Och så är det ju naturligtvis, när det väl börjar driva iväg åt ena hållet, är det lättare att följa med, än att simma motströms.

Jag tittade på SVT:s Gomorron Sverige tidigare på morgonen och då satt en så kallad expertpanel i soffan och gottade sig åt situationen i moderaterna. Det var Maria Wetterström, Björck och Peter Wolodarski .

På frågan till Wetterström om vad hon trodde det skulle komma för besked timmen senare från Anna Kinberg Batra, svarade hon att ett avgångsbesked är självklart.

Björck och Wolodarski höll med. Med eftertryck.

Bara ett ögonblick senare flikade studiereportern in att det just kommit ett meddelande om att Svenska Dagbladet hade fått uppgifter om att Batra skulle meddela att hon sitter kvar.

Varvid Wetterstrand omedelbart sade ungefär som att "ja, det är ganska självklart att hon väljer att sitta kvar". De andra experterna höll med Wetterstrand om att det nog var det troliga beskedet.

Experterna hade således bytt åsikt 180 grader på en bråkdels sekund.

Och minuter senare kom alltså beskedet att Kinberg Batra meddelade att det inte finns förutsättningar kvar att göra ett fullgott jobb, och att hon därför tagit beslutet att efter tre år på toppen, valt att stiga av.

Ovänligt

Detta visar hur lätt det är att ryckas med i en strömning. Detta visar hur svårt det är att bryta en trend.

Det var dock lite rörande att bevittna hur Anna Kinberg Batra, så här fem över tolv, kanske presterade sitt bästa tal någonsin. Jag tror säkert det var en och annan ledande moderat runt om i landet, som i alla fall snuddade vid tanken; gjorde jag rätt när jag följde strömen.

Jo, det var trots allt rätt. Anna Kinberg Batra har alldeles rätt i sin egen analys. Förutsättningarna var som bortblåsta i en ovanligt hård höststorm.

Det måste ha varit en fruktansvärd tid för Anna Kinberg Batra, och det måste ha varit olidligt att se vänner vara ovänliga. Vem behöver fiender i ett sådant läge?

Man eller kvinna

Beslutet att avgå togs av henne själv redan på torsdagskvällen. Jag hade föredragit att hon omedelbart hade meddelat sitt beslut. Det sista dygnet blev tyvärr ett oavbrutet krafsande i ett öppet sår.

Nu har moderaterna ett jättejobb framför sig. De får bland annat tackla struntprat från gamla avlagda föredettingar, läs Göran Persson, som just nu tycks njuta av livet, som aldrig förr. Och framför det också, till alla som orkar höra på mannen.

Frågan är nu vad som ska hända. Det finns inga givna namn som poppar upp i diskussionerna. Kanske läge att be någon moderat föredetting, att göra ett försök att åter bli aktuell.

Erfarenhet

Det råder ingen tvekan om att det i detta läge krävs en erfaren kraft. Jag ser gärna att någon lite äldre person får chansen den här gången, man eller kvinna spelar för mig ingen som helst roll.

Det parlamentariska läget är näst intill omöjligt. Det innebär att en ny ledare får en omöjlig uppgift att lösa.

Och det ska ske snabbt som tusan. Annars finns risk att skutan inte bara tappar vind, utan kapsejsar fullständigt.