Ett faktum som ytterligare försvårar bedömningen inför valutgången är att det inte alls är säkert att väljarna röstar på samma parti i de olika valen. Det kan mycket väl vara på det viset att ett parti som är mycket stort på riksplanet inte lyckas alls lika bra lokalt, eller i landstinget.
Eller tvärtom, lyckas bättre.
Även om de avslutande partiledarduellerna i TV är avgörande för många, där sympatiska och pålästa framträdanden av partiledarna, kanske så banala saker som val av klädsel, humor eller "varma ögon", som nu senast Hägglund begåvades med, fäller avgörandet - så tror jag ändå att det är på lokalplanet som det verkliga personröstandet sker.
Risken finns att det inte blir egen majoritet för något av blocken på riksplanet - och detsamma gäller ute i många kommuner. Där är det dessutom helt andra lokala, företrädesvis missnöjespartier, som samlar anhängare och på det viset kan hamna i vågmästarroller.
Frågorna som verkligen berör oss i vardagen sker framför allt på lokal- och landstingsnivå. Trots att många frågor av diverse ursprung och karaktär, präglat mycket av den lokala debatten, så är det ändå de tre hjärtefrågorna som bryter igenom och ter sig som allra viktigast när vi summerar; nämligen vård, skola och omsorg.
Eftersom, egentligen alla är överens om att de tre grundpelarna i samhället inte förskjutits hamnar istället skillnaderna mellan partierna om hur dessa tre viktigaste områden ska finansieras. Och i vilken omfattning de ska finansieras.
I en TV-duell pekade Fredrik Reinfeldt på det rödgröna blockets budgethål, som han sa. Att budgeten är underfinansierad.
Detta har bevisats under den gångna mandatperioden, trots en global kris i ekonomin, och en omfattande lågkonjunktur i dess spår. Det är ett gammalt faktum att egentligen vilken nolla som helst kan skriva ihop en budget som balanserar, det är när budgeten ska hållas som det svåra börjar.
Tyvärr är väl inte socialdemokraternas facit i modern tid, det allra bästa vad gäller just detta. Tyvärr lär inte situationen bli enklare med de nya samarbetspartierna och alla de ekonomiska löften som krävdes för att de tre i grunden så olika partierna skulle "komma överens".
Att kommunernas, och landstingens, ekonomi även de är mycket viktiga avspeglas på ytterligare ett sätt; så många som var fjärde svensk i arbetsför ålder får sin lön i kuvert med kommunen eller landstinget som avsändare.
Utöver detta blir skillnader i kommunala skattesatser allt mer påtagliga, det skiljer fem procentenheter mellan de lägsta och högsta kommunalskattesatserna i landet. Därmed påverkas alla privatpersoner.
Maud Olofsson värnar om företagarnas villkor och kanske är det allt detta arbete, som nu ger resultat. Även om antalet arbetslösa fortfarande är för många så är trenden positiv.
Det antal arbetslösa som socialdemokraternas valaffischer skriker ut, 466 000, har minskat betydligt på bara kort tid, till 370 000 människor. Självklart alldeles för många även det.
För att få jobb gäller det att kunna bidra med något viktigt. Det behövs folk som har olika typer av utbildningar och bästa sättet att nå dit är att ställa krav.
Men inte bara på eleverna utan även skolledning hela vägen, från ansvariga politiker och tjänstemän till skolledare - till alla lärare.
Massor av saker att tänka på när rösterna ska avges på söndag. Försök tänka på detta mer än färgen på Ohlys slips och frierier i direktsändning.
Alf Wesik