Detsamma gäller utformningen av Netto-rondellen och därmed infarten till Astrid Lindgrens Värld. Det har blivit vackert och välkomnande med allén.
Men när det gäller Sommartorgets utformning så består mina tvivel. Efter så många års tester av mer eller mindre ogenomförbara önskedrömmar är det dags för kommunen att inse faktum; det funkar inte. Alla dessa fria fantasier ser bra ut på papperet, men för bedrövliga i verkligheten.
När nu Vimmerby vuxit till en turiststad av format, så måste vi ta tillvara den möjligheten som detta bjuder.
Jag vet att vi har Astrid Lindgren och hennes anknytning till Vimmerby, att tacka för mycket vad det gäller turistströmmen. Men vi får aldrig glömma att Astrid Lindgren i sin tur hämtade sin inspiration i ett Vimmerby och ett Småland som det såg ut innan turisterna började söka sig hit.
Och det är den fantastiska tillgången som vi måste, för det första inse att den finns, och för det andra, se till att bevara.
Turisterna lockas av miljöer återskapade efter böcker och filmer, så långt är allt bra. Men det alldeles enastående är att de flesta miljöerna finns i verkligheten också. Det är bara att titta sig omkring och njuta.
Det vi svenskar upplever som lockande och minnesvärt, när vi reser på våra kontinentala semesterresor, eller till något Kommissarie Morse-kt, i de södra delarna av England, är inte dessa städers och byars försök till turistjippon och turistaktiviter.
Nej, det är det genuia. Den svindlande tanken att det mesta är sig likt. Sedan decennier - ja, sedan sekler.
Ett Vimmerby torg, med en liten yta som ramats in med betongblomsterlådor, ett konstgjort lekskepp och några Friggebodar, är så långt ifrån det genuina vi kan komma. Visst, det kanske är skojsigt för småbarnen att leka sjörövarkaptener på skeppet, men det blir inget vidare minnesvärt intryck från Vimmerbybesöket.
Jag ser det inte som något annat än ett gigantiskt misslyckande. Trafikanter stoppas upp, dirigeras om och irriterar sig mest. Det blir en knölig hoppegupptäcksfärd.
Handlarna ser dessvärre inte små sjörövarkaptener i nedre tioårsåldern som någon jätteviktig köpstark kundgrupp. Och framför allt skyms det genuia, fantastiska Vimmerby, av dessa Potemkimkulisser.
Bilister är de som kan trafiken bäst. De vill ha öppen enkel trafik utan förbud och med tillgång till centrumnära parkeringsplatser. På så sätt skapar vi ett levande torg. Men klart att trafiken ovillkorligen måste ske på de gåendes villkor.
Försök få butikerna med på noterna och förmå dem anpassa sina tider efter efterfrågan. Det vill säga hålla öppet kvällstid, när Astrid Lindgrens Värld stängt portarna för dagen. Det känns märkligt att både ALV och butikerna i Vimmerby stänger ungefär samtidigt. Inte ens om Pappa och Mamma Turist springer upp till centrum från ALV, hinner de köpa något med sig hem från Vimmerby.
Det finns långt framskridna planer på att göra en helomvändning när det gäller Sevedegatan och Storgatan, det vill säga att man ska köra "upp till torget" på Sevedegatan och "ner från torget" på Storgatan.
Ett av skälen är att det skulle vara mer naturligt eftersom vi har högertrafik i Sverige. Ja, det lite krångliga korset vid Motorsport skulle kunna göras enklare, det stämmer.
Men å andra sidan har jag en känsla av att bilbärgarŽn i Vimmerby skulle kunna öppna filial i korsningen. Strålande affärer vintertid när stackars bilister grepplöst kommer kanande ner för Storgatan.
Plus en filial vid City-Köket om nedförsbacken för Tempo-fastigheten släpps på igen, som planerats.
Massor av frågor, men de måste lösas. Tekniska Utskottet började laborera med Sommartorget i början av 1990-talet och tyvärr pågår fortfarande laborationen.
Vi saknar ett centrum för alla. Med turister, bilar, mat, underhållning, parkeringar, tutande horn och öl och uteserveringar och öppna butiker. Det är politikernas sak att bestämma vem som ska få uppdraget, just nu verkar frågan segla utan roder på öppet hav.
Utan vind, utan kurs och utan mål.
Nu väntar vi på liknande deklarationer från de andra partierna, som annars riskerar hamna ordentligt i bakvattnet.
Med garantier för vidareförsäljning, ett framtida juridiskt inflytande där så kallade kvalificerad majoritet blockeras, det vill säga en kommunal ägarandel på 34 procent, med Näs-verksamheten inbakad och en rimlig prisnivå.
Om dessa punkter uppfylles är en försäljning av ALV det enda tänkbara alternativet. Och Saltkråkan AB är den enda tänkbara köparen.
Alf Wesik