Som motorcyklist är det fantastiskt att fara fram på kurviga svenska landsbygdsvägar. Eftersom många av dessa vägar endast är breddade kostigar - helt fantastiskt - så går de ofta genom fantastiska marker. Med naturupplevelser som är unika.
Visst finns det tjusiga skådespel även på andra håll i Europa - som bland de skotska böljande hederna, de sydtyska kurviga terpentinvägarna, de ungerska ändlösa lövalléerna, de italienska och grekiska stenformationerna, de spanska tomatodlingarna och de franska idylliska småbyarna, som verkligen upplevs som ett med naturen.
Men på få andra platser kan man se de svenska hagmarkerna. Med ekar i alla möjliga och omöjliga former, hasseldungar, vildaplar, enbuskar, sälg- och nyponsnår och syrener och björkar och enbuskar. Och alla vilda gräs, örter, buskar och träd.
Helt fantastiskt. Och vilken sagolik terräng för hästar och kor och får att beta i.
Nu ska dessa marker trollas bort från jordens yta. I alla fall om markägarna har tänkt sig att driva sina gårdar någonlunda effektivt. Någorlunda ekonomiskt.
Men denna fullständiga grundskjutning av svenska naturbeten som smekts fram genom generationer, måste stoppas.
Ännu finns chansen att agera. Vi kan bara tänka oss reaktionerna utomlands om några av deras egna naturvärdena skulle hotas. Sådana förslag skulle mötas av protester, av exakt alla slag som tänkas kan.
I Sverige har vi länge haft en tendens att sucka, svälja och acceptera.
Nu är det dags att stå upp för de svenska hagarna och de svenska naturbetena. Om vi bortser från självklarheterna allemansrätten och naturupplevelsen, så kan vi även konstatera att naturbetena måste vara något av det mest miljövänliga vi har i vårt landskap.
Här produceras massor av foder endast med hjälp av naturliga bidrag. Här plöjs det aldrig, här behöver inte sås. Desutom är de livsviktiga miljöer för massor av vilda växt- och djurarter.
Sedan dess har de ekonomiska stöden varierat, liksom politiken. I samma utsträckning har tillgången på betesmarker varierat. Sedan flera år har dock utvecklingen varit mycket positiv. Till nytta inte bara för djuren och växterna och markägarna, utan alla svenska medborgare, liksom alla turister.
Nya direktiv gör att lantbrukarna just nu står i beredskapsställning i sina gårdsverkstäder. De står och slipar vapnen, de spänner kedjor och filar ryttare på sina motorsågar och ställer in tomgångsvarvet på sina röjsågar.
Det går snabbt att förvandla vackra hagar och naturbeten till planterade skogar. Det går snabbt att hugga ner, men det tar evigheter att odla ny biologisk mångfald i form av hagar och beten.
Svenska politiker måste ta sitt ansvar och våga ställa krav. De måste våga visa att vi vill ha kvar ersättningarna för naturbeten. Naturbetena måste få fortsätta att ha sin traditionella roll i jord- och skogsbruket.
Genom EU-ögon är gräsmarker med enstaka träd och buskar inte jordbruksmark utan skog. En sådan uppfattning vittnar ju endast om en stor okunskap. Vi i Sverige vet vad hagar och naturbeten är, och vi vet vad skog är.
Här i Småland är skogarna särskilt mörka och särskilt djupa. Astrid Lindgren har konstaterat att betesmarkerna här är särskilt ljusa och särskilt fantastiska.
Beslut ska tas i EU inom bara någon vecka, så snabbt och kraftfullt agerande anbefalles.
Sverige måste våga värna om Sverige.
Alf Wesik