Ny infart som hamnat mitt emellan två myndigheter

Vänd på det hela. Tänk ny infart till Ljunghälls i Södra Vi ur Vägverkets perspektiv. Tänk prioritering, tänk en ny infartsväg gentemot nya rondeller, två-till-ett vägar, viltstängsel och helt nya vägar.

Ledaren2005-01-29 05:14
Detta är en ledare.

Skulle inte tro att en ny infart till en lokal industri hamnar särskilt högt i sådana prioriteringsdiskussioner, en infart som egentligen endast företaget självt har nytta av. Ansvariga på Vägverket behöver säkert inte många tiondelar av en sekund för att börja rabbla upp åtminstone 20-30 objekt som ur en ren allmän synvinkel är betydligt viktigare än en ny infart till Ljunghälls.
Och den inställningen går inte att säga emot. Om vi ser till säkerhet, skador och liv, bra standard på regionvägar, busshållplatser och så vidare, så borde satsningen ske på någon helt annan plats än i skogarna just norr om Södra Vi. Helt rätt prioritering av Vägverket.

Säkerhet och sysselsättning
Men sett ur ett näringslivsperspektiv så är det inte bra. Vimmerby kommun bollar över frågan om infartsbyggandet till Vägverket, och Vägverket lägger den försynta påstötningen från Vimmerby kommun i ett ljusbrunt kuvert. Kuvertet hamnar långt, långt ner i ett fack där ingen tittar.
Av den enkla anledningen hamnar infarten i ett sorts vakuum. Ingenmansland, ingen mans ansvar, ingen mans fråga. Samtidigt som tiden bara går.
Ljunghälls expanderar och gjutmaskinerna inte bara kräver mer råvara för att de ska hållas igång, de spottar också ifrån sig produkter i en allt snabbare takt. Och alla dessa varor skeppas på lastbilar genom samhället, på gator avsedda för personbilar och inte för 50-tons 24-metersvidunder.
Någon kanske protesterar och menar att Ljunghälls borde ta på sig den här kostnaden själv. Ingalunda - det är samhällets ansvar att se till att förutsättningarna för ett fungerande och bra näringsliv upprätthålles och ständigt förbättras. Det gäller såväl el- och vattenförsörjning, som att ta hand om avlopp, och om infrastrukturen i alla dess former.
Det handlar helt enkelt om att i konkurrens med alla andra svenska kommuner skapa allra bästa företagsklimat.
Av den anledningen måste Vimmerby kommun ta ansvaret och se till att Ljunghälls får sin nya infart - för säkerhetens skull och för sysselsättningens skull.
Alla dessa myndigheter
Det ovan nämnda exemplet visar ett problem i det svenska samhället. Nämligen att det finns så mycket myndigheter och organisationer att det enskilda ansvaret försvinner. Ju fler myndigheter, desto större chans att ansvariga tror att "någon annan tar hand om ärendet". Desto större chans att ingen utför något konstruktivt. Vimmerby kommun ser infarten som en näringslivsfråga och Vägverket ser den som en trafiksäkerhetsfråga. Och aldrig mötas de två.
Kommunminister Sven-Erik Österberg tror på en förändrad organisation i framtiden. Idag finns 226 statliga myndigheter och ingen nu levande människa kan rabbla upp dem utan att använda fusklapp. Ändå har de var och en hand om för oss invånare livsviktiga frågor. Ändå har de anställd expertpersonal med hög lön.
Till alla de 226 statliga myndigheterna ska dessutom fogas ett mycket stort antal regionala och lokala myndigheter. Det är rena myrstacken med trånga gångar åt alla håll, i x-, y- och z-riktningar.
Infarten fixar vi
När det talas om att flytta ut myndigheter från Stockholm till "glesbygden" så blir argumenten för och emot smått ärekränkande. Anställda på flytthotade Stockholmsmyndigheter hojtar i högan sky och säger att "vi vill minsann inte flytta ut på vischan", "våra barn vill inte flytta med och det finns ju varken service eller kulturutbud, där ute i skogen".
Nej, tacka 17 för det, när kompetenta och kluriga ungdomar sugs till storstäderna och tillväxtregioner likt cornflakes i ett dammsugarrör. För att kunna driva en hög servicenivå i samhället krävs ett skapligt invånarantal och för detta krävs ett bra och starkt näringsliv. Detsamma gäller kulturutbudet. Ett klassiskt hönan-ägget-problem. Vilket kom först?
Jag vet inte om kultur-suktande statliga myndigheter är räddningen för glesbygden, kanske till och med tvärtom - med det skulle i alla fall hjälpa till att sprida de offentligt avlönade arbetstillfällena. Dessutom skulle utlokaliserade myndigheter efterfråga högutbildad personal och på så sätt skapa en bredare arbetsmarknad, få högutbildade ungdomar möjlighet att stanna kvar hemmavid.
Kanske skulle inställningen till glesbygden förändras och kanske skulle Ljunghälls kunna få en ny infart. Vem vet!?
Under tiden uppmanar jag kommunalrådet Leif Larsson att redan på måndag ta telefon, slå nollan för linje och sedan numret 166 00. Säg bara "koncentrera er på gjutningen ni, vi fixar infarten ".

Alf Wesik
Läs mer om