Ljunghäll fortsätter dock investera i Sverige och då framför allt i Södra Vi i Vimmerby kommun. Parallellt möter företagsledningen de nya utländska konkurrenthoten genom att finnas på plats även i utlandet. På det sättet kan produktionen anpassas för ett optimalt resultat.
Men vi ska mest glädjas över att företaget satsar 80-90 miljoner kronor upprustningar, effektiviseringar och nya maskiner - kort sagt på framtiden. Med ytterligare en pressgjutmaskin på 3 500 tons tryckkapacitet befäster Ljunghäll sin absoluta topplacering i norra Europa när det gäller pressgjutkapacitet. Det rör sig om en alldeles enastående investering som kommer att ge många konkurrensfördelar gentemot alla europeiska konkurrenter.
Företaget sysselsätter knappa 800 personer och det innebär naturligtvis att företaget är det överlägset största företaget i Vimmerby kommun. Ljunghäll kan uppvisa en så imponerande utveckling att Vimmerby kommun borde ge företaget all den service det önskar, och med alla till buds stående medel se till att alla infrastrukturfrågor löses snabbt, såväl som att förse företaget med all den hjälp som efterfrågas.
Vimmerby kommun har en särskild näringslivsavdelning i bolaget Vision Vimmerby, där borde även finans en funktion som jobbar med att serva kommunens hela privata näringsliv med rena servicefunktioner, med att eliminera kommunal byråkrati. Och i den funktionen skulle givetvis Ljunghällsfrågor vara ofta förekommande.
Vid varje tillfälle när jag på denna plats skriver att infartsfrågan till Södra Vi och Ljunghälls borde prioriteras så får jag ganska intensivt veta, från kommunens sida, att kommunen gör allt den kan och att den inte upplever trycket på detta så stort från berörda parter. Jag bara frågar mig om detta stämmer, och i så fall; hur länge vi vågar vänta.
Det finns många som undrar varför gator i Vimmerby, infarter, och förbifarter vid Näs och annat, för miljontals kronor kan hamna före ny infart till Södra Vi. Givetvis försvarar sig kommunala företrädare med att det i ena fallet är en kommunal fråga och i det andra Vägverkets ansvar. Det svaret kan vi tyvärr inte låta oss nöja med. Det privata näringslivet i Vimmerby måste vara prioritet 1A. Alldeles oavsett vem som rent formellt har juridiskt ansvar.
Något annat kan aldrig accepteras.
I Vimmerby har sedan lång tid tillbaka all kommunal konst inventerats och dokumenterats noggrant. Och det är väldigt bra, för det handlar trots allt om ganska stora pengar. I Vimmerby finns enligt denna inventering cirka 850 tavlor. Kända konstnärer som Eugen Kask, Henry Gustafsson, Arne Asp, Tex Berg och Anders Lindgren hänger på olika offentliga platser.
Förr i tiden avslutades varje presskonferens efter kulturnämndens sammanträde på ett ganska trivsamt sätt. Kulturnämndens ordförande, på den tiden Berit Gunnarsson, redovisade vilka konstinköp nämnden gjort, samt var konstverken skulle hängas. Vi inom pressen tog bild på tavlorna och publicerade även nämndens motivering till inköpen. På så sätt fick oftast lokala konstnärer en viss hjälp och allmänheten fick veta var konstverken kunde beskådas.
Ett sätt vore att komplettera den föredömliga inventeringen med ett sökbart register där konstverken kunde vara katalogiserade efter olika sökkriterier, såsom motiv eller konstnär. Det skulle även kunna upplysas om var varje tavla hänger, och när allmänheten har tillträde att beskåda dem - såsom exempelvis öppettider på stadshuset, tillgängligheten på servicehus etcetera. Registret skulle kunna finnas dels på Internet, dels på biblioteket eller i stadshusets foajé, för alla dem som inte är digitalt uppkopplade.
De inköpta konstverken är en kulturskatt värd två, kanske tre miljoner kronor. Och konstnärer är en grupp människor värd all uppmuntran för sitt arbete. Det handlar om en grupp som inte alltid lever ett ekonomiskt överflöd. I alla fall inte tack vare sitt yrkesval.
Alf Wesik