Kort sagt, svenskarna är lyckliga, om vi bortser från skatterna, vintervädret, sommarvädret, spritpriserna, höstvädret, utlandsskulden, TV-nyheterna, dokusåporna, bilköerna, trängselskatten, rödljusen, Annika Lantz och?, och vårvädret.
Motsägesfullt - javisst, men ändå dagsens sanning.
Typiskt svenskt är också att vara EU-motståndare men sitta med i EU-parlamentet, att svensken tycker att friheten är så viktig att alla är fria att hitta på nya förbud, att cykla omkring utan hjälm på skallen, men tycka att vi borde ha hjälmtvång.
Många svenskar tycker att Volvo är det svenskaste vi har, vid sidan av pizza, spagetti och Zlatan Ibrahimowitz. Svenskarna har absolut inget emot tiggare, bara de är nyktra, nybadade och är uppfostrade nog att tacka för sig. Det är okej att polisen använder batong, bara de använder rätt sida, den som inte gör ont.
Svenskarna tycker att medbestämmande på arbetsplatsen är jätteviktigt. Ja, lika självklart som att chefen tar det fulla ansvaret om något går snett. Det är viktigt att djur får en human och anständig uppväxt, innan vi slår ihjäl dem och käkar upp dem.
Motsägesfullt - javisst, men ändå dagsen sanning.
Jag vet inte vad som gått snett någonstans där på vägen. Men jag är fullständigt säker på att något gått snett. Förmodligen rör det sig om en oförmåga att utnyttja personalen på bästa sätt, att be om ökat ansvar och få ökat ansvar som resultat. Om att be personalen forma sin egen situation.
Vi kan också läsa om att hemtjänstpersonalen i Hultsfred har svårt att ta sig fram till sina vårdtagare, på grund av att snövallar, halka och annat vinterelände. Och snön kan ju ingen rå över - men det borde väl i rimlighetens namn finnas en jour att ringa till åtminstone, någon som tar ansvaret för situationen och försöker reda upp kaoset.
Det låter som en stenkaka med ett kraftigt hack, men det är verkligen få sin plats att upprepa sig gång på gång. Det är dags att politiker och tjänstemännen sätter sig ner runt stora bordet och försöker hitta sig själva igen.
Det ena sättet är att minska utgifterna och det andra är att öka inkomsterna. Det finns helt enkelt ingen annan utväg. När samhället i övrigt försöker köra någon tok-rationalisering, som man i och för sig kan ha mängder av invändningar emot, borde de stora kommunala jättekollosserna, åtminstone försöka hitta någon liten besparing här och där.
Vi vill inte läsa att antalet lönekuvert som skickas ut varje månad från kommunernas ekonomikontor, bara blir fler och fler. Inte i tider när den andra utvägen, inkomsterna, inte blir större, utan snarare mindre.
Och att dessutom komma på tanken att spara på de viktigaste grundstenarna i det kommunala ansvarsområdet, är rena dubbelfelet. Att spara på vård, skola och omsorg, i form av mindre personal, samtidigt som lönekuverten blir fler är helsnett.
Motsägesfullt - javisst, men ändå dagsens sanning.
Ifrågasätt och motivera en fortsatt anställning. I en sådan konkurrens tror jag bestämt aldrig att någon endaste personal inom vård, skola och omsorg skulle behöva argumentera så värst länge för att ha sin tjänst kvar.
Vem vet, det kanske tvärtom skulle bli en och annan krona över till förstärkning inom just dessa områden?
För mig låter det risigt i överkant att eleverna tvingas vara rädda om sina läroböcker, bara för att nästa års elevkull ska ta över dem. Det är fattigt. Läroböcker ska bläddras i, antecknas, läsas fram och tillbaka, det ska frossas och dreglas över all kunskap som de innehåller. De ska innehålla nationsflaggor som finns i verkligheten, länder som det går att åka till - inte en värld som den såg ut för tio år sedan.
Motsägesfullt - javisst, men ändå dagsens sanning. Och helt seriöst.
Alf Wesik