I något raljerande ton drog jag därav slutsatsen att övriga kommuner inte reagerade på krisläget lika snabbt. Såväl kommunalrådet Bergman som Räddningschef Torbjörn Rosenius, i Hultsfreds kommun, kontaktade mig.
"Vi har en ständigt bemannad krisgrupp här i Hultsfred. Vi har ett system med minst en person som ständigt är anträffbar via mobiltelefon. Detta är ett behov som initierades i samband med Rockfestivalen, och sedan dess har vi gjort organisationen permanent. Vi agerade därför mycket snabbt."
Förklaringen står kommunalrådet Bo Bergman för och han berättar samtidigt att han själv drabbades av elavbrott och tvingades koka soppa på ett stormkök i garaget.
Vi kan bara konstatera att det känns väldigt skönt att hanteringen av stormen skötts så bra även av Hultsfreds kommun. Vi kan också dra slutsatsen att alla kommuninvånare i Hultsfred är trygga och lyckliga.
Denna min grundinställning förblir densamma oavsett Bergmans försäkran om att även Hultsfreds kommun har en ytterligt god beredskap. En kommun med tusen anställda, i Vimmerbys fall över 1 200, borde kunna få ihop ett arbetsschema så att växeln kan bemannas dygnet runt vid extrema tillfällen. Och detta snabbt som sjutton.
Men å andra sidan visar det sig nu att inte ens Regeringskansliet har en adekvat bemanning dygnet runt. Även där saknas ett fungerande joursystem. Högst anmärkningsvärt med tanke på att andra i vårt samhälle; sjuksystrar, hotellreceptionister, poliser, taxichaffisar, brandmän, bilbärgare, kraftsverksarbetare, veterinärer, tullkontrollanter, tågförare och många, många fler, tvingas jobba på obekväma arbetstider. Svagt att inte landets ledning klarar att fixa ett hyggligt schema.
Enligt den så kallade Torekovkompromissen från 1971 får statschefen, alltså kungen, inte göra några politiska uttalanden, bara syssla med ceremoniella och representativa uppgifter.
Republikanerna vill nu att kungen ska avgå eftersom han brutit mot Torekovkompromissen.
Det är ju kvalificerat struntprat.
Om vi lekar med tanken att kungahuset avskaffas och Sverige istället får en vald statschef så blir resultatet snarlikt det vi har idag. Men mycket sämre.
Kung Carl Gustaf får hård kritik när han dabbar sig i ett uttalande eller i en handling. De politiskt valda makthavarna vi har i Sverige gör också ständiga tabbar och de får också hård kritik. Skillnaden är bara att kungen inte får försvara sig eftersom han då bryter mot Torekovkompromissen, politikerna får försvara sig, och gör det också - men båda sitter kvar på sina poster.
Ingen skillnad alltså - kungen sitter kvar och stolliga politiker sitter kvar.
Han klarar sin roll som statschef och landsfader med bravur - och förmår göra ett ärligt och äkta intryck i sina uttalanden om Asienkatatastrofen såväl som om vår förödande hemmastorm. Kungen tar helt enkelt det ansvar som hans statschefsroll kräver.
Dessutom är det ju de facto så att varken statsråd eller kungen har demokratiska valda procedurer att falla tillbaka på.
Kungen har fått sin statschefsroll genom arv, medan ministrarna, åtminstone många av dem, har fått befattningarna i gåva.
Statschefen ska hållas underrättad av statsministern. Det har inte skett. Han varken kan eller ska förses med yttrandeförbud. Så är det.
Alf Wesik