Ledare: Markerar revir runt om i landet och särskilt runt om på landet

Många av diskussionerna irriterar mej. Inte för att jag liksom sitter inne med något facit över livet. Att allt jag tycker och tänker är rätt och riktigt.

Utan för att jag känner att det är viktiga frågor. Att jag vet att inget händer trots rader av förhoppningar, punktuppställda program i olika färger och fiffiga photopoint-presentationer. Samt att allt kryddas med en stor hög fagra löften.

Som att alla partier säger att nu minsann, nu ska vi satsa på vägarna. Hör upp nu; "de ska bli bättre". Inte fasicken blir de bättre. Snarare tvärtom. Eller det här med skolan och elevernas betyg, där är det massor av prat och ingen slöjdsal alls.

Eller vården... Alla talar om den. Att den kanske är det viktigaste vi har. Men inte blir köerna kortare för det, inte blir misstagen färre, inte blir ambulanserna snabbare, inte blir läkarna fler. Nej nej.

Där väljarna finns
Listan kan göras olidligt lång. Men särskilt tänker jag på landsbygdsfrågorna. "Förr", och med det ordet beskriver jag snarare ett tyckande än en realitet, "förr" fanns det bara ett landsbygdsparti. Och det var Centerpartiet.

Sedan blev centern ett modernt och framåt parti och ville hänga på den allmänna centraliseringen i samhället. Centern samlade ihop sina lokala ombudsmän och bad dem leta efter nya kontorsplatser, helst inne i städerna, helst runt Stureplan.

"För det är ju där väljarna finns".

Det var början till förfallet. För att nå en trovärdighet värd namnet bör ombudsmännen, och ombudskvinnorna, helst bo på landet, ha sitt lokala centerkontor på landet, verka på landet, men framför allt verka för landet. Det lockar väljare från landet, ja - men framför allt från städerna. Centern jobbar stenhårt för att markera revir igen, runt om i landet, runt om på landet. Liksom de flesta partier.

Nu långt, långt senare, inser de flesta att det gäller att utmärka sig. Att det är jätteviktigt att hitta sin speciella politiska nisch, istället för att alla åker i samma tunnelbanevagn till och från jobbet.

Lokalt riskkapital
Det är därför fantastiskt att uppleva den urkraft som landsbygdsfrågorna rör upp. Och irriterande.

Fantastiskt för att det numera verkar vara en tävling om vem som kan säga att de älskar landsbygden mest. Irriterande för att alla vet att det bara är snack. Inte bara i Sotji - utan i Vena, Tidersrum, Ljungsbro och Hjältevad. Och Ankarsrum.

Jag tror att de som skriver plakaten, även om de pryds med andra bokstäver än C, vet att det mest är prat. Ett sätt att välja röster.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att landsbygden klarar sig mycket bättre än de politiska partierna. Det bubblar av idéer i snart sagt varenda buske, företagen poppar upp som snödroppar i april. Olika glesbygdsstöd och banken är viktigare än politikerna.

I Åre slår sig 36 glesbygdsboende ihop för att bilda Åre Lokalkapital AB, för att få loss riskkapital till olika glesa satsningar. Som att gynna landsbygdsutvecklingen och hjälpa småföretag. De struntar i kommunen, de struntar i staten, de struntar till och med i EU. Den Årebo som tycker nån har en strålande idé kan köpa in sig med valfria andelar i grannens projektet.

Närodlat
Det pratas mycket om vikten av det lokalproducerade. Det tycker jag är toppen. Vi ska naturligtvis akta oss för det protektionistiska, men ska vara glada och stolta över den nära hembygden.

Om våra politiska partier söker trovärdighet i sina landsbygdslöften, så bör de verka för närodlat i betydligt fler frågor än när det gäller livsmedel.

Varför inte kräva närodlade tjänstemän? Jag kan inte förstå detta otyg att höga kommunala tjänstemän bor i andra kommuner än den som står för lönen. Jag vet att det inte går att förbjuda någon att bo där de vill, men målsättningen måste vara att hjärtat måste finnas i den kommun de jobbar för, liksom postlådan och plånboken. Särskilt gäller detta för utåtriktade verksamheter som kommunchefer, turistchefer och näringslivschefer.

Och varför inte kräva närodlade kommunala bolag? Eftersom de betalas av skattebetalarna så bör de ge jobb åt samma skattebetalare. Jag skulle vilja se en lokalproducerad inköpsavdelning i Västervik, för Västerviks kommun, i Hultsfred för Hultsfreds kommun, i Vimmerby för Vimmerby kommun och så vidare.

Varför inte kräva närodlade nämnder? Det är inget vidare bra att flytta kommunala beslut utanför kommunens gränser. Även om detta höjer kompetensen teoretiskt, innebär inte det att något blir bättre, rent praktiskt.

Färre politiker
Slutligen är det fel att sila mygg och svälja kameler - på så sätt att kommunerna försöker spara pengar genom att minska antalet nämnder och styrelser, alltså politiker - men samtidigt förlorar stora pengar i demokrati, i mångfald, i erfarenhet, i trovärdighet.

Färre nämnder och färre politiker centraliserar makten och minskar människornas engagemang och delaktighet.

Detta är landsbygdsfrågor det. Detta är inget självspelande piano, utan snarare en riktigt jamsession, med såväl piano, som basfiol och flöjt.

Alf Wesik