Det är just detta som är kärnan i diskussionen. Om det är så att regionerna blir för stora, blir lokalkännedomen i motsvarande grad mindre. Och därmed minskar den trygghet som polisen ska bestå oss medborgare med.
Om vi till exempel utgår från ett skarpt läge i Västervik, eller Gamleby, eller Gullringen - så tror jag att lokalkännedomen är minimal hos vakthavande befäl om han sitter i Växjö.
Men tyvärr visade det sig nu bara vara inledningen till problemet. När den så kallade Genomförandekommittén presenterade sitt färdiga beslut på tisdagen, visar det sig att villaägaren i Gullringen, hon med pågående inbrott i garaget, inte ska ringa till polisstationen i Vimmerby som förr i tiden. Inte heller till Hultsfred när de båda distrikten slogs ihop. Inte heller till skrytbygget till polisstation i Västervik, som var fallet under en tid.
Nej, nej - inte heller till Kalmar när länet blev till ett polisiärt distrikt. Inte heller till Växjö som det beryktade Lessebomöte hade som diskussionspunkt.
Detta innebär i klartext att våra banditer i Kalmar län nu stiger i graderna och tillhör samma krimi-team som Kronobergs banditer - ja, till och med Blekinges alla tjuvar och hela Skåne läns kriminella element.
Och villaägaren i Gullringen, hon som just håller på att bli av med utombordaren och full tank, ska ringa till - håll i er nu - ... till Malmö för att ropa på hjälp.
Jag kan inte förstå hur detta ska kunna vara möjligt. Någon måste helt enkelt ha tänkt med betongen istället för hjärnan.
Genomförandekommittén består av poliser, jurister och... sakkunniga. FaŽn troŽt.
Till exempel på den årliga julfesten. Det räcker med sju julmust till honnörsbordet.
Men å andra sidan innebär nyordningen att den gigantiska geografiska ytan helt enkelt måste delas upp i underområden, så att enskilda poliser inte ska behöva ta in på hotell när de blir kallade till sin chef för en order. Eller avhyvling.
Från Västervik till Malmö är det 42 mil enkel resa. Färden tar 4 timmar och 59 minuter. Och eftersom det kryllar av fartkameror första biten ner till Målilla, och sedan ner mot Växjö, och framför allt söder om Växjö, går det knappast att köra in någon tid heller. Så även om ordermötet går på bara några minuter blir det antingen att stanna över på något hotell i Åseda på vägen hem, eller skriva upp någon timme övertid att anstränga budgeten med.
Poliserna klarar sig alltid. De fixar enkelt en helg i polisbilen. Bara de får en termos kaffe och en påse munkar. Värre är det med villaägare i norra Kalmar län, butiksinnehavare i Västervik och Gamleby, företagare i Vimmerby och Hultsfred.
Bra, men vad har vi då vunnit? Inte ett dyft. Möjligtvis blir kostnaderna för det juridiska systemet med celler, tingsrätter, advokater och åklagare, mindre eftersom buset har alla möjligheter att klara sig bättre i framtiden.
Hela detta resonemang kan i framtiden föras över till diskussionerna om storregioner. Vi vinner något litet, men förlorar så otroligt mycket mer. Det gäller nu för lokalpolitikerna i de aktuella norra kommunerna att snabbt som tusan ta tag i frågan och försöka få till några sorts protester.
Alf Wesik