Tvåårsdagen för Astrid Lindgrens bortgång förflöt timme för timme utan att något besked lämnades. Inget beslut till minne och heder av vår stora författare kunde presteras.
I det fall överläggningar och planeringar sker i nämnder och styrelser, på kontor och i sammanträdesrum, så sker de i allra största hemlighet, bakom lyckta dörrar.
Nu börjar sannerligen tålamodet tryta.
När ska politikerna komma till skott och börja arbetet med det minnesmärke som Vimmerbybor och Lindgrenälskande turister så hett eftertraktar?
När ska det ske?
Onsdagen den 28 januari hade vi hoppats på ett besked. På dagen två långa, dystra år efter Astrid Lindgrens bortgång. Men inte ett knyst från herrar och damer, kommunrepresentanter.
Våra farhågor, tidigare framförda i denna spalt, ser alltså ut att besannas. Kommunens beredskap vad gäller Astrid Lindgren och ett framtida Vimmerby i hennes namn liknar ingenting.
Det kommer ju inga beslut, därav kan vi likna planeringen vid just detta tomma ord ingenting.
De närmast inblandade kanske vet vad som händer och vad som ska ske med Astrid Lindgrens Värld, med Astrid Lindgrens Gård, med prästgården Näs, med Akademien, med minnesmärke, statyer och vattenkällor, med museer, konferenser, utbildningar och forskning. Vi andra gör det inte. Vi har inte den blekaste aning.
Det verkar tvärtom som om beslutsformulär 1A, i liknande fall, alltså formulering av en långsiktig vision, en målsättning, tidsplan och investeringsplan saknas helt.
Vi kan inte tolka det på något annat sätt än att kommunledningen har kapitulerat och låter allehanda viljor och personer härja fritt i turismens och Astrid-forskningens kölvatten.
Det är således dags att upprepa vårt förslag; skapa en särskild förvaltning med en egen nämnd som får ta hand om alla frågor rörande Astrid Lindgren och turismen.
Det är naturligtvis lockande för varje kommunpolitiker att hugga tänderna i en så utomordentligt lockande uppgift som förvaltningen av Astrid Lindgrens litterära arv innebär, men självklart vore det bättre att låta några noga utvalda tjänstemän och politiker koncentrera sin kunskap och arbetstid på just detta ämne.
För varje dag som går blir det allt mer angeläget att vårda Vimmerbys stolta tillgång på absolut rätt sätt. Det finns inte plats för några stora misstag.
I Stockholm tog det bara några månader efter Anna Lindhs bortgång innan beslut togs om minnesmärke på Medborgarplatsen. Det ska enligt planen stå klart till årsdagen av Lindhs bortgång i höst. Det har även tagits beslut om olika offentliga satsningar för att hedra Astrid Lindgrens minne.
I Vimmerby däremot, Astrid Lindgrens födelsestad, går åren utan att något händer. Nej, här liknar planeringen ingenting.
Detta borde vara en fråga som skär tvärs genom partigränser. Naturligtvis är det högsta ledningen i kommunen som bär ansvar, men frågans vikt är av sådan karaktär, att även politiker och tjänstemän på en lägra nivå borde gå omkring med ett ständigt gnagande samvete.
Två år av velande och tyckande gör att frågan infinner sig; sköts kommunen även i övrigt på liknande sätt?
Idag finns ett "inriktningsbeslut". Tala om byråkratisk formulering av ett stort "vet inget och kan inget". Detta inriktningsbeslut säger att det ska byggas en staty på torget, precis som den stora majoriteten i Vimmerby hela tiden önskat, samt att Berit Lindfeldts Källa Astrid ska uppföras vid Näs.
Problemet är bara att den lösningen inte har godkänts av konstnären Lindfeldt. Problemet är bara att det inget händer. Det var nästan ett halvår sedan "inriktningsbeslutet" sattes på pränt och därmed helt försvann från dagordningen.
Eller kan det vara så att det jobbas frenetiskt bakom lyckta stadshusdörrar. Tillåt oss tvivla.
Alf Wesik