Tusan också. The Rocket mot The Captain - det förra för Ronnie är snabbare än blixten med sin kö och det senare för att Ali även är pilot. Oslagbar sport, ibland så spännande att jag knappt vågar titta, oslagbar underhållning.
Men efter en stund i Plenisalen kändes det inte besvärande längre att behöva missa The Rocket. För Mickes anförande var otroligt välunderbyggd och intressant. Det handlade om vår framtid i Vimmerby - ja, om hela Sveriges framtid, med tydlig inriktning på de mer glesbebodda landsortskommunerna.
Han gick pedagogiskt igenom internets historia, bredbandet idag, imorgon, politiska konsekvenser, ekonomi, driftsättning, grävningskostnader, tillgänglig grävmaskinsutbildning, rototiltmarknaden, jordmån, bonitet, stenhinder, slangdimensioner och blåsning av fiber, han gick igenom hur skarpa hörnvinklarna maximalt får vara, andra kommuners beslut och vad som händer i denna värld och nästa.
Samt kommenterade under de sista timmarna av anförandet i princip alla motståndares argument. Och smulade sönder dem. I detalj.
Men det är klart, allt eftersom minuterna blev till timmar, och jag fick ta ställning till frågan på sms från tidningens utsände reporter Martina Lingefjord, om vi med Glennfalks tempo skulle klara deadline för lämning till tryckeriet. Inte den kvällen, utan kvällen efter.., så började känslan av flashback, att växa.
Det var i april 2003 som jag på denna plats tog upp kommunens brutala penningarullning. Då inleddes en satsning på bredband, eller vad som i bästa fall kunde kallas "uppkoppling". En satsning som den tidens spenderpolitiker, samtidigt utlovade vara startskottet för den här kommunens framtid. Känns det möjligtvis igen?
Jag ifrågasatte projektet, som då kostade 50 miljoner kronor, varav kommunen stod för ungefär hälften av alla fioler. Jag gjorde det med argumentet att utvecklingen är så rasande snabb inom området, att vad än kommunen gör år 2003, inom kort ändå är stenålder.
Jag blev för detta kallad teknikfientlig, vilket de som känner mig, som har ögon för mig, bara skrattade åt. På det området finns knappast någon barnsligare än jag att uppbringa. Ingen sladd är för kort för mig.
Men nu är dessa pengar nedgrävda, avskrivna och preskriberade. Bara att accepterade att de miljonerna i princip rullat färdigt. Och nu åter till min stegrande känsla av flashback.
Vad talar för att kommunen inte gör om samma gigantiska misstag?
Jo, därför att denna gång tror jag att vi i alla fall är uppe på första trappsteget i tekniktrappan. Micael Glennfalk sade i sitt rekordanförande att den här tekniken kommer att vara aktuell i 40 år, något han sa sig ha fått veta av "Ericsson". Vem denna Ericsson är vet jag inte, kanske någon sportfiskare eller så. Men vi kan i alla fall konstatera att "Firma Ericsson och Glennfalks framtidsvisioner AB", måste vara ett mer än lovligt naivt företag. För visst kommer tekniken att fortsätta skena mer än vad våra hjärnor har förmåga att ens fantisera om.
Vi kan ju alltid stämma av, när jag är snart hundra, och Glennfalk är över.
Men jag tror ändå mycket på den här satsningen som nu ska ske, för totalt 73 miljoner kronor brutto. Den är motiverad och den är nödvändig. Jag tror att Micael Glennfalk har all rätt att vara glad som en speleman denna Valborgsmässohelg - men jag tror kommunborna har anledning att vara ännu nöjdare.
Visserligen är det mycket pengar. Men med extra att-satser genomtrumfade, som innebär att likhetsprincipen mellan alla kommunens invånare bättre tillgodoses, alltså även de som har osmaken att bo utanför fiberkorridoren, ska behandlas positivt och erbjudas hjälp, och med vetskapen att det inte går att avvakta längre, blir det bra. Allt med hjälp av de byalag som så förtjänstfullt engagerat sig i frågan. Detta blir alla tiders bra.
Femton tusen kan tyckas mycket det också. Men i förhållande till ett fastighetsvärde är det en ganska blygsam summa. Och innan vi hinner blinka är snabb uppkoppling i en fastighet lika viktigt som vatten och el. Värdet på fastigheten ökar med betydligt mer än den faktiska summan.
I övrigt var det även tid för en mycket mansdominerad tillställning, denna kväll i vackra Plenisalen. Cheferna för kommunens dotterbolag hade sin årliga dragning för ledamöterna, och det handlar till hundra procent om män. Vi ska väl inte behöva ta till den så odemokratiska kvoteringsmetoden för att få in kvinnorna i kommunens bolag, kan tyckas.
Men de är duktiga, det ska erkännas - särskilt Roger Carlsson, för Vemab, Kjell-Åke Hansson för Astrid Lindgrens Näs, Ulf Bergh för Vimmerby Turistbyrå och Jan Erixsson för Vimarhem.
Men hur strålande bra utvecklingen än är på energibolaget, och lukten från reningsvärdet numer är mer demokratiskt, det vill säga känns över ett större område, tog inte Roger Carlsson upp att kommunen lika väl som energibolaget, tjänar kosing för varje dag byggstarten av vindkraftstornen vid Vennebjörke kan förhalas. Det är en evig tur att det inte blev byggstart när det var på tapeten förra gången. Då hade vi stått där med ett antal tiotalsmiljoner mindre i kassan, och med två föråldrade vindkraftstorn att huka för.
Det glömde Carlsson att berätta. Det glömde de 49 ledamöter att fråga om.
Och Ulf Berg hade visserligen bra saker att berätta om turistbyrån och dess verksamhet. Men det gäller att inte allt koncentreras till Astrid Lindgren och hennes anläggningar i Vimmerby - handeln och den fantastiska stan måste få sitt också.
Det glömde Bergh att berätta. Det glömde de 49 att fråga om.
När Kjell-Åke Hansen berättade om Astrid Lindgrens Näs, så belyste han särskilt hur mycket turismen betyder för övrig handel och service i Vimmerby, i miljoner räknat. Han redovisade även i detalj hur egenfinansieringen av Näs hela budget har ökat år för år. Till 56 procent vilket är hyggligt om vi jämför med andra muséer och motsvarande anläggningar. I det sammanhanget ska vi även ge en eloge till Micael Glennfalk som i ett enda slag förvandlade det årliga kommunala bidraget på tre miljoner till Näs, från bidrag till ersättning. Men vi saknade lika fullt en redovisning över vad det beror på att antalet besökare faktiskt minskat de senare åren samt att självfinansieringen drastiskt kommer att minska från och med i år, när miljonslukande trädgårdarna ska börja byggas.
Det glömde Hansson att berätta. Och det glömde The 49érs att fråga om.
Och så Vimarhem som kunde redovisa att räkenskaperna går ihop sig och att bolaget faktiskt lyckats betala av på sin låneskuld och därmed klarar de krav som ställs på kommunala allmännyttiga bolag. Han berättade också om trevliga byggplaner och annat smått och hemtrevligt. Men vi hade velat höra om alla tomma lägenheter som ökat i antal, inte minst sedan Båtbyggarskolan till priset för en chefsutbildning på Rimforsa Strand så fantastiskt landsbygdsfientligt lades ner. Tvärt emot allt vad fiberdiskussionen handlade om.
Det glömde Erixson att berätta. Samma sak här, det glömde de 49 förtroendevalda att fråga om.
Slutligen en reflektion; fakturan för mat och login för den första kursen på Rimforsta Strand har kommit. Totalt 14 chefer har lärt sig vara ledare, i två dagar. Login kostade 2 480 kronor per person, utan moms, samt 2 500 kronor för konferenslokalen per dag. Det blev cirka 40 000 kronor det, eller om vi räknar i anheten Fixartjänster, som kommunen avskaffat till förtret för en hel hoper förtvivlade äldre - 0,2 Fixartjänster. Nu återstår ytterligare två sådana här kurser för dessa 14 chefer, samt motsvarande logi, konferenshyror och kurser för ytterligare 56 andra chefer. Som också ska lära sig bättre vara chef. Och allt detta bara för login, mat och konferensrum. Själva kursen i sig kostar gott och väl över miljonen.
Hur många Fixartjänster det blir totalt glömde någon att berätta. Men det struntar Ronnie OŽSullivan i. Han vann med 13 frames mot 8.
Alf Wesik