Brevet från Astrid är daterat den 10 april 1981.
Sista versen i Ellsons dikt i tidningen har följande tänkvärda utformning;
"Att Katthult se och Bullerbyn
som mål för spekulanter,
bör bli en vanlig framtidssyn
i skilda varianter,
och tas blott saken rätt om hand
- det kan man nog förvänta -
skall säkert alla sagoland
sig sagolikt förränta."
Astrid Lindgren svarade Sune Ellson att han alltid skriver roliga och sprituella verser. Lindgren vidare;
"Jag vet nog the hard way, att där varest åtelen är, dit församla sig ock gamarna, jag har kämpat en vildsint kamp för att hålla framför allt Pippi skyddad från alla attentat, så jag tycker jag känner igen på hundra meters avstånd, när någon är ute för att tjäna pengar, men den vittringen har jag faktiskt inte ifråga om den här leksaksbyn."
Vi kan konstatera ett par saker efter att ha läst Ellsons vers, och vidhängande svar från Astrid Lindgren. Dels att Sune Ellson hade en klar poäng i sina funderingar, dels - och detta är kanske än viktigare - att Astrid Lindgren, hade en orubblig tro på de ärliga avsikterna i den dåvarande ägartrions arbete med Sagobyn. Och med planerna för framtiden; alltså Tommy Isacsson, Rein Soowik och Per Jalminger.
"?jag har givit tillstånd till den där lekplatsen bara under den förutsättningen att inget barn ska behöva betala ett kronans öre för att komma in och leka där och titta på leksakshusen, ingen försäljning ska vara där, inget ska kosta någonting. Bara parkeringen måste pappa eller mamma betala för."
Självklart har tiderna förändrats och ingen kan klaga på utvecklingen på Astrid Lindgrens Värld. Den har skett på ett sätt som vi tror skulle ha passat även den försiktiga Astrid Lindgren. Allt utformat med barnens önskemål i centrum och med en kärleksfull inställning till Astrids alla figurer.
Men samtidigt var det helt klart att hon själv var mycket mån om den lokala prägeln på parken. De diskussioner från vissa hålla på det allmänna mötet i Plenisalen, för någon vecka sedan, om att parken skulle kunna ligga var som helst, i London, Hamburg eller Stockholm - är fullständigt otänkbara.
Jo, visst går det att driva en temapark i exempelvis Hamburg, men då måste inkomsterna baseras på kommersialism, tingel, tangel, åtel och en massa guldpengar i Eurovaluta.
Jag tror mer om besökarna än så, jag tror mer om barnen än så. Jag tror på kvalitet snarare än kvantitet.
Av den anledningen är det viktigt att utvecklingen i Astrid Lindgrens Värld går med försiktiga korta steg. Här duger det inte att klampa på med sjumilastövlarna utan någon som helst chans att väja och bromsa.
Tyvärr är det så att uppmärksamheten har varit mindre smickrande för Vimmerby vid samtliga tillfällen. Och då uttrycker vi ändå saken ytterst diplomatiskt.
Sådan reklam behöver vi inte. Sådan reklam måste vi gör allt för att slippa ifrån.
Det ställdes en rad frågor vid det allmänna mötet i plenisalen. Ingen av dessa frågor har fått något som helst svar.
Kristdemokraternas ledare Gudrun Brunegård tog på sig arbetsuppgiften att i alla fall ge ett livstecken ifrån sig och kommunledningen. All heder åt henne. Tyvärr lyckades hon inget vidare.
Debattartikeln, som skulle reda ut en hel del frågor, innehöll inga som helst nyheter och gjorde därmed inte kommunledningen någon tjänst alls.
Nej, vi måste kräva besked av dessa företrädare för invånarna. Avser de att vidhålla sina argument eller avser de att lyssna på alla de experter som finns i landet och faktiskt i Vimmerby. Här i Vimmerby finns experter på juridik, på ekonomi och på praktiskt frågor gällande temaparker.
Om inte våra ledande politiker känner till dessa kompetenta invånare i vår kommun, så kan jag hjälpa till med namn och telenummer.
Marknadsregler gäller självklart även i denna affär. Detta kräver att alla behandlas lika. Detta kräver att även lokala företrädare ges möjlighet att köpa in sig, eller skapa ett kluster som köper bolaget.
Det kan ju hända att den köparen som bjuder mest, eller för kommunens del bjuder bäst - fri prövningsrätt går ju alltid att tillämpa - inte blir lokal. Och det är ju absolut inget fel på Saltkråkan AB som köpare, men alla andra inklusive lokala intressenter måste ju för sjutton ges möjlighet.
Vimmerby stad, liksom Astrid Lindgrens Värld, har bärighet att själv klara sin närighet. Vi har den kultur och den miljö och den historien och de karaktärer, som dög alldeles förträffligt åt Astrid Lindgren.
Detta innebär att tillgångarna bör räcka åt turister från hela världen också. Hemligheten ligger i att få turisterna vara lika glada när de lämnar Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld, som de var förhoppningsfulla, när de närmade sig vår alldeles lilla underbara del av landet.
Så långt ifrån The middle of nowhere som det bara år att komma. Tänk bara, Vimmerby ligger mitt emellan residensstäder som Linköping, Kalmar, Växjö och Jönköping. Tänk bara, mitt emellan Stockholm, Malmö och Göteborg.
Kan inte kommunen ge svar på ovan nämnda krav så finns bara ett alternativ - att bordlägga frågan till dess att alla frågetecken rätats ut. Detta är en alldeles för viktig fråga för att stressa fram ett beslut. Finner tid finner råd.
Alf Wesik