Något är det i alla fall, som på ett alldeles markant märkligt sätt slår an hos folk.
Ingen är liksom likgiltig, antingen är man för, eller emot. Och i det fall man är för, så är man alldeles heltokigt jätteför, medan de som är emot - blir helt nipprigt gigantiskt emot.
Jag kan erkänna att jag själv tillhör en av de här två lägren, den förra halvan. Jag har som någon sorts livets grundprincip att gilla valfrihet.
Men jag vill ändå påstå att denna valfrihetsprincip dessutom underbyggs på så vis att jag är öppen för andras åsikter och handlande. Även om dessa går stick i stäv. Lika öppen jag är för att själv ha rätten att välja, lika självklart ser jag det som att andra ska få välja utan att jag ska protestera.
Åtminstone uppfattar jag mig själv på det viset?
Så långt stämmer resonemanget, att neddragningarna inom hemtjänsten är skandalös. Det är en nedtrappning av den svenska välfärden och tryggheten, som vi inte kan acceptera. En nedskärning som slår direkt mot de mest utsatta i samhället.
Men nu är det ju så att all offentlig verksamhet måste finansieras och denna sker via skattemedel. Inkomster och utgifter måste balansera, inom den kommunala förvaltningen såväl som den statliga. All offentlig verksamhet i Sverige bygger på skatteintäkter, närmare bestämt på inkomstskatter, kapitalskatter och varuskatter.
Om det nu är så att vissa människor i samhället väljer att använda en del av sina beskattade inkomster till att betala lön till en annan människa så ska vi vara mycket glada. Vi ska vara glada för den hjälp i hushållet som den ena parten får, och vi ska vara glada för att den andra parten får en inkomst.
Den totala skatten, eller skattekilen i termer av nationalekonomi, är den sammanlagda inkomst som staten får när "samma pengar" vandrar från användare till användare och hela tiden genererar skatteintäkter.Exempelvis när en uppdragsgivare betalar för en hushållsnära tjänst till ett privat företag.
I ljuset av detta är det ytterligt förvånande att den röd-gröna vänsteralliansen nu deklarerar att dessa båda jobbsatsningar ska rivas upp i händelse av regeringsskifte efter valet.
Mycket märkligt.
När det gäller ekonomin, behövs egentligen ingen ytterligare debatt. Det finns svart på vitt redovisat, bland annat av skattekontoret i Västervik som handlägger avdragen för hela landet, att verksamheten är rena tryckpressen för staten.
Återstår de andra aspekterna.
Det är uppenbart att det fortfarande är ordet pigdebatt, som spökar. Det är hög tid att skrota och begrava det ordet.
Det har byggts upp en helt ny yrkeskategori i Sverige med 11 500 anställda totalt sett - och de ska vara stolta över sitt yrke. Precis som alla trädgårdsarbetare, parkarbetare, lokalvårdare, fönsterputsare och restaurangdiskare.
Alla yrken går att göra på ett bra sätt och ett dåligt sätt. Och detta oavsett om man är direktör, politiker eller städare.
Alla som gör ett utmärkt jobb ska vara stolta. Alla kan vara professorer på sitt.
Det råder ingen tvekan om att antal svartjobb inom den här sektorn minskat kraftigt, de har övertagits av seriösa småföretagare, ofta kvinnliga entreprenörer.
Jag kan inte förstå varför en snickare, ofta manlig, ska tillåtas montera ett nytt fönster utan motstånd från vänsteralliansen, men städföretagaren, ofta kvinnlig, inte får putsa samma fönster. Snickaren får hamra vidare allt medan städföretagaren sägs bidra till en kvinnofälla.
Jag betraktar de hushållsnära tjänsterna som en succé. Och jag tror att vi bara har sett början ännu. När den goda sysselsättnings-skatte-spriralen når högre så blir effekterna följande;
Ännu fler jobb
Ökad konkurrens
Krav på ännu bättre utbildning
Förbättrad yrkesstatus
Allt detta ger i sin tur ger ännu fler jobb. Och ökad?
Varje gång Mona Sahlin öppnar munnen i denna fråga, ger hon alla idag sysselsatta i liknande branscher varsin verbal råsop.
Nej, det är dags för vänsteralliansen att svälja stoltheten och inse att det här inte var så dumt trots allt. Med en fortsatt rabiat inställning kommer det att bli åtminstone 11 500 förlorade röster i höst.
Sedan ska vi inte glömma det allra viktigaste; nämligen valfriheten. Det står alla fritt att avstå köp av hushållsnära tjänster.
Det står alla fritt att köpa sig den här hjälpen. För att få tid till något annat, som en hobby, sin familj eller ett arbete.
Alf Wesik