Jag kan se en utveckling i samhället där Sverigedemokraterna vinner poäng på samhällsutvecklingens bekostnad.

Och tendenserna är desamma på massor av områden.

Vi ser Kommunal och deras fasoner som toppen på ett isberg. Där pampar och chefer blivit så till den milda grad pampiga och chefiga att de sätter sig över den gängse diskussionen och de regler som gäller i övrigt i samhället.

Snabba poäng
Och den här fiffelkulturen är så utbredd att den i princip därmed blivit accepterad. Jag säg statsminister Stefan Löfvén stå och slingra sig och försvara utrikesminister Margot Wallströms rätt att skaffa bostad på annat vis än övriga befolkningen.

Det har blivit för stort och för odemokratiskt att "de som säger vad folk tänker" vinner poäng.

Den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump har blivit en mästare i att säga vad "alla andra tänker". Han håvar in snabba poäng men löser inga som helst problem, han diskuterar ständigt orsaker men inte så ofta verkan.

Lugn och sansad
Jag läste nyligen en krönika som tidigare språkröret i Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, skrivit. Hon säger ungefär samma sak. Att hon visst saknar det politiska livet ibland, men inte partiledardebatterna.

"För trots att det vi debatterade frågor som rörda mängder av människor i samhället", så glömde vi snabbt bort alla som satt vid TV-apparaterna, lyssnade på webben eller radio, eller läste referaten i tidningarna - det blev istället debatter i själva kammaren.

Men en massa personangrepp, hugg i ryggen, aggressiv stämning, med mera. När hon gick in till en sådan debatt fick hon frågan från partistrategen om kände sig "taggad". Det passade inte alls mig, jag ville istället föra en lugn och sansad debatt.

Allt större områden
Jag vill spåra orsakerna till den här samhällsutvecklingen i den förändrade demokratiska organisationen i såväl kommuner, landsting och länsstyrelser som riksdagen. Det ska vara större och större enheter - för "samordningsfördelarnas skull".

Dessa allt större enheter innebär färre nämnder och förvaltningar. Och detta innebär i sin tur färre politiker och chefer därmed en samlad mindre total kompetens.

Och ännu värre är att det blir färre och färre toppolitiker och färre topptjänstemän som därmed får bestämma mer och mer - inom allt större och fler områden.

Det är en samhällsutveckling som främjar dem "som säger vad folk tänker".

Folkets egna förslag
Vi måste vända den här trenden. Vi måste rasera den här pampmentaliteten. Det gäller särskilt inom verksamheter som bekostas och snurrar runt tack vare våra gemensamma skattepengar.

När Olle Wästberg och Daniel Lindvall i Demokratiutredningen därför föreslår något de kallar Folkmotion så är det ett toppenbra förslag. Det innebär i korthet att vem som helst ska kunna lägga förslag till kommuner, landsting och riksdag.

Broarna in till politiken skulle bli fler, och fler skulle engagera sig. Inte färre, som tendens är nu.

Arbetsutskott
I Vimmerby kommun diskuteras för tillfället att åter dra igång en organisation med ett Arbetsutskott under Kommunstyrelsen. Det tycker jag också är ett bra förslag i samma anda. Det öppnar chansen att påverka innan det är för sent.

Innan politiska kompromisser, hugg i ryggen, personangrepp, pamplöften och prestige - naglar fast ställningstaganden med Klass 3-lås.

För i tiden fanns såväl ett tekniskt utskott och ett allmänt arbetsutskott - det är ännu bättre. Öppna för mindre specialnämnder igen, istället för att slå ihop.

Men även i Vimmerby vägrar vi se det självklara. Vi siktar mot stjärnorna, vi siktar mot gigantiska kommunala organisationer, storlän, skrämmande jättesjukhus nånstans långt, långt borta, och slutligen enorma polisorganisationer som styrs av folk vi inte vet vad de heter, eller hur de ser ut. Finns de alls?

Västerviks kommun säger ja till Kalmar län som en Regionkommun. Och kommunalrådet Tomas Kronståhl (S), vill att Västervik redan 2019 ska ingå i en så kallad Storregion - där fler län slås samman.

Jag vill påstå att gapet mellan "vanligt folk" och makthavare aldrig varit så stort som idag. Ja, i modern tid, förstås.

Vi måste passa oss så vi inte hamnar i ännu värre och ännu mer halvt accepterade pampfasoner. Som dels gör klyftorna i samhället större, dels ger näring åt dem som "säger vad folk tänker.

Alf Wesik