Det är självklart att alla kommunala lagar och paragrafer ska följas och då främst den berömda 2:2-lagen, nämligen "kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar (läs invånare, red anm) lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat".
Men detta rättviseepos gäller självklart bara under den demokratiska processen, då ska omröstningar, politiska övertygelser och kalla fakta, ligga till grund för beslut. När sedan besluten väl är fattade under demokratiska oantastliga former är det tvärtom en skyldighet för varje kommunalt anställd medarbetare att jobba för en verkställighet som på bästa sättet gynar kommunen och alla invånare.
Likhetsparagrafen
Av den anledningen är pågående debatt i Västervik om exempelvis projekt Slottsholmen och Holiday Club, ytterst märklig. För mig verkar det som om Västervik kryllar av mycket bittra människor. Sådana som har svårt att acceptera att ibland vinner man en demokratisk process. Och ibland förlorar man.
Om vi nu ändå ska gräva djupare i redan fattade beslut, inte därför att vi vill det, utan för att inlägg i debatten är så tveksamma att de helt enkelt måste bemötas, så var avsteg från KL 2:2, den så kallade "likhetsparagrafen", helt okej redan från början.
Varför? Jo, det fanns och finns fortfarande "sakliga skäl för annat". Ett sakligt skäl kan exempelvis vara att det inte finns någon annan konkurrerande privat verksamhet inom samma område, och att detta specifika område har en positiv inverkan på utbud, valfrihet eller service.
Stöd för Ulvaeus
Helt klart är att exempelvis Björn Ulvaeus tankar om en framtida användning av Slottsholmen inte har någon motsvarighet i Västervik. I det läget var det märkligt att redan från början tvingas tyda tveksamheter till projektet från vitt skilda håll.
Och i dagsläget när beslutsrundor är avklarade är det inte bara märkligt utan i det närmaste ofattbart.
När vissa debattörer dessutom kopplar sina negativa tvångstankar med ett ifrågasättande av Björn Ulvaeus dragkraft så är det mer än ofattbart. Ja, vi vet att det finns andra aktörer i Västervik som mycket väl klarar sin uppgift som draglok, men att därför dra ner på gasen och till och med vilja stänga av en viktig hjälpmotor, är svårbegripligt.
Som tur var visade näringslivet i Västervik en betydligt sundare uppfattning och behövde inte många sekunder för att protesterade och ge såväl projekt Slottsholmen som framför allt Björn Ulvaeus, sitt stöd.
Felriktat energi
Nu är det allas vår skyldighet att göra allt för att locka fram alla de positiva tongångar som bara finns. Ge Harald Hjalmarsson ett såväl retroaktivt, som högst aktuellt stöd och önska honom, projekt Slottsholmen, Björn Ulvaeus och Västervik lycka till.
Jag är dessutom ganska säker på att Ulvaeus vet att han har Västervik med sig, förutom några långsega surpuppor.
Jag kan inte förstå varför vissa människor lägger energi på projekt som redan är beslutade. Tänk om bara en gnutta av all detta engagemang kunde ägnas åt ett problemområde, istället för planer tillhörande tillgångskontot.
Jag tänker exempelvis på ödesfrågan om Västerviks sjukhus. Det kommer att gå åt pipsvängen om den tafatta politiken och inställning till vårdplatser och specialistkunskaper fortsätter. Det blir svårare att rekrytera sjuksköterskor, och nya läkare. Den senare bland annat därför att möjligheter till AT-tjänstgöring försvinner och därmed den naturliga tillsvidareanställningsmöjligheten.
I denna för Västervik helt avgörande frågan är det okej att vara bitter och långsur. Och rädd. Och förbaskad.