Han förklarar att markalternativet, alltså där den nya elkabeln mellan Vimmerby och Kisa grävs ner, kostar 300 miljoner kronor. Och att samma ledning, fast i luften via ledningar hängande i stolpar, kostar 65 miljoner kronor.
Enligt Björn Persson har kraftbolaget en skyldighet att bygga så rationellt som möjligt. Och det ena alternativet är helt enkelt 235 miljoner kronor dyrare.
Jodå, det är mycket pengar. Det är oerhört stora summor vi talar om.
Men av just den anledningen är det viktigt att byggnationen sker på ett sätt som är försvarbart inte bara nu för stunden, utan även långt, långt in i framtiden. Med det perspektivet är frågan om vi över huvudtaget har råd att bygga en luftledning för 65 miljoner kronor.
Risken är nämligen uppenbar att de negativa konsekvenserna av en sådan luftaffär blir mångdubbelt värre. Och då talar jag inte bara om investeringskostnader samt drift- och underhåll - jag talar om andra helt andra värden, som är mycket svårare att sätta pris på.
De tre förgrundpersonerna i byggnadsnämnden i Kinda kommun, Olsson, Lindgren och Frisk, gör helt rätt när de istället hänvisar till de 70-talet markägare som berörs.
De gör helt rätt när de talar om livskvalité, möjligheten att ekonomiskt driva företag på landet - helt enkelt möjligheten för alla dessa markägare och alla andra boende på landet, att bo kvar.
Frågan går att formulera på ett annat mycket enkelt vis; ska vi idag göra investeringar i infrastrukturen som medger och stimulerar folk att bo kvar på landet, eller ska glesbygden i Sverige tjäna som en framtida transportsträcka mellan de mer folkrika regionerna?
Det bör vara dessa kommunledningars främsta uppgift att försöka tillmötesgå så många invånare som möjligt. Bland markägare och andra sakägare är motståndet mot en luftkabel kompakt.
Organisationen LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, liksom Södra, är inne på exakt samma linje. Det handlar om ekonomi, miljö, värdefull skogsmark, samt landsbygdens framtid. För att kunna kräva en fungerande samhällelig service på landet måste det helt enkelt finnas invånare som vill bo där. Och för att vilja bo på landet måste det finnas a) ekonomiska möjligheter och b) social service.
Kommunledningarna i Kinda och Vimmerby har egentligen inget som helst val, finns egentligen inget att diskutera.
Det är ytterst anmärkningsvärt att de inte väljer att stötta alla de företag och kommuninvånare som direkt berörs av E.ON:s planer på en luftledning, för att kortsiktigt spara pengar.
Möjligheten att på ett rationellt sätt driva skogsbruk gynnas inte av en luftledning, med tillhörande ledningsgator, med tillhörande drift- och praktiska problem vid skogsarbeten.
Vidare hotas med dessa luftplaner orörda skogar och rågångar, som skötts och brukats sedan 1700-talet.
Länsstyrelsen i Östergötland hänvisar till miljöbalken, som klart och tydligt säger att "bästa möjliga teknik ska användas". Alltså inte bör, eller kan, utan odiskutabelt ska. Vidare; "ett rationellt jordbruk får inte försvåras och verksamheten ska anpassas för att göra så litet intrång som möjligt på miljö och hälsa".
Med tanke på den livslängd som alla elkablar av liknande dimensionering och relevans har, cirka 70 år, är merkostnaden egentligen inget hållbart argument. Att ett företag har bra ekonomi kan aldrig vara fel - men om detta sker på bekostnad av konsumenterna, när det gäller elpriser och trygghet, så är det definitivt fel.
Kommunledningarna måste följa byggnadsnämndens i Kinda exempel och ta strid för bygden. Nu är nästa viktiga datum den 21 mars. Fram till dess finns möjligheter att lämna in synpunkter till Energimarknadsinspektionen.
Det råder ingen som helst tvekan om att den nya elkraftledningen verkligen berör många. Det har hittills inkommit yttranden från 20 olika myndigheter, 13 intresseorganisationer, tre företag och 41 markägare, samt namnlistor med 215 privatpersoner.
Länsstyrelsen i Kalmar län vill ha markkabel i första hand, Länsstyrelsen i Östergötlands län bedömer markkabel bäst, bland intresseorganisationerna vill alla ha markkabel, bland privatpersonerna vill alla ha markkabel och bland markägarna vill alla ha markkabel.
Kommunledningen i Kinda vill inte ta ställning. Kommunledningen i Vimmerby vill inte ta ställning.
Och så E.ON Kraftnät då, byggherren, som förespråkar luftledning, tvärt emot i princip alla andra som yttrat sig. Skälet är först och främst den lägre kostnaden och i andra hand driftsäkerheten.
Enligt Handelskammarens rapport nr 3 2009 präglas de senaste årens uppdateringar av elnäten av en stadigvarande övergång från luftledningar till markkabel.
I höstas motionerade moderate riksdagsmannen Sten Bergheden i ämnet. Han menar att klimatförändringarna i framtiden ytterligare kommer att påfresta luftledningarna.
När dessa byggdes var åker och skog lågt värderade och det fanns inte heller bra teknik för att gräva ner kablarna. Nu finns tekniken, menar Bergheden, och därför bör regeringen i framtiden vara restriktiv med tillstånd till elbolagen för nya luftledningar.
"Sverige bör överväga att successivt byta ut elledningar mot markkabel. Sverige behöver sina åker- och skogsmarker till värdefull mat- och skogsproduktion."
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, konstaterar i en faktarapport om ett energiframsynt Sverige i Europa, att kraftledningarnas miljöpåverkan omfattar tre områden; markintrång, visuell påverkan och magnetfält. Runt kraftledningarna finns två sorters fält, dels ett elektriskt e-fält, dels ett magnetiskt b-fält.
"Det är ännu inte klarlagt om dessa kraftledningsfält är skadliga för djur och människor."
E.ON Elnät visar samtidigt reklamfilmer där förvirrade fåglar inte hittar någon ledning att sitta på. "Vi gräver ner tio mil kabel i veckan", förkunnar E.ON Elnät stolt.
Med tanke på att dagens beslut kommer att gälla i 70 år, finns ingen anledning att tveka.
Ner med kabeln bara! Ner med den i backen!
Alf Wesik