Obegripligt att inte fler protesterar mot nedmonteringen av landsbygden

Det är ju rent förbenat. Exakt så. Inte nog med att vi i den här gudsförgätna delen av landet tvingas slåss mot tuffa yttre förutsättningar. Mot motståndare som ständigt byter såväl form som taktik.

Ledaren2014-06-11 07:13
Detta är en ledare.

Jag tänker bland annat på den allmänna trenden i Sverige att människor dras mot de stora städerna. De lockas av nöjesliv, kultur, skolor och arbeten. Samt att många vänner tagit steget. Från den friska luften och rakt in i avgaserna.

Men det finns fortfarande en fantastisk livskraft kvar även i våra tilltufsade kommuner. I vissa avseende gäller det motsatta, förutsättningarna blir snarare bättre och bättre dag för dag.

Med dagens möjligheter när det gäller IT och uppkopplingar, virtuella verkligheter, överföring av bilder och... ja, alltså helt nya möjligheter att sköta såväl intressen, hobbyer, som familjeliv, sociala kontakter och naturligtvis företagande och yrkeslivet, via fiber och satelliter och koppartrådar - så finns det en framtid.

Jag tror att det kommer en tid när pendeln svänger. På allvar. När förutsättningarna för ett kvalitativt och roligt liv jämnas ut. Med teknikens hjälp. Och med det sunda förnuftets hjälp.

Bejaka möjligheten
Vi tvingas så gott som dagligen tvingas konstatera att även "lokala" eller "regionala" myndigheter och politiker motarbetar svängningen. Vi är så vana vid att statliga myndigheter, liksom landstingen, drar ner sin service på mindre orter - att knappt ingen orkar reagera längre.

Trots att det är en skandal. Vi betalar ju alla skatt. Men vi får olika mycket tillbaka av samhället. Och för att utnyttja systemet ekonomiskt till max, borde man se till att bosätta sig i någon av de tre stora tillväxtområdena.

Egentligen borde människor protestera på ett betydligt mer engagerat och instinktivt sätt, när posten drar ner sin service, liksom banker, räddningstjänster, sjukvård, ambulanser, försäkringskassor, arbetsförmedlingar och... ja, listan kan göras hur smärtsamt lång som helst.

Det smarta vore väl annars att bejaka möjligheten till liv i hela landet.

När vi ser den livskraft som flödar runt om i bygderna, så förundras man. Mängder av idéer, mängder av initiativ och mängder av glädje.

Försvinner inte
Tyvärr betraktas tydligen allt detta arbete som någon form av knasigt tidsfördriv. För det uppskattas föga av de beslutande.

När man sedan får i ansiktet heltokiga idiotiförslag som att lägga ner järnvägssträckor i vår del av landet - där de gör som allra mest nytta - så tror man knappt det är sant.

Tyvärr har vi blivit så luttrade att vi accepterar faktum. Det är naturligtvis fel.
Krösatågen, Kustpilen och Stångådalsbanan - de får absolut inte röras.

Distriktssköterskemottagningarna i Rimforsa och Horn måste naturligtvis finnas kvar.

De behövs ju. Rese- och vårdbehovet försvinner ju inte bara för att kollektivtrafiken och vårdinrättningarna läggs ner. Man flyttar bara problemen, man ökar kostnaderna och man förstör miljön.

Och man sabbar möjligheten för äldre och sjuka och friska och ja alla, att bo kvar.

Lägg ner och skäms
Lite sammanfattande är det när kyrkan bestämmer sig för att lägga ned begravningsverksamheten i Kinda. Ett mossigt beslut som naturligtvis inte togs emot med blida ögon i Kinda. Behovet av en begravningsverksamhet lokalt fanns uppenbarligen. Och finns.

Därför startade Kinda Pastorat en egen begravningsbyrå, som ska jobba i företagsmässiga former eftersom det finns en efterfrågan. Konkurrensmässigt fungerar upplägget eftersom det inte finns någon privat konkurrent på orten. Ingen som helst osund konkurrens.

Då plötsligt, då inser Domkapitlet att den lilla blygsamma begravningsbyrån i Kisa kan bli en stor stygg elak konkurrent, och motsätter sig upplägget; Lägg genast ner byrån och skäms på er!

Nej, det är dags att vi alla stämmer i alla de små vackra härliga glesbygdsbäckar vi har. Möjligheterna finns, viljan finns, liksom idéerna - men det förutsätter att vi inte blir motarbetade av centraliseringsjagande samordningsbyråkrater som jobbar ytterst kortsiktigt. Och ytterst misslyckat.

Se där, en riktig fråga att anamma inför höstens olika superval. Till skillnad från sifferexcersisen om arbetslösheten. Där alla, exakt alla, slåss för - och emot - exakt samma sak. Exakt.

Alf Wesik