Ledare: Märklig aningslöshet när det gäller kommunskuld

Väldigt, väldigt lätt att få. Väldigt, väldigt svårt att bli av med.

Ofta är sms-lånen en quickfix, som används av våra yngre medborgare. Som inte har den rätta erfarenheten. Räntor är pest.

Det är trots alla varningar väldigt lätt att hamna i skuldfällan. Att låna till lycka och nöje.

Om vi för upp sms-lånen till en betydligt större nivå, till nivå statsskuld, så kan vi återigen titta lite på räntan. Om sms-lånens räntor kan liknas vid pest, så är statsskuldens dito krig och farsot.

Trumfkortet
Sveriges statsskuld är ansenlig. När det blir tyst kring bordet på någon väldigt trevlig middag så brukar jag vara den som bryter tystnaden. Jag brukar spela ut mitt ess i rockärmen; "vet ni alla, bara räntan på vår statsskuld är 35 000 kronor".

Vadå, 35 000 kronor, blir då garanterat följdfrågan från mina bordsgrannar, som tror att jag blivit vimsig på riktigt. "Den måste väl vara större?"

Då spelar jag ut mitt trumfkort, efter en lagom lång konstpaus; "jo, 35 000 kronor i sekunden, alltså".

Jag vet inte om den här siffran stämmer, och jag har kört med den i tio år nu, så den är väl tvivelaktig, men på ett ungefär rätt är den i alla fall. Så bara under den här tiden som ni har läst hit, har Sveriges statsskuld kostat oss invånare 8,4 miljoner kronor eller nåt sånt.

Många garanter
När vi nu är inne i det första supervalåret någonsin, det vill säga ett år när vi ska välja ledamöter till EU-parlamentet, riksdagen, landstinget och kommunerna, så lär vi få höra talas om vikten av att försöka hålla statsskulden nere.

Tyvärr verkar inte den här restriktiva hållningen till låneskulder gälla på kommunala nivåer. Här verkar det inte heller vara någon större partipolitisk skillnad mellan politikerna. "Alla", och protestera mer än gärna alla ni politiker som tycker annorlunda, "alla" politiker har hoppat på tåget och tecknar nya lån snabbare än bläcket hinner torka.

Och visst, det är jätteenkelt. Med hela befolkningen som garanter är det hur himla enkelt som helst att få nya lån. Inga besvärliga samtal, inga samtal till arbetsgivare och inga saltade redovisningar av säkerheter.

Vi ska också veta att det oftast rör sig om lånepengar som ska gå till investeringar som alla är nödvändiga. Som det råder politisk majoritet om och som samtliga hjälper politikerna att få förnyat förtroende vid nästa val.

Nya fioler
Vad vi glömmer är den fartblindhet som drabbar alla på lånetåget. Unga män och kvinnor som bestämmer sig för att ett sms-lån på 1500 kronor, eller politiker som utan att blinka tecknar ett nytt kommunalt lån på 30 miljoner.

Lika illa båda. Pest, krig och kolera, på en och samma gång.

Jag menar inte att politikerna ska stagnera, eller försöka backa sig in i framtiden. Men det är inget sundhetstecken att debatten om skuldstorlekar inte hörs mer frekvent. Inte hörs mer högljutt.

Vi kan säga vad vi vill om den lilla minidebatt som blommat upp mellan kommunledningen i Vimmerby och det kommunala bostadsbolaget, om vem som ska stå för byggnationen av nya äldrebostäder.

Alldeles oavsett vad man har för åsikt i sakfrågan, så är det bra att frågan debatteras. Då flyger den inte bara förbi som ett JAS på 9000 meters höjd. För med investeringar kommer nya lån, och framför allt nya fioler. Det är bra att debattera vem som ska stå för dem, fiolerna.

Borgensåtagande
Psst, vet du hur mycket Vimmerbys räntekostnader är? Jo 35 kronor.

Vadå 35 kronor? Jo, i sekunden alltså. Det har därmed kostat åtminstone 10 000, kanske 15 000 kronor att läsa hit.

Vi räknar på att Sveriges statsskuld uppgår till i runda slängar 1 500 miljarder kronor och Vimmerby kommuns koncernskuld växer mot 1,5 miljarder. Inte vet jag om det stämmer, men på ett ungefär i alla fall. Rätta mig gärna, den som är bättre på matte.

Och vem får betala då? Egentligen spelar det ingen roll. Vi brukar nämligen dela upp kommunens lån i två delar, dels kommunens egna skuldbörda, dels koncernens, det vill säga alla kommunala dotterbolagens lån. Men det är ändå mest en pappersfråga, eftersom kommunen i det ena fallet upptar lånen själv, och i det andra går i borgen för dem.

Jag efterlyser en mer klarsynt hållning. Och försiktig. Och en betydligt, betydligt mer långsam investeringstakt. Jag vill att vi ska undersöka om det inte går att vara lite smartare för att ändå nå ett bättre konkurrensläge gentemot närliggande kommuner.

Önskelista
Vi kanske inte behöver bygga allt på samma gång. Det kanske räcker med lite byggande för att vinna invånarnas gunst och röster. Nu handlar det om industriområden, äldreboenden, skolrenoveringar, fjärrvärme och bredband, bland annat. Och industriområde. Och en ny parkanläggning.

Men tänk på att vi alla vill ha en ny ishall också. Och ett badhus, och nya VA-ledningar, fjärrvärme, äldreboende och ny idrottshall. Och ännu bredare internet. Och fler cykelbanor.

Och medan vi ändå fixar, varför inte starta med att försöka få stopp på skitlukten från reningsverket. Jag vet inte hur mycket det kostar, och garantitiden har gått ut sedan länge, men jag tror ändå på ett Vimmerby, som doftar nyponros. Inte avlopp.

Alf Wesik