Man kan exempelvis skälla på gränsen till ärekränkande över de ledande politikerna.
Men ett sådant beteende är ju intet värt om man inte först har analyserat ens en gnutta, varför låneskulden är si. Eller varför den är så.

Utgiftssidan i en budget för privatpersoner, företag och kommuner kan delas upp i två huvudkategorier - nämligen A) drift och B) investeringar. Driftkostnaderna hamnar direkt i resultaträkningen, medan investeringarna hamnar i en balansräkning med både utgifter och inkomster. Balansräkningen är under kontroll så länge intäkterna överstiger utgifterna.

Investeringar kan, om man förenklar saken våldsamt, delas in i två underkategorier, nämligen B.1) nytta och B.2) nöje.

Om det är så att en alldeles för stor andel av utgiftskontot hamnar i kategori B.2 "nöje", så är det fara å färde. I våra näraliggande kommuner toppar Växjö den föga tilltalande listan över kommunala låneskulder, och hamnar en bra bit över 100 000 kronor per invånare.

Om vi tittar på just Växjö så domineras skuldbeloppet av två jätteinvesteringar, den ena hamnar under kategorin "nytta", nämligen byggande av ett nytt Kraftvärmeverk, och den andra under kategorin "nöje", nämligen byggnation av flera stora arenor.

En rad av investeringarna påverkar driftsbudgeten med endast utgifter, varför överskottet för att klara av alla investeringar sammanlagt, försvinner som en droppe i Växjösjön.

Det är ändå lite oklart om man ska häva ur sig en osande rad med invektiv, eller tyst skaka på huvet, men i övrigt acceptera läget.

Varnande finger
Intrycket är trots allt att Växjö fortfarande befinner sig i ett oerhört expansivt skede, där det är stor nyetablering av bland annat teknikföretag, inflyttning som en effekt av universitet, nya myndigheter, samt det faktum att Växjö är en residensstad.

Många i Växjö anser att arenabyggena varit alltför omfattande och att infrastruktursatsningarna borde ha varit större. Visserligen har det skett en satsning på flygplatsen, men på bekostnad av allmänna kommunikationer, tåg och buss, samt framför allt dåligt upprustade landsvägar.

Utvecklingen i Växjö är till stora delar jämförbar med Linköping och trots massor av expansion av samma typer, som väl till största delen hamnar under kategorin "nytta", så finns ändå fog för att höja ett varnande finger. Ytterst milt uttryckt.

Av hävd har Sveriges kommuner, vid en internationell jämförelse, en förhållandevis låg upplåning. Det är tyvärr på väg att ändra sig, och investeringsbehovet är fortsatt stort främst när det gäller bostäder, men kanske framför allt infrastruktur. Många kommuner har eftersatt underhåll av befintlig infrastruktur och behovet av oerhört stora och kostsamma investeringar ökar snabbt.

I bottenskrapet
Det finns även en mycket osund utveckling att infrastrukturfrågorna hamnar i bakgrunden, att den ofta och ibland felaktigt skjuts över till statliga myndigheter. Jag brukar säga att kommunpolitikerna har två frågor som kanske är viktigare än några andra, den första är att ta beslut om kommunala infrastrukturåtgärder, det andra är att lobba för fler statliga infrastruktursatsningar.

Tillgänglighet är a och o, för chansen att överleva. Det gäller för "vanliga" invånare, för butiker och handel, för turismen - och framför allt för näringslivet.

I Vimmerby har det skett en hel del upplåning under de senaste mandatperioderna. En del till nytta, en del till nöje. Under kategorin "nytta" hamnar definitivt industrimarksatsningen på Krönsmon. Det var akut brist på industrimark och det blev snabbt akut när nöjessatsningen fotbollsarena blev verklighet - alltså flytten av Vimarvallen till Södra Industriområdet.

Vimmerby hamnar enligt Kommuninvest i ett mycket högt låneläge. Den exakta uppgifter är svår att få fram, men den hamnar en bit över 100 000 kronor per invånare. Enligt kommunens egna redovisning är den totala låneskulden 1 303 000 000 kronor, inklusive bolagen och bland annat leasingavtal på panna för VEMAB.

Kommunen huserar numera i det absoluta bottenskrapet bland svenska kommuner. För att bara för en trio kommunalråd sedan, även om man räknar dagens duett som singel, befinna sig i toppen.

Frågan man ställer sig är om det varit balans mellan nytta och nöje, samt om nyttoeffekterna står i relation till antal insatta kronor. Jag skulle vilja svara ja på den första frågan, och nej på den andra.

Irriterande prestige
De politiska besluten har varit rätt, men ändå fel. Vimarvallen hade kunnat rustas upp eller förlagts till en del av staŽn avsedd för sport och rekreation istället för till ett industriområde. Gymnasieskolan behövde en upprustning, men den var alltför vidlyftig och alltför anonym. För 110, eller 115, eller 120 miljoner kronor, få om någon vet exakt, borde vi ha kunnat kräva ett betydligt läckrare och betydligt mer lockande gymnasium för potentiella elever att lockas av.

Fjärrvärmeverksatsningen var såväl nyttig som nödvändig.

När det gäller Krönsmons industriområde, kan det verkligen diskuteras ur flera synvinklar, enligt min mening. Jag imponeras exempelvis inte av läget på en för Vimmerby viktig grusås, sluttningen är så brant att inte ens de närmaste tomterna syns från riksvägen, det är alldeles för stora och alldeles för dyra stenar - men framför allt borde efterfrågan och tillgång kanske reglerats bättre.

Allt detta för med sig att politikerna tvingas knapra på kärnverksamheter för att låneskulden ökar så kraftigt. Skoldebatten är helt enkelt förödande. Tyvärr finns det i detta läge ingen som helst plats för löjlig prestige - lyssna nu på de fantastiskt duktiga människorna som bor och verkar ute i de drabbade orterna, och anamma alla deras förslag.

Jag är duktigt less på att det i vissa sammanhang käbblas mer om vem som sa vad först, och vem som absolut inte sa vad, istället för att försöka rädda skolorna.

Fundera samtidigt på vad en långsiktig skuldsättning på den här ohälsosamma nivån leder till. Både dagens och morgondagens välfärd bygger på välskötta och hållbara kommunala finanser.

Medan vi andra hoppas på högtryck inför midsommarhelgen, tvingas kommunpolitikerna i Växjö och Vimmerby och Linköping dessutom hålla tummarna för fortsatta låga räntor.

Alf Wesik