Ledare: Kommunrevolution i det tysta, i syfte att skapa sämre service

Det handlar om en snabbt ökande trend att kommuner samarbetar över gränserna. Tyvärr sker detta samarbete med olika hemsnickrade organisatoriska modeller och ofta med en rad oerhört negativa effekter som följd.

Saken diskuterades i Visby i veckan. Men trots att frågan egentligen berör oss alla och trots att så många är emot utvecklingen så uppmärksammades problemet och seminariet inte nämnvärt. Det är verkligen synd - för situationen är skenande.

Liksom problemen.
Jodå, utvecklingen följer någon sorts logaritmisk skala. År 1971 skedde den stora kommunsammanslagningen i Sverige och sedan dess har det inte skett några större förändringar rent organisatoriskt. Exempelvis hade det fram till år 2000 bara etablerats 19 olika nämndsamarbeten kommuner emellan, runt om i landet.

Nu drygt tio år senare är det över 100 samarbeten och de allra flesta av dessa har startats på senare år.

Ett skäl till att politikerna ofta väljer den här modellen är naturligtvis att de glesa kommunerna blir allt glesare och att kommunernas lilla skatteunderlag därmed blir allt mindre. Någon sorts negativt Moment 22, utan vare sig kämpaglöd eller framtidshopp.

Rad samarbeten
Tyvärr blir effekterna ofta mycket negativa. Servicen flyttar helt enkelt längre från medborgarna. Och de besparingar som byråkraterna vilar sina förslag och beslut emot, sker ofta på fel saker.

Helmissar, helt enkelt.

Det sparas in på jobbare, på de hårt arbetande kommunalt anställda på golven. Men mellancheferna och högre chefer, och högsta chefen - sitter säkert i en nivå som följer parallellt med lönekuvertets storlek.

I Vimmerby, Västervik, Hultsfred och Kinda har inletts en rad samarbeten. Med rent häpnadsväckande krokig logik i botten. Exempelvis sker samarbeten på det turistiska området - som ju rent praktiskt bör vara ett hårt konkurrensutsatt område.

Handlare och campingvärdar i Hultsfred och Vimmerby har knappast någon glädje av att turisterna baxar in sina husbilar på Lysningsbaden i Västervik. Samarbetet angående Gotlandsbåten var diskutabelt redan innan det blev ett fiasko.

Samtidigt som miljonerna rinner rakt ut i Östersjön.

Konkurrerande grannar
När det gäller bygglovshantering så är hela upplägget minst sagt märkligt. Framtidsfientligt, skulle jag vilja säga.

Det behövs massor av byggande runt om i landet. Det behövs bostäder och andra lokaler. Industribyggnader, butiker, nya bostadsområden, kultur- och sportanläggningar, vård-, äldreomsorg- och pensionärsbostäder.

Jag menar att bredvid kärnfrågorna som skola, vård och omsorg - kan det mycket väl hända att just byggfrågorna är den enskilt viktigaste frågan för varje kommun, som önskar överleva och som önskar utvecklas.

Att i det läget inleda ett samarbete med ett knippe grannkommuner, inskränka besökstider och kraftigt dra ner på servicen när det gäller bygglovshantering, verkar helknäppt. Vem sjutton har kommit på den föga briljanta idén?

Nej, ska glesbygdskommunerna överleva så gäller det att utvecklas. Att slåss för sin sak, att konkurrera. Både mot andra regioner i Sverige och mot grannkommunerna. Alla vet att konkurrens inte enbart är av ondo, den skärper bland annat produktutvecklingen.

Allt annat vore ju som att några få gör upp om framtiden, inte vid ett parlamentariskt sammanträdesbord och med folket bakom besluten - utan i lobbybaren på något dyrt hotell, i samband med någon konferens med engelskt namn, och massor av representationsnamn på baksidan av fakturan.

Folket sa nej
Hur kan det komma sig att antalet anställda inom i princip varje kommun bara blir fler och fler, samtidigt som servicen bara blir sämre och sämre. Jo, därför att cheferna stadigt blir fler och de personer alla dessa chefer ska chefa över, blir färre.
Trots att det är över 100 kommunöverskridande samarbeten runt om i landet har ingen kommunsammanslagning skett sedan 1971. Det måste ju bero på något.

Visst, det har varit på tapeten vid några enstaka tillfällen, bland annat på Öland och i Jämtland, men båda gångerna sade invånarna rungande nej tack, i folkomröstningarna. Förklaringen är enkelt - människorna vill helt enkelt ha nära till servicen, till sina politiker, till förvaltningarna, till nämnderna och till kommunentrén.

Samt ytterligare en sak, som även småkommunernas samarbetsorganisation SmåKom pekar på, nämligen att folk tror på sin egen kommun, de är stolta över den och de vill inte att den sakta ska tyna bort.

Nytt begrepp
Tendensen visar inga tecken på att mattas. Det sker redan en massa samarbeten inom bygg- och miljöområdena, samt ovan beskrivna. Snart blir det samarbeten inom personal och ekonomi. Men bara på kontoren, inte i chefstjänsterummen.

Alla dessa samarbeten skapar tyvärr även organisatoriska frågetecken. I samband med att vi i denna tidning haft en meningsskiljaktlighet i en fråga som rör samarbetet inom bygglovshanteringen mellan Vimmerby, Kinda och Hultsfred hade jag en konkret fråga till högsta tjänsteman inom en av kommunerna. Per mail.
Svaret blev att jag skulle vända mig till Hultsfreds kommun istället eftersom "Hultsfreds kommun inom berört verksamhetsområde är värdkommun". "Vi har därför inga fler svar att ge".

Trots att jag varit i gasen inom den kommunala politiken ända sedan det till och med fanns trafiknämnder och det därmed var ordning i stan, så har jag aldrig hört det begreppet. Värdkommun?

Snart ska det väl anställas en "Värdkommunchef". Snart ska det väl bildas en Värdkommunförvaltning? Snart ska väl Värdkommunförvaltningarna slås ihop?
Förutom Värdkommunansförvaltningschefen, då förstås, som för övrigt hälsar att han, eller hon, inte vill ta något personligt ansvar.

Alf Wesik