Likheter med besättningen på den sovjetiska u-båten

Jag skulle vilja använda denna spalt till att skriva om positiva grejer. Om folk som är jätteglada, om gamlingar som trivs med sitt liv, om ungar som skrattar och hoppar, om ett sprudlande näringsliv, där ordrar och investeringar står som spön i backen. Om nya idéer och om människor som flyttar fram gränserna.

Ledaren2005-10-19 06:51
Detta är en ledare.

Oddsen för att kunna skriva om sådana saker är ovanligt hyggliga i just Vimmerby. Så jag borde ju vara jättenöjd. Turisterna älskar Vimmerby, stan är alldeles fantastisk, butikerna trängs, det finns många och välskötta företag och det finns en stor skara duktiga politiker.

Internationell kris
Men ändå. Det har gått snett någon stans på vägen, jättesnett. Det finns fler än en person i denna kommun som borde känna sig som sovjetiske kaptenen på den där u-båten, då i den mörka natten den 27 oktober 1981. Han som irrade omkring någonstans i Östersjön med sin U137 och som varken visste ut eller in. Skulle han gira babord eller styrbord, skulle han gasa eller skulle han bromsa?
Man kan lätt föreställa sig beslutsvåndan, hur arbetsläger i norra Sibirien fladdrade för ögonen.
Och plötsligt stod han på grund, kaptenen. Katastrofen var ett faktum och besättningen var så förvirrad på S363, som u-båten hette egentligen, med sovjetisk beteckning, att hela incidenten utvecklades till en internationell kris.
Bästa möjliga rutt
En något haltande jämförelse kanske, men ändå. Det finns uppenbara likheter mellan besättningen på S363, den där kyliga oktobernatten utanför Karlskrona, och vår egen besättning i Vimmerby kommun, en ännu kyligare oktoberdag 2005. Jag uppfattar läget som tufft, svårnavigerat och med en kurs som är diffus eller rent av obefintlig.
Mitt förslag är följande; slå snabbt stopp på alla motorer, kör upp periskopet och pejla alla möjligheter till nödhamn. Leta där efter upp en fortsatt seglats i betydligt lugnare vatten. Glöm inte bort att det är ni som är besättning, bestäm målet för nästa etapp och ta ut bästa möjliga rutt dit.
Överlastad skuta
Politik bygger på att man ska argumentera för sina åsikter. Eftersom vi alla är olika, tack och lov, är det fullt naturligt att åsikterna om vad som är rätt och fel diffar en hel del. Men eftersom vi lever i ett demokratiskt samhälle ingår i spelets regler att man ska lyssna även på vad andra säger. När tillräckligt många säger att man har fel, borde man lyssna och acceptera detta nederlag.
I Vimmerby har en rad beslut fattats som inte har folkets acceptans. Hur vet jag då det, undrar säkert någon som tycker tvärtom. Ja, säker kan jag aldrig vara. Inte helt säker, som i helt himla säker.
Men eftersom lokaltidningen tjänar som samhällelig tratt får vi höra en hel del. En sammanfattning av alla åsikter som kommer oss till del via mail, brev, telefon eller muntligen är att den nuvarande rutten kantas av mängder av farliga grunnor och ytskär.
För det första är vår kommunala skuta överlastad. Motorkraften, i form av kommunala inkomster som skatter, statsbidrag och avgifter räcker inte riktigt till. För det andra räcker inte bärkraften till, personalstyrkan växer sakta men säkert och utgår nu till? - ja, jag brukar använda siffran 1 253, men jag tror det är närmare 1 300 när detta skrives. Vissa får arbeta alltför hårt, läs omsorgspersonal, skolpersonal och andra, medan andra förmodligen har det betydligt lugnare, och sitter kvar på sina poster av gammal vana.
Investeringskostnader
Grunnorna på kommunens framfart består främst av ekonomiska sådana. Debatten ute i hemmen, på arbetsplatserna, i föreningarna och på gatorna rör sig om de miljonsatsningar som just nu genomförs, eller kommer att genomföras.
Det handlar om Turistbyrån och kommunledningens resonemang om att kommunens ekonomi blir bättre av att man kraftigt höjer Turistbyråns hyra när den flyttar till Rådhuset. Det luktar Ebberöd lång väg när man samtidigt betänker att kommunen måste plussa på sitt årliga bidrag till turistbolaget. Gissa med hur mycket - jo, exakt lika mycket som hyreshöjningen är.
Glöm inte heller att kommunen blir stående med en ny tom lokal, där Turistbyrån nu finns, samt att Rådhusrenoveringen säkert inte är helt jättegratis.
Näsprojektet är säkert bra det också. Men invånarna förstår inte varför det ska vara ett nybyggt Astrid Lindgren-museum i Astrid Lindgrens Gård, och ett i Näs, i en byggnad bredvid Astrids uppväxthem. Med fyra anställda, och som jag misstänker, krav på fullständig verkstad, utrustning, personalutrymmen och så vidare. Jag skulle tro att även dessa investeringskostnader på 13 miljoner snart överskrides.
Ännu en vision
När det gäller Vidarfastigheten så sparkades det ut ett privat företag för att kommunen skulle använda huset till bostäder åt ALV-personal. Och sedan till barnhem och nu till inget. Lite lustigt, kanske. Det fanns de som redan från början ifrågasatte kommunens agerande.
Trafikomläggningen i Vimmerby centrum är också svårbegriplig. Men den kanske klarnar om tolv miljoner, eller så.
Berendsen fortsätter att förbrylla. Leif Larsson och de andra borgerliga politikerna ska ha en eloge för att de vågar gå emot tunga intressegrupper som ungdomar och pensionärer. Men vad tusan, hela idén var ju befängd från början. Det är något fel i tanken att gamla och unga ska ta plats i en finfin industrilokal i bra läge - när det samtidigt finns småföretag som bedriver affärsverksamhet i hopplösa lokaler. Och vi kan ju inte skapa ytterligare ett visionärt Vimmerby.

Alf Wesik