Jag minns för något tiotalet år sedan - eller var det ännu mer - ja, då skulle i alla fall gruppbostäderna tas "hem".
De boende i gruppbostäder på andra orter runt om i landet skulle beredas plats på hemorten för att de skulle kunna känna den trygghet det innebär att vistas nära familj, släkt och vänner. Nära och kära skulle kunna hälsa på i större utsträckning och allt skulle bli så bra, så bra.
I vissa delar höll väl resonemanget måttet. Det låter onekligen som en vacker tanke att på detta sätt sätta press på kommunerna i lagens namn.
Ringa till Malmö för hjälp. Nej, det är för mig helt obegripligt.
Lättare att begripa är då besparingsskälen. När ansvariga inom kommunen, antingen det är politiker eller tjänstemän eller en blandning av dem säger att ekonomin inte håller. "Vi har helt enkelt inte råd. Pengarna är slut".
Men så är det ju inte. Om någon säger att kommunen måste minska antalet anställda för att få ekonomin att gå ihop, så tro honom inte. Eller henne. Det är rena bluffen. Det är en nödlögn, det är nämligen 3,5 meter anställda i kommunen och högen bara växer.
Enligt den senaste officiella statistiken, från den 31 december 2004, är det nämligen 1 284 personer anställda på Vimmerby kommun. Och detta handlar om tillsvidareanställda, alltså fast anställda, personer. Till detta kommer 47 deltidsanställda brandmän.
Och till detta ska läggas en massa vikarier, för alla de som är sjuka, lediga för studier eller uppbär någon form av visstidsanställning. Om vi räknar på antalet lönekuvert som har Vimmerby kommun som avsändare handlar det om cirka 2 000. Inklusive alla kuvert till politikerna. Många kuvert är det, det blir faktiskt en drygt 3,5 meter hög stapel med lönekuvert för vaktmästaren att kånka ut från ekonomiavdelningen varje månad.
Men vi koncentrerar oss en smula på siffran 1 284. Det är alltså så många som är fast anställda. I tider när kommunens ekonomi stadigt blir sämre - och olika förvaltningar som till exempel omsorgen, får vidkännas det ena sparprogrammet efter det andra - ökar alltså antalet anställda.
År efter år efter år efter?
Ja, inte som vakande nattjourpersonal på gruppboendet i alla fall. Jo, en tid till, men inte länge. Nattvaket ska tas bort och de boende ska vaktas med så kallad sovande jour istället. Inte helt, men nästan. Idag är det fem stycken som har nattjouren, en på varje bostad och i framtiden bli det två kvar till fem bostäder.
Och de är älskade, personalen på gruppbostäderna. Älskade av såväl de gruppboende som av anhöriga. De gör ett fantastiskt jobb och de är den kanske enskilt största tryggheten i livet för de boende i gruppbostäderna. Vart är vi på väg i detta land, när det offentliga bara ökar i storlek samtidigt som personalen inom de viktigaste funktionerna blir allt färre. Och allt mer slitna?
Vem vet var dessa 280 personer är? Vet ansvariga tjänstemän det - jag tvivlar, vet högsta ansvariga politiker det - jag tvivlar. Jag tror ingen vet var de är. Hallå, de knallar omkring i kommunens lokaler som vandrande vålnader.Det finns förmodligen en politisk tanke bakom, ett motiv och argument på ett högre plan än vad jag förstår. Men för mig är det obegripligt. Helt himla obegripligt. Ingen har sett dem i verkligheten, men alla vet att de finns...
Låt varje nämnd motivera och argumentera för varje anställning, men ta beslutet i fullmäktige där politikerna har, eller i alla fall borde ha, en samlad bild av den kommunala kakan.
Varje anställd innebär trots allt en halvmiljoninvestering för kommunen.
Alf Wesik