Ledare: Kraftigt urvattnad demokrati med färre politiker i fullmäktige

Ett feltänk som Idreborna ska vara glada över. För Ydre har kvalitéer som Idre bara kan drömma om.
Eftersom Ydre inte når upp till 8 000 röstberättigade invånare finns nu möjlighet att minska antalet ledamöter med i princip en tredjedel, från 31 till 21 personer. Bevare mig väl, säger jag bara.

Jag kan inte förstå den här typen av sparåtgärder, eller vad det handlar om, som ju handlar om så pyttelite pengar i sammanhanget, men betyder så mycket i beslutskraft, kunskaper och sammanlagda erfarenhetsår.

Rent hypotetiskt, låt oss vara vänliga och säga att varje politiker kan två ämnesområde var, men å andra sidan är helt nollställda i kunskap när det gäller två andra - så innebär det ju en fullmäktigeförsamling med 49 personer, som exempelvis Vimmerby, kan som max behärska 49 x 2, alltså 98 ämnesområden.

Och då ska man ha en himla tur, eftersom ingen i så fall får behärska samma ämnesområde, exempelvis "Musiker på Elvis Presleys tidigaste utgåvor".

Kunskapsbank
Vi får samtidigt hoppas att politikerna i fullmäktige är någonstans medelklyftiga när det gäller allt annat. Sammantaget innebär "besparingen" att kunskapsbanken minskar sina innestående tillgångar radikalt.

Västervik har 57 mandat och politikerna bör därmed vara duktiga på 114 olika sakområden. Hultsfred har 45 ledamöter och behärskar 90 saker, Eksjö med 49 ledamöter kan ta finfint underbyggda beslut i 98 olika ämnesområden. I storkommunen Linköping däremot finns en fantastisk kunskapsbank, där är det 79 ledamöter, med som mest extra stor kunskap i 158 ämnesområden.

Allt detta låter ju fantastiskt bra. Men tyvärr är det så att livet består av ett oändligt antal ämnesområden. Det är ständiga beslut, ständigt nya frågor, och ständigt en massa svar som saknas. Det finns tusentals olika ämnesområde, kanske tiotusentals.

Allemansrätten
I Kinda till exempel är det 35 ledamöter och de kan enligt detta hypotetiska resonemang 70 olika grejer. Som max.

Problemet är att ingen av dem verkar kunna ett dyft om Allemansrätten. Det är rent ynkligt, det som skett i Kisa med det tidigare allmänna supersvalkande allmänna badet Pinnarp. Nu är det mest svett och elände för Kindaborna.

När man hör och ser Kindas ledande politiker sluddrande i media försöka reda ut vad som är allemansrätt och inte allemansrätt; typ ja, alla får bada där, har hrmm..., vi politiker kommit fram till, men det är hrmm..., problematiskt, för inga hopptorn och bryggor och sånt, hrmm...

"Ja, det är i alla fall vår gemensamma inställning."

Kisa mot solen
Sanningen är helt enkelt den att politikerna gapat över ett alldeles för stort stycke. De klarade helt enkelt inte av sin uppgift. Beslutet att inte gå in och även i fortsättningen garantera badet för alla Kindabor och alla turister, som inte råkar vara campinggäster, är genant dåligt.

Jag menar, det finns massor av anläggningar i Sverige, där endast boende eller medlemmar, eller inträdesbetalande har rätt att fläka ut sig, men inget större samhälle, skulle jag tro, där det bara finns en enda bra badstrand - och hemmakommunen inte agerar för att säkerställa badrätten.

När inte politikerna kan räkna ut vad deras uppdrag är, ens i det enklaste av enkla ärende, så är det fara å färde. Det behövs sannerligen ingen hjärnforskare för att räkna ut att även Kindabor vill kunna Kisa mot solen, från en i vågorna guppande luftmadrass.

När det är nära hundra grader i skuggan, vill även Kisabor ha möjlighet att kunna simma, dyka, äta glass, och klara Grodan.

Färre mindre partier
Faran med för få ledamöter, och det diskuteras i massor av kommuner, att spara och dra ner. Följden blir att de sparar i dumhet. Det de vinner på karusellerna, förlorar de mångfalt på gungorna.

Färre politiker i kommunfullmäktige, innebär att det ganska snart börjar talas om färre nämnder och styrelser, samt ihopslagningar. Det blir färre politiker som får mer ansvar. Ett helnojigt beslut, blir plötsligt tredubbelt korkat.

Det blir tvärt emot vad man skulle kunna tro, längre mellan invånarna och de allt mindre antal politiker som sitter med makten i knät. Det blir mer karaktären maktlystnad, istället för invånarnas röster. Mer typen invånarnas åklagare, än invånarnas advokater.

Det får även till följd att tjänstemännen på kommunerna får mer makt, liksom att kommuncheferna, alltså högsta tjänstemännen, blir i relevans, närmast underställda påven. Den här utvecklingen är inte bra.

Vi ska istället värna om all denna vilja och kunskap, som en så stor skara politiker som möjligt, innebär. Vi ska verkligen uppskatta de politiker, som istället för att resa till Afrika med allt tätare frekvens, beger sig ut på egna gator och torg, och vägkorsningar, och frågar vad invånarna vill.

De är guld värda för varje kommun, som vill behålla sina invånare. Och därmed finnas med i framtiden. Dessutom höjs naturligtvis ribban för mindre partier att slå sig in i kommunens högsta beslutande organ.

Allt detta leder till en kraftigt urvattnad demokrati, på tal om badstränder.

Alf Wesik