Ledare: Kommunens attraktionskraft ökar med bra tågförbindelse

Tanken är helt riktig. Goda kollektiva förbindelser, snabbare och bekvämare än idag, ingår som en livsviktig del i Vimmerbys förutsättningar att överleva och att expandera. Liksom de ingår i Hultsfreds och Kindas utveckling.
Larsson och Johansson tänker sig ett framtida drömscenario där restiden med tåg mellan Vimmerby och Linköpings central blir under 50 minuter. Då talar vi plötsligt om ett hållbart alternativ och då blir Vimmerby än mer attraktivt för pendlare.

Det bästa från båda
Alla är överens om att Linköping är en region som har framtiden för sig. Staden har ett utmärkt läge när det gäller infrastruktur och med en förskjutning av svenskt näringsliv från Mälardalen mot Göteborg och Örestadsregionen, får Linköping en allt viktigare roll. När dessutom universitetet har en gynnsam utveckling bidrar det till en snabb utveckling av kunskapskrävande företag på orten.
Nu gäller det för de mindre kommunerna runt omkring att hänga på tåget, om uttrycket tillåts. Ett smart sätt att göra det är genom att skapa fin-fina tågförbindelser. Det sägs att det maximala pendlingsavståndet till och från arbetet har ökat till tio mil. Inom en radie på tio mil kan familjer utnyttja storstadens goda förutsättningar för inkomster, samt den mindre kommunens möjligheter till bra och ekonomiskt boende, en trygg uppväxtmiljö för barnen och en hög livskvalitet när det gäller fritid.

Borde ligga i verkets intresse
Vimmerby kommun vill att Banverket ska vara medverkande redan från början i planerna på bättre förbindelser. Eftersom bansträckning mellan Vimmerby och Linköping dessutom visar brister när det gäller lastprofil, alltså hur mycket gods som får köras på järnvägen, bör det gå att få Banverket med på planerna, även om det handlar om långsiktighet.
Banverket jobbar succesivt med en uppgradering av de så kallade STAX- och STVM-värdena. Alltså maximala värdena för axeltryck, respektive högsta tillåtna vagnsvikt per meter.
Banverket jobbar just nu på att bygga nya system för radiokommunikation, MobiSIR, på delar av Stångådalsbanan i Kalmar län, men någon utbyggnad mellan Vimmerby och Linköping är inte planerad. Med tanke på att alternativet är NMT 450, och det gamla mobilsystemet är på väg ut, borde även en uppgradering på detta område ligga i Banverkets intresse.

Grundbulten för överlevnad
För alla villaägare är det en självklarhet att se till att taket håller bra standard. Takets skick är a och o för att fastigheten ska klara alla påfrestningar.
För glesare bebodda regioner är infrastrukturen lika viktig för levnadsstandarden, som taket är för husägaren.
Det hjälper tyvärr inte att politikerna övertrumfar varandra i löften om glasbygdsbidrag, satsningar och utredningar - om inte grundbulten för regionens överlevnad finns. Nämligen infrastrukturen.
Vem vill satsa ekonomiskt och socialt i ett område som är effektivt fjärmat från tillväxtområdena i form av dåliga kommunikationer? Vem vill bosätta sig i en bygd dit det är svårt att hitta både till och från?

Den minns tydligt skillnaden
Nej, Larssons och Johanssons initiativ är lovvärt och bör stödjas på alla sätt. Tågen har stora fördelar som arbetspendlare, vanliga resenärer och affärsresenärer sedan decennier har upptäckt. Komforten är oftast bättre än på bussar. Möjligheterna att sitta och arbeta alltmedan milen slukas är större. Den sociala gemenskapen mellan resenärerna är bättre och framför allt är de yttre förutsättningarna odiskutabla.
Med "yttre förutsättningar" menar vi tågens förmåga att ta sig fram alldeles oavsett väder- och trafikförhållande runt omkring. Inte bara det att säkerheten är avsevärt högre för resande på järnväg kontra landsvägar. Köer, trafikstockningar och isblanka gator påverkar inte tågens framfart. Visst finns det saker att förbättra även med tågtrafiken men den som åkt buss och tåg under samma år minns tydligt skillnaden.

Alf Wesik