Mer än 90 procent av våra respektive inkomstskatter går till kommun och landsting, varav den allra största delen går till förstnämnda. Därför är det av största vikt att tjänstemän och politiker i kommunen verkligen har viljan, engagemanget och framför allt kompetensen.
Det spelar inte så stor roll vilken färg kommunen har, desto viktigare är kvalitén på kommunens skötsel. Tyvärr barkar det åt skogen i många av landets kommuner eftersom just dessa för oss så viktiga nyckelpersoner låtit kommunernas utgifter skena hejdlöst under senare tid.
På tio år har kommunernas och landstingets kostnader ökat med inte mindre än 67 procent, visar färsk statistik från Konjunkturinstitutet. Om vi jämför situationen under första hälften av 1990-talet med läget nu eller om ett par år, kommer kostnaderna för kommunens utgifter att ha fördubblats.
Frågan vi då måste ställa oss är om den kommunala servicen, det kommunala utbudet - vård, skola och omsorg är dubbelt så bra.
Nej, det är ju naturligtvis en omöjlighet eftersom konsumentpriserna, alltså det kommunen måste betala för allt ovan uppräknat, under samma tid ökar med cirka 20 procent. Under de senaste tio åren har konsumentprisindex ökat med 14 procent, att jämföra med kommunernas utgiftsökning på 67 procent. Men 80 procent bättre borde den kommunala servicen vara i alla fall, om utbud och utgifter följde en linjär skala.
Läget är således mycket allvarligt. Politiker och tjänstemän inom det offentliga vägrar inse att inkomsterna, alltså i första hand i form av kommunalskatt och i andra hand i form av bidrag och taxor, inte ökar ohejdat.
Det brukar ofta heta främst från den rödmosigare halvan av politikerkåren att en mindre skattehöjning kan accepteras i utbyte mot att social service säkerställes.
Men resonemanget är bedrägligt på grund av alla dessa små bäckar?
Redan idag skiljer det stort mellan kommunerna. Bara i vår region skiljer det upp mot 3 000 skattade kronor per år för en vanlig familj i skatteutlägg, mellan billigaste och dyraste kommun. Vid årsskiftet fick en tredjedel av alla svenskar mindre kvar i plånboken eftersom 103 av landets 290 kommuner höjde sina skattesatser.
Problemet uppstod under de goda åren i slutet av 1990-talet då skatteintäkterna ökade och statsbidragen blev större.
Kommunerna i allmänhet glömde vett och sans och balanserade bara sina budgetar utan den minsta tanke på att tiderna åter vänder neråt, som ett brev på posten. Utan att passa på att sanera, utan att planera in en buffert.
När Vimmerby idag firar 400 år som stad, fast alla vet att den egentligen är minst dubbelt så gammal, så kan det ändå ske med en viss tillfredsställelse. Vimmerby har klarat den ovan beskrivna balansgången på ett hyggligt sätt och de ansvariga har tagit sitt ansvar bättre än på många andra håll i landet.
När firandet i dag onsdag pågår för fullt inför hurrande människomassor gäller det att ta sikte på framtiden, ta det lugnt med de offentliga utgifterna och verkligen satsa på att anlita kompetenta personer.
Det gäller således att på bästa sätt dra nytta av den framgångsvåg kommunen för närvarande rider på. Det gäller att analysera kommunens alla tillgångar och effektivt utnyttja dessa, men ständigt med långsiktighet och kvalitet i åtanke.
För att åstadkomma så goda förutsättningar som möjligt bör kommunens tjänstemän och politiker formulera en sorts "jättelångtidsplanering", som komplement till dagens Översiktsplaner, som endast sträcker sig fem år framåt.
Med visioner, inriktningar och mål tydligt beskrivna.
Få är väl de tillfällen när perspektiven kan ses så tydliga som dagen när Vimmerby firar 400 år, eller om det är 800, eller 900. Grattis på födelsedagen i vilket fall!
Alf Wesik