Efter stormen Gudrun för två år sedan lagrades 250 000 kubik i Kisasjön och rapporterna om miljöskador visade än det ena, än det andra. Men sammanfattningsvis och till slut, kanske man ska säga, visade det sig nog att sjön klarade lagringen riktigt bra. Dessutom finns ju dessa lärdomar med i bagaget till en eventuell ny sjösättning av timmer.
Anledningen till att frågan över huvudtaget är aktuell är naturligtvis att det ställs omfattande krav på virkets kondition, för att skogsägarna ska få rimligt betalt. Men alla sådana typer av sjölagring i syfte att utsträcka tiden för sågning, måste ske under rigorösa kontroller. En fördel med alternativet är dessutom att vissa landtransporter av timret kan väljas bort.
Och därmed med miljön som klar vinnare.
Det är med andra ord ett exempel på när internationellt utbyte fungerar perfekt. Företagsledningen uppger sig få bra stöttning av Kinda kommun, länsstyrelsen, kunder och leverantörer. Vi kan konstatera att kommunen därmed kan sägas ha skött sina näringslivsåtaganden perfekt. Den har hushållit med invånarnas skattepengar på ett sätt som kommer invånarna åter till godo.
Vi bara undrar vem som upplever den nya kommunresan till Kimilili i Kenya som orättvis. Kan det vara alla andra hundratals kommunanställda i Kinda? Kan det kanske vara alla andra politiker i Kinda, alla kommunala tjänstemän, som vill resa till det varma Afrika? Kan det rent av vara så att alla Kindabor vill resa till Afrika?
Eller kan det vara så att det är kenyanerna som känner sig orättvist behandlade? De hårt prövade invånarna måste ju rimligtvis uppleva världen som djupt, djupt orättvis. Frågan är bara om de tycker det är mer rättvist att det kommer två centerpartister från Kinda kommun i Sverige på besök, eller en centerpartist och en kristdemokrat?
Socialdemokraterna i Kinda kommun vägrar delta i resorna därför att det inte känns rimligt att med skattepengar företa dessa långväga besök. Skattepengar är skattepengar oavsett om de kommer från någon statlig myndighet eller någon kommunal. Grundprincipen för alla offentliga tillgångar är att de ska komma alla till del, alla som bidragit till dem.
Normalt sett brukar borgarna vara mer noggranna med just dessa värderingar. Vi får hoppas att det inte är någon kursändring på gång.
Andra projekt som Sida varit inblandade i är ett välgörenhetsjippo i Sydafrika hösten 1999. I ett miljonprojekt uppträdde Dr Alban och The Real Group på Orlanda Stadium i Soweto. Publiken var entusiastisk - dock något blygsam, endast tre betalade.
Nu senast fick vi veta att Sida via svenska skattebetalare finansierat räkningen av antalet kommunanställda i Kongo-Kinshasa. 22 miljoner skattekronor användes till ändamålet. 15 miljoner kronor användes till ospecificerade konsultuppdrag. Inget resultat av folkräkningen har redovisats och landet är fortfarande lika korrumperat - trots den svenska storoffensiven.
Totalt användes 22 miljarder kronor av vår statsbudget till olika biståndsprojekt runt om i världen.
Kinda kommun skickar en delegation till Kenya för att "knyta kontakter med kommunledningen i Kimilili" samt att "göra studiebesök".
Det finns många grejer att förundras av i Kinda. En del att glädja sig åt. En hel del att reta sig på.
Alf Wesik