Det handlar om valet. Om drygt ett år. Det handlar om att formera sina styrkor. Om det svåra arbetet att jaga fler förgrundsfigurer till de politiska partierna. Och framför allt om det ännu svårare arbetet att på ett snyggt sätt självmant få vissa tidigare förgrundsfigurer att ta ett eller två steg tillbaka.
Vissa av de politiker som flyttas tillbaka i hierarkin gör det av egen fri vilja. De kanska känner att de gjort sitt inom den aktiva politiken, de kanske vill lägga energi och fritid på något annat, eller de kanske trappar ner av åldersskäl.
Om deras önskemål om nedtrappning sammanfaller med partistrategernas uppfattning så blir det inga problem. Det är först när olika viljor ska samsas som problemen uppstår.
Ett delikat problem, på min ära.
Det är medlemmarna i partiernas valberedningar, och de personer som valberedningarna, använder sig av för själva medlarjobben. För att trösta och övertyga de som fallit i onåd, och för att gratulera och övertyga de som ska fasas in.
Eftersom detta arbete för närvarande är mer eller mindre hemligstämplat vet vi inte vilka som behöver tröst och vilka som gratuleras. Om ni ser politiker på ledande poster gå omkring med röda ögon och böjda ryggar, så kan det bero på att de blivit kontaktade av valberedningen.
Min uppfattning är att det blir allt svårare att se skillnader partier och politiker emellan, allt efter att åren går. Det kan bero på att många partier verkar glömma sina ursprungliga ideologier så snart valsedlarna räknats samman.
Det bildas allianser och vänskapsförbund så effektiva att vissa ideologiska hjärtefrågor får stå tillbaka för kollektivets bästa. Det är dessa mer eller mindre sanktionerade allianser som sätter krokben för en effektiv beslutsgång.
I nästan alla kommuner bildas en grupp elitpolitiker som i princip håller varandra om ryggen, hellre än att ta strid för en egen hjärtefråga. Den sortens svek mot väljarna, som inte valt politikern för att gå något annat partis ärende, slår förr eller senare tillbaka.
Ett råd är att försöka hitta tillbaka till de grundläggande värdeorden. Till partiprogrammen.
Spontana allianser är alltid lätta att bilda för att skapa mer tyngd, men alltid svåra att försvara när det är dags för nästa val.
Att ta ett enda vettigt beslut.
Just av den anledningen hänger en massa olösta frågor i luften, såsom skogsmarksfrågan, fotbollsarenan, ALV-affären, torgfrågan, äldreomsorgen och kommunekonomin.
En otrevligt stor hög med frågor. Men inte ett enda svar.
Det som politikerna uppfattar som kompromisser, ett givande och ett tagande, uppfattas av väljarna som velande, beslutsångest och svagt ledarskap. Det är förödande för en kommun med målsättningen att frodas och expandera.
Om inte en rad frågetecken rätas ut till utropstecken inom en mycket snar framtid är jag rädd för att de viskande, hemliga samtalen kommer att öka ännu mer i omfattning.
Vi kommer att få se ännu flera röda ögon och krökta ryggar. Vi kommer att få se ännu flera politiker gå omkring och leta efter utgången. Efter lysande skyltar med texten "Exit".
Alf Wesik