Ledare: Kommunbolag med en blockerad transparens

Det handlade om frågan vilka verksamheter som ska drivas i allmän respektive privat regi. Frågan har aktualiserats tack vare, eller på grund av, en hoper så kallade vårdskandaler, liksom en hoper olyckliga händelser vid privata skolor.

Men frågan är mer komplex än så. Som alltid lyfts alltid de värsta exemplen fram. Vilket innebär att de goda exemplen, de välskötta företagen, blir lidande.

Detta ställningstagande om drift i allmän regi - inom kommun, stat, landsting och regioner - är viktig men ganska enkel att förhålla sig till.

Grönare gräs
Men tyvärr ryms under samma tak ett betydligt krångligare ställningstagande - och det är vilka verksamheter som ska drivas i gråzonen. Jag tänker på de kommunala bolagen som visserligen drivs som AB och därför faller under aktiebolagslagen, men ändå ägs av våra kommuner - där öppenhet och krav på transparens är lagstadgade.

Liksom inom de flesta andra områden styrs våra handlande efter trender. Vi är alla väldigt, väldigt lättlurade.

När någon kommun lyckas med en kommunal bolagisering följer andra efter som handlade det om Följa John. Okunnighet eller nån märklig förhoppning om att gräset är grönare hos grannen, jag vet inte.

Men det har i alla fall fått till följd att vi nu har inte mindre än 1 700 kommunala bolag i landet. De här bolagen har sammanlagt 48 000 personer anställda - ungefär lika många som varenda kotte i Vimmerby, Hulsfreds, Eksjö och Kinda kommuner. Ihop.

De 1 700 kommunala bolagen omsätter ofattbara 200 miljarder kronor varje år och värdet på bolagen är tillsammans 1 875 miljarder kronor. Större än statsskulden. (Och nej, det stämmer, det går inte att ens tänka sig hur mycket pengar det är.)

Siffrorna kommer från en nyligen publicerad rapport från CKS, Centrum för kommunalstrategiska studier och har författats av Gissur Ó. Erlingsson, Mattias Fogelgren, Fredrik Olsson, Anna Thomasson och Richard Öhrvall.

Krav på kontroll
Trots den anmärkningsvärda verksamhet som de kommunala bolagen bedriver - så sker det oftast i det tysta. Bakom stängda dörrar. Ifred från granskande ögon, obehagliga frågor. Ja, lite som skyddad verkstad.

Missförstå mig rätt. De allra flesta av de kommunala bolagen driver självklart en bra verksamhet och är helt klart nödvändiga för att vårt samhälle ska fungera.

Men tyvärr sker driften i ett ingemansland, där bolagen väljer att vara öppna med sin verksamhet, skötsel och ekonomi, i frågor det passar dem - och håller andra fakta hemliga, när det inte passar sig att avslöja dem.

Det är just dessa frågor som författarna av rapporten har tittat på. Det är verkligen obehagliga sanningar som presenteras. Styrelseledamöterna är för övrigt ofta väl betalda och utöver detta smorda med resor och representationer, studiebesök, konferenser och annat. På överbetald arbetstid.

Det måste helt enkelt till en ökad kontroll. Det handlar om våra skattepengar som i många fall försnillas av kommunala tjänstemän, där de gömmer sig bakom såväl tunga mörka skrivbord, som lika tunga VD-titlar.

Har inte en aning
Förstå att jag nu gissar vilt - i princip för att provocera men ändå - för jag skulle tro att de här uppgifterna om de sköttes mer effektivt skulle kunna klaras av för halva kostnaden. Vidare att hälften av de här verksamheterna skulle kunna försvinna i morgon, utan att någon skulle märka någon skillnad och slutligen att kommunfullmäktigepolitikerna i våra kommuner inte har en aning om vad som händer och sker i sina egna bolag.

Ungefär som att en villaägare inte vet vad ungarna håller på med i garaget eftersom dörren är låst och gardinerna fördragna.

För att komma till rätta med de här bolagens verksamheter krävs en ökad öppenhet. Det krävs betydligt bättre ägarstyrning - där vältaliga VD:ar inte tillåts dupera stämman längre, det vill säga kommunfullmäktige.

Det måste omedelbart till en ny ordning där bolagen diskuteras regelbundet, där kostnader, budgetar och verksamheter inte bara redovisas utan ifrågasättes. Jag vet av egen erfarenhet att redovisningen idag utgöres av en årligt återkommande redovisning inför kommunalfullmäktigeförsamlingen - i december nån gång när alla ledamöter är lagom trötta och dästa.

Varje bolag får en kvart på sig för redovisningen. Med antingen en hel bunt overhead, eller med en flummig Powerpoint-serie, kan den mest intresserade politikern enkelt manipuleras.

Dra ifrån gardinerna
Andra frågor som kan diskuteras i sammanhanget är vilka politiker som ska sitta i bolagsstyrelserna. Ofta löses den här frågan på en kafferast genom att de "ledande" politikerna tar plats i inte bara en bolagsstyrelse, utan flera. Helst allihop - för då kan de samåka till styrelsemötena, för miljöns skull.

Följden blir att en liten, liten trojka inte bara styr kommunerna med darrande händer, utan även vartenda kommunala bolag. Det uppenbara felet säger sig självt, de kommer inte att sitta bara på en stol, utan de sitter på en hel matsalsmöbel. De ockuperar till och med platsen mellan stolarna.

Nummer ett så måste bolagsstrukturerna ifrågasättas och diskuteras, nummer två hur insynen och den politiska styrningen i verksamheterna ska kunna ökas, nummer tre måste lednings- och styrelseorganisationerna ses över.

Bara detta: Det råder en skrämmande stor okunnighet om vilket juridiskt ansvar ledamöterna som sitter i ett kommunalt bolag har. Än mindre vilket etiskt ansvar de har.

Men, protesterar kanske någon, de allra flesta bolagen är ju såväl livsviktiga som välskötta. Japp, precis, och därför måste oklarheterna vaskas fram och sorteras bort - för att ge kärnbolagen, de nödvändiga, större handlingsutrymme och högre status.

Leta nu fram alla nycklar, öppna bolagskontoren, dra ifrån gardinerna och sprid styrelsearvodena.

Alf Wesik