Men det finns ytterligare en samhällsfunktion som på sitt sätt är nödvändig inte minst för att ovan nämnda tre grundbultar ska fungera. Nämligen polisen. När Skandiachefer tillskansar sig egna förmåner i storleksklasser som inte ens går att föreställa sig, när de sitter anhållna och får försöka förklarar sina gigantiska övertramp så hamnar ändå företaget Skandia högre på en svensk popularitetsundersökning än vad polisen gör.
Detta är i det närmaste skandalöst.
På radion häromnatten togs frågan upp i det så populära programmet Karlavagnen. En kvinna ringde och frågade vad hon skulle göra hon hade en dotterdotter som hon i princip inte gärna såg utomhus under dygnets mörka period. Ändå var dottern i de övre tonåren. I tidningarna har vi läst om brutala rån och överfall på landsbygden. Flera personer har fått sätta livet till i detta meningslösa våld. På senare tid har ensligt boende personer i Småland fått ovälkomna besök.
Tacka sjutton för detta. Hela stora Sverige är ju som ett dukat middagsbord för de kriminella elementen i vårt samhälle. Det är bara att skaffa sig ett illegalt vapen av något slag, stjäla en bil och åka runt helt obehindrat på en lantlig stöldturné.
Chansen att polisen skulle råka dyka upp är lika stora som att alla Skandiachefer har rent mjöl i påsen. Det vill säga noll. När polisens distrikt görs allt större och större. När någon listig byråkrat bakom något offantligt skrivbord plockar bort stationer och personal och tror att kåren därmed kan spara på administrationen ja, då bedrar verkligen snålheten visheten. Helkorkat, på ren svenska.
På en tidning har vi en viss kontroll på vad polisen sysslar med och ibland skräms man sannerligen av radiotrafiken. Ibland hojtar någon från Kalmar att någon patrull i Virserum ska bege sig till Gullringen för att hejda ett misstänkt bilinbrott.
Svaret från patrullen i bilen kan lyda som följer; "Gullringen, var ligger det? Är det byn just nedanför Gunnebo, eller?"
Varpå den anonyme Kalmarrösten sprakar igång igen; "Nej, jag tror det ligger norr om Vimmerby, jag tror att jag sett namnet i något fotbollstabell".
Vi skojar kanske lite om det här och tycker att det är humoristiskt. Men det är ju naturligtvis precis tvärtom, det är sorgligt. Sorgligt för de enskilda poliserna som ständigt misshandlas av sin egen organisation och tvingas lägga allt sunt förnuft åt sidan för att hjälpligt klara sin yrkesroll. Men naturligtvis allra mest sorgligt för Gullringsborna som via skattsedeln betalar för att kunna lita på att hjälp finns om den erfordras. Medan Virserumspatrullen förtvivlat letar efter Gullringen hinner ju biltjuvarna gå genom hela samhällets vagnpark. I lugn och ro.
Vi hade besök på redaktionen av en sedan sex-åtta år pensionerad polisman. Vi tog upp ämnet och han bara skakade på huvudet. Han sade att han gett upp sedan länge. Hans roll som polis hade genom hans 40-åriga polisbana bara "effektiviserats" hela tiden. Med ett resultat sällan eller aldrig till det bättre. Han berättade om tiderna det fanns en fjärdingsman i stort sett i varje samhälle, i Storebro, i Södra Vi och Frödinge. Dessa poliser visste definitivt var samhällena och gatorna ligger ja, de kände personligen i princip varje kotte i sitt distrikt. Det är självfallet inte fjärdingsmän vi vill ha tillbaka. Tekniken har ju förbättrats sedan dess och därmed också yrkets förutsättningar.
Men invånarna i alla delar, absolut alla delar, av landet har rätt att kräva en grundtrygghet. Även om de flesta personer rent statistiskt aldrig kommer i kontakt med polisen så är det en grundförutsättning i ett samhälle att veta att polisen finns där i bakgrunden någonstans. På ett rimligt avstånd i tid och rum. När Kalmar läns distrikt styrs via en gemensam central i Kalmar innebär det att vissa delar av länet dukas upp till en middagsbord med fritt inträde för buset. När diskussioner förs att centralisera hela Småland till Växjö så bjuder samhället inte bara på middag nej, då är det trerätters som gäller. Landshövdingarna i Östergötlands respektive Uppsala län, Björn Eriksson och Anders Björck förslår i en debattartikel i Dagens Nyheter att polisen borde kommunaliseras. Det kanske är rätt väg att gå. Båda har ju en gedigen erfarenhet av polisarbete, den ena som fd Rikspolischef och den andra som ivrig polisrådgivare i samband med nyårsfester.
Alf Wesik