Men många försök att anpassa verksamheten till verkligheten misslyckas eftersom ekonomin är en så fantastisk viktig faktor i den här frågan och för att få kommunfinanserna att gå ihop krävs att de anpassar sina verksamheter till områden och arbetssätt som gynnar möjligheten att kvittera ut statsbidrag.

Före de verkliga behoven, utanför kommunhusens ytterväggar.

Således tvingas de mest spretiga kommunerna in i samma tratt, för att komma ut på andra sidan, släta och fina, och tråkiga och likformiga och detaljstyrda.

Detaljstyrda bidrag

Vi kunde i östgötamedia läsa en intervju med Linköpingspolitikern Lena Micko som numer är ordförande för SKL, Sveriges kommuner och landsting. Hon är verkligen oroad inför framtiden och menar att om inget görs så kommer det redan år 2020 att finnas ett gap mellan inkomster och utgifter hos de svenska kommunerna och landstingen.

Nu presenterade helt nyligen regeringen nya direktiv när det gäller finansiering av välfärden, men boven i dramat är ändå "tratten", beskriven ovan. Det svämmar över av riktade statsbidrag som är detaljstyrda in i minsta kommatecken.

Lena Micko varnar för en situation där kommunernas egna handlingsutrymme minskar.

Ja, det är ingen bra situation när mycket av den gängse politiken i det demokratiskt uppbyggda kommun-Sverige, med förvaltningar och nämnder och kommunstyrelser och kommunfullmäktige, diskuterar olika förslag från medborgarna och tjänstemännen får stå tillbaka till förmån för blankettpolitik.

Individuellt land

Nu handlar det istället mycket om att statsbidragens villkor måste uppfyllas. Nu handlar det om blanketter istället, om konsulter, ekonomer och oändlig styrinformation på hemsidor.

Det är en farlig framtid.

Jag tror att det istället är hög tid att utforma ett mer individuellt Sverige. Vi måste acceptera utvecklingen, där universiteten och regionsjukhusen fortsätter att växa, och detta för med sig ännu större och mer attraktiva storstäder. Vi måste acceptera att ungdomarna vill söka lyckan i expansiva stororter där det finns såväl större nöjes- och kulturutbud, som utbildning och spännande jobbtillfällen.

Men vi måste samtidigt med detta, försöka hitta lösningar där kommunernas olika förtjänster värderas högre. En kommun har basindustrin och då ska den kommunen ha möjlighet att framhäva och leva på detta även om det inte finns statsbidrag som passar perfekt.

Andra kommuner är natursköna så det dånar, de lockar allt större turistskaror. Låt dem få betalt för att vara vara turismkommuner. Andra kommuner är rena förstäder, sovstäder, satsa där på småskolor, på ett rikt kultur- och fritidsutbud, på snabba och bra kommunikationer till storstäderna. Och ett varierat bostadsutbud.

Astrids kommun

Andra kommuner har andra förtjänster. Kanske inte all lagstadgad service verkligen, verkligen behövs i exakt alla svenska kommuner. Kompetensförsörjningen är ett problem idag, inom såväl det privata näringslivet som i det offentliga. Och det blir dubbelt värre när det krävs vissa basservice i exakt alla svenska kommuner.

Idag finns alla möjligheter att en expert klarar biffen i flera kommuner, med hjälp av datorer, uppkopplingar och nya programvaror. Låt de svenska kommunerna "slippa" vissa åtaganden, och stimulera istället de individuella styrkorna.

I framtiden hoppas jag vi kommer att ha ett Sverige där grundkriterierna vård, skola och omsorg, uppfylles men att det där utöver finns plats för egna specialitéer. Vimmerby, Astrids kommun, Västervik, skärgårdsdrömmen, Hultsfred industrikommunen, Linköping storstadskommunen och Kinda, pendlarkommunen.

Ge makten tillbaka åt de lokala tjänstemännen, åt de lokala politikerna ge tusan i blanketterna, minska den statliga styrningen och ge istället demokratin en chans. Den närodlade demokratin.