Larsson tackar för sig, och vi vill tacka honom

Det har stundom blåst riktigt, riktigt snålt kring kommunalrådet Leif Larssons person. Såväl invånare i allmänhet, som media och partikamrater har då och då hjälpt till att hålla de snåla vindarna vid liv.Detta för att de tycker att Leif Larsson ibland har varit riktigt envis och att han vägrat lyssna på överväldigande argument. Men å andra sidan; med jobbet som kommunstyrelsens ordförande och därmed kommunalråd, kommer ett sådant beteende som ett brev på posten.

Ledaren2006-02-25 05:25
Detta är en ledare.

Det ingår i rollen att tvingas ta emot en hel del kritik. Det ingår att inte ständigt ändra sig och vela fram och tillbaka av obeslutsamhet.
Och den uppgiften har han fixat galant, Larsson.
Han har alltid stått stolt och rakryggad och med stor kunskap motiverat sina ställningstaganden och beslut. Han har alltid varit ett bra föredöme för Vimmerby och klarat sina representativa uppgifter bra.
Mycket väl godkänt, för att använda den tidigare skolpolitikerns egna vokabulär.
I debatten har Leif Larsson varit mycket påläst och en stor tillgång för alla parter. Jag är ganska säker på att även motståndarna, den politiska oppositionen, har uppskattat att tampas med en politiker som står för sitt ord.
Och ingen kan ta ifrån Leif Larsson den långa lista av kommunpolitiska framgångar som mycket enkelt kan radas upp. Vare sig det handlar om företagsetableringar, som framgångar i arbetet att sprida varumärket Vimmerby. Ingen kan ta ifrån Leif Larsson engagemanget och den äkta känslan för hembygden, hemkommunen och hemregionen.

Allt bättre förr
Nu anser Leif Larsson att det är dags att lämna över stafettpinnen. Han har trots tämligen unga år hunnit med en lång och gedigen politisk karriär i Vimmerby. Han började som ombudsman, som mycket driven skolpolitiker för att ta vid efter Bengt Johansson som centerpartistiskt kommunalråd 1997.
Vi har därför en klar förhoppning att vi inte har sett början till slutet på Leif Larssons politiska bana. Det har talats om en fortsättning i riksdagen, även om den saken förmodligen avgörs av väljarna i höstens val. Det har talats om en fortsättning inom den regionala politiken, var den nu blir, antingen i Östergötland eller i Kalmar.
Men endast drygt 50 år gammal och fortfarande hungrig talar allt för att Leif Larsson kommer att gripa efter nya politiska utmaningar. Utan att veta säkert skulle jag tro att medelåldern inom aktiva politiker inom centern i Vimmerby är ganska hög, liksom den är i andra partier. Precis som många av oss andra i samhället tycker många av dessa att "det var bättre förr". Och mot denna uppfattning är det svårt att tampas. Således hamnade Larsson inte allra överst på den medlemsomröstning som internt genomförts i partiet.
Detta kan naturligtvis vara en bidragande orsak till Larssons beslut att hoppa av sin kommunalrådspost i förtid. Men för partiet och för den kommunala stadgan kom avhoppet i god tid före valet. Det bör inte påverka valarbetet - mer än det faktum att partiets starkaste namn inte samtidigt är kommunalråd.
Allt talar för att Carl-Axel Centerstig tar vid som kommunalråd. Även han kommer att få kämpa mot uppfattningen att det var bättre förr.
Slipper brottas
När vi summerar Leif Larssons nio år som kommunalråd kännetecknas de av en ständig kamp. Mot minskande befolkningsiffror och därmed mot sjunkande skatteintäkter, liksom mot ständiga ekonomiska åtstramningar. Alla dessa utmaningar har Larsson lyckats övermanna.
Det finns säkert massor av människor som tycker att det borde ha gjorts på ett annorlunda sätt och som tycker att utfallet borde vara bättre. Men kommunen har befolkningsmässigt visserligen minskat, men ändå helt klart vänt den negativa trenden. Rent ekonomiskt har en del tunga satsningar grävt stora hål i den kommunala skattkistan, men å andra sidan har satsningarna fört med sig en hel del plussidor i näringslivet, i arbetslöshetsstatistiken och framför allt i den allt viktigare turistbranschen.
När Vimmerbys nya kommunalråd inom kort tar plats i stadshuset återstår dock viktiga uppgifter som Larsson med kompany inte lyckats fullt ut med; såsom att prioritera äldreomsorgen, såsom att stimulera näringslivet ytterligare, ordna infrastrukturen, säkerställa den framtida skolan, bevaka polisens förehavanden och ta beslut om en fördelaktig regionindelning. Samt ordna de sista bitarna i en sönderfallande kommunal ledningsgrupp.
Vi noterar också att Föreningen Bevara Vimmerby återigen vaknat ur sin slummer, som påpassligt varat ungefär exakt lika länge som turistbyrådebatten pågått. Nu tycker föreningen att Norra Industrigatan inte ska heta Vimmerbyallén utan Astrid Lindgrens gata. Jag bara undrar, vad är det för fel på Norra Industrigatan?
Industrigator borde vi ha fler i Vimmerby, inte färre.
Men den frågan behöver inte Leif Larsson brottas med, åtminstone inte som kommunalråd. Och det tycker han säkert är helskönt.

Alf Wesik