Jag kan inte se annat än att demokratin lever och frodas i Vimmerby. Men endast i teorin. I praktiken får vi vänta ytterligare minst en mandatperiod, innan det ens är lönt att vädra motsatta åsikter.
Jag har nu personligen bevistat de två senaste kommunfullmäktigesammanträdena i Vimmerby och är mycket bekymrad.
Det råder nämligen en stämning av fullständig hopplöshet över den ena knappa halvan av politikerkåren, och en lite överlägsen självsäker, smått uttråkad, stämning hos den andra dryga halvan.
Att det finns en majoritet är givetvis inte negativt på något sätt. Det följer gängse spelregler - och det är ändå en majoritet av politikerna som står bakom alla beslut.

Klappat och klart
Men jag kan inte låta bli att använda mig av ett tidigare kommunalråds i Vimmerby, Bengt Johanssons, favorituttryck för att beskriva skeendet; nämligen "läpparnas bekännelse".
För de som inte är fullt uppdaterade, fungerar det på det viset att socialdemokraterna, som är det klart största partiet i Vimmerby, ingått en allians med moderaterna, som är det tredje största partiet. Detta innebär att makten innehas av högersidan och vänstersidan tillsammans.
Alla övriga göre sig knappast något besvär.
Jodå, det följer som sagt spelreglerna. Men i praktiken innebär det att det ena kommunalrådet, jag vill inte nämna någon specifikt råd, men låt oss kalla honom Micael Glennfalk (m), intar en ståndpunkt i en fråga som ligger på dagordningen för beslut - och det andra kommunalrådet, samma sak här, så vill jag inte nämna något råd specifikt, men vi kan kalla henne Helen Nilsson (s) - håller med det första rådet.
Därmed är all övrig diskussion i ärendet i princip överflödigt. Klappat och klart.

Det var tider det
Det fanns en tid när socialdemokraterna inte bara tyckte illa om moderaternas förslag inom kommunpolitiken - de mer eller mindre avskydde dem. Det fanns en tid när Ulla Malmberg (m), eller Leif Carlson (m) föreslog något, och Inge Schultz (s), avfärdade förslaget som nonsens.
Nästan alltid med väl underbyggda argument.
När sedan Malmberg och Carlson svarade med lika underbyggda argument, fast i diametral motsatt riktning, blev diskussionen frisk och framåtsträvande. Jag minns att man som åhörare kunde byta åsikt flera gånger under ett enda ärende.
Oftast möttes de någonstans på mitten, förbaskat skickligt regisserat av Bengt Johansson (c).
Båda sidors bästa argument hade totats ihop av Johansson, till ett enda finfint beslut, som oftast tillvaratog så många av invånarnas åsikter som möjligt.
But Those were the days.
Idag är allt annorlunda. Socialdemokraterna älskar plötsligt allt som moderaterna förslår, och moderaterna applåderar friskt alla förslag som socialdemokraterna för fram. Att dessa ståndpunkter kanske har vaskats runt i partigrupperna innan beslut, är en helt annan sak, men inget som skattekollektivet har insikt i.

Inte en enda fråga
Majoritetsbeslut är ändå majoritetsbeslut. Upplägget gör att bara drygt ena halvan av politikerstyrkans kunskaper, erfarenheter - och förtroende från väljarkåren, utnyttjas.
Vid de senaste fullmäktigemötena har fråga efter fråga klubbats igenom. Vid de tillfällen det blivit votering så slutar det alltid med samma siffror, nämligen att majoriteten SM får tillsammans 29 röster. Övriga partier får 20.
Okej, ibland är någon frånvarande, och ibland har KD stött Socialmoderaterna och därmed har majoriteten fått fler än 29 röster. Vid inget enda tillfälle har ens någon enstaka socialdemokrat tyckt annorlunda i en endaste enda liten simpel pyttefråga, än ens någon enda moderat. Det blir ugnsbakad rödblå pudding av alltsamman.

Rafflande omröstning
Det är egentligen inget fel, naturligtvis. Och det är precis så här olika koalitioner och allianser fungerar. Men i just kommunalpolitiken får det oönskade följder, enligt mitt förmenande.
Låt mig ta ett snabbt exempel:
Centerpartisten Curt Tyrberg hade lämnat in en motion om byggande av en kortare GC-väg i Frödinge, för att ge ungdomar och invånarna bättre och säkrare kommunikationer. Det är egentligen mer en symbolfråga, eftersom det inte kostar mycket att åtgärda, i jämförelse med, ja, till exempel att bygga ett industriområde. Den ryms i felmarginalen.
Tjänstemännen i kommunen hade sedvanligt behandlat motionen och menat att Tyrberg, borde ha föreslagit en annan sträckning på GC-vägen. Och att den sträckning som han borde ha föreslagit, är omöjlig att genomföra. Hmm.
Därför föreslogs avslag av det ringa önskemålet, som kanske inte vänt befolkningsutvecklingen i kommunen, men ändå var av stor betydelse för alla boende i Frödinge.
Centern protesterade vid fullmäktigemötet och ett av kommunalråden, minns inte vilket, försvarade avslagsyrkandet, men tyckte ändå det låg något i kritiken att tjänstemännen ändrat ursprungsmotionen och att det därför borde kunna återremitteras för ytterligare beredning.
Jippi, tänkte jag, äntligen ett ärende, där vi kanske får ett annat resultat än 29 för cykelväg, och 20 för återremiss och mer beredning av ärendet.
Allt verkade klart för en rafflande omröstning. Jag blev så uppspelt att jag var tvungen att hämta ett äpple.
Men ridå, det blev precis som vanligt, 29 emot och 20 för.

Bakåtsträvande
Resonemanget är överförbart till alla frågor, även sådana som är av tyngre karaktär. Diskussioner främjar resultatet, alla förslag måste beaktas. Höger och vänsterskalan är satt ur spel, och istället går allt mer av makten över till majoritetspolitikerna och indirekt tjänstemännen, som de samarbetar med.
Det vet alla, att som man frågar får man svar. Det är tyvärr enkelt att påverka och läsa ut resultat av tjänstemännens arbete, som passar de egna syftena.
Det behöver inte ens hänga röda eller blå toppluvor bakom dörrarna på tjänstemännens kontor, det kan gå så långt att det hänger grönvita toppluvor där och dinglar.
Tyvärr är liknande allianser, som man förr kallade oheliga, allra högsta mode. Med de märkligaste färgkombinationer.
I vissa fall är regnbågsskimret över Sverige, en bra utveckling. I detta fallet fullständigt bakåtsträvande.
Politikerna till höger och vänster har visserligen fått sina kyskhetsbälten upplåsta, men å andra sidan har de ersatts med munkavel.

Alf Wesik