Det är främst ungdomar i åldern 19 till 30 år som söker sig bort från sin hemkommun. Det gäller för Vimmerby, Hultsfred, Kinda och de andra att till varje pris locka tillbaka de ungdomar som flyttar för exempelvis studier.
Det kan ske dels genom att skapa förutsättningar för arbeten inom vitt skilda områden, och med olika kvalifikationskrav, dels genom att skapa olika utbildningar på hemorten. Vi konstaterade på denna plats i gårdagens tidning att just Vimmerby kommun lyckats vända en nedåtgående trend och förmått flera ungdomar att söka sina gymnasiala utbildningar i Vimmerby.
Har småkommunerna i landet inte lyckats få "sina" ungdomar tillbaka till hemorten innan dess de fyllt 30 bast är det kört. Då antingen stannar de kvar på studieorten, eller också flyttar de till storstadsregionerna eller mindre orter på pendlingsavstånd till storstäderna. Och bildar familj, köper villa/lägenhet, hund, grillvantar och husvagn.
Tyvärr har tydligen filmer som "Fucking Åmål", även fört med sig att vissa väljer att flytta till en ny livsstil. De flyttar till kompisar på andra orter när de plötsligt inser att korvkiosken hemmavid inte är nog längre.
Under de senaste 30 åren har Sverige ökat sin befolkning med cirka en miljon människor. Det oroande är att denna miljon fördelat sig på endast häften av landets kommuner, i cirka 135. Övriga har minskat och på så sätt spätt på "nymiljonen" till de 135 kommunerna ytterligare. De minsta kommunerna blir bara mindre, och de större bara större. En ond spiral som måste stoppas.
I våra inledningsvis nämnda kommuner är det uppåt och nedåt. Vissa har klarat sig ganska hyggligt under den senaste 30-årsperioden medan andra minskat drastiskt.
Vimmerby har minskat med cirka 4,9 procent, alltså cirka 800 personer. Hultsfred har minskat med alarmerande 20 procent, alltså cirka 3 500 personer, Kinda med 6,4 procent, alltså cirka 700 personer, Eksjö 9,1 personer, alltså cirka 1 600 personer, samt Västervik med 12,3 procent, eller 5 000 personer.
Linköping, däremot har ökat sin befolkning med fantastiska 25 procent under den senaste 30-årsperioden. Det innebär en folkökning på cirka 25 000 personer.
Eftersom varje kommuninvånare förutom köpkraft, skatteunderlag och kompetens bidrar med 30 000 kronor per skalle i statsbidrag direkt in i kommunkassan blir det minus 24 miljoner i Vimmerby och plus 750 miljoner i Linköping. Per år. Svindlande.
Om det fortsätter på detta vis blir annars administrationskostnaderna allt för stora i förhållande till det skatteunderlag som erbjudes i småkommunerna.
En första anspråklös kommentar till eventuella tankar på att slå ihop Hultsfreds och Vimmerby kommuner är att det lämpar sig mycket väl geografiskt. Dessutom får Storebro ett finfint läge. Listan på positiva fördelar, bredvid de uppenbara att adminstrations- och förvaltningskostnader skulle minska drastiskt - kan säkert göras mycket lång och i vissa fall baseras på intresseområden. Såsom, sport, utbildning, fritidsutbud, industri- och näringsliv.
Till de negativa konsekvenserna kan säkert läggas att möjligheter till påverkan och medborgarinflytande ytterligare minskar. Med makten ännu längre bort, och med ännu större administrativa enheter.
Vem minns inte närheten när Sevede kommun fanns, när de ledande politikerna var svetsare på förmiddagen och förvaltningschef på eftermiddagen. Men å andra sidan kan ju inte kommunerna bli hur små som helst.
Et alternativ kan ju vara att kommuner samarbetar över gränser på allt fler områden. Listan kan även här göras lång på tänkbara verksamheter, där samarbete kan ske. Tyvärr har liknande samarbete ofta en tendens att motverka sitt eget syfte, det vill säga kosta mer och sysselsätta fler än vad som var tänkt - det rakt motsatta.
Vi har utöver detta ytterligare ett element att slåss emot - nämligen prestigen. Det kostar på att avsäga sig en viss verksamhet av endast det skälet att den krympt. Men diskussionen är oundviklig och lär stegra under den närmaste tiden.
Alf Wesik