Skulle tro att det var kalorifrossa på stadshus och kommunhus runt om i Östergötland och Kalmar län under gårdagen. Skulle tro att ett och annat kommunalråd, lutade sig tillbaka i sina pösiga skinnstolar, drog ett djupt andetag och log lite i smyg.
Det fanns all anledning att fira. När SCB presenterade befolkningssiffrorna för året så var det bra utveckling i de flesta av "våra kommuner". Och i de kommuner där det inte var bra utveckling, var det antingen jättebra, eller rent historiskt fantastiskt bra.
Som Hultsfredsborna, som drabbas av glädjebesked efter glädjebesked dessa dagar. Först Hjältevads-Hus som bestämmer sig för att flytta in i och starta om Hultsfreds-Hus. Sedan plus 688 personer under 2016 till att vid årsskiftet vara 14 607 invånare.
Samma visa, fast i någon mindre skala i de övriga av våra kommuner, plus 217 i Vimmerby, plus 339 i Eksjö, plus 389 i Västervik, 79 i Kinda, 17 i Ydre och 72 i Åtvidaberg. Och så Linköping då, som naturligtvis hamnar i vinnarhålet, med plus 2 851 personer.
Nykter tillvaro
Det är inte bara det att någon person mer eller mindre har ett psykologiskt värde, det betyder massor av sköna inkomster i form av statsbidrag. Men brukar räknar med knappa 50 000 per person och det betyder således tio miljoner för Vimmerby, eller 4 miljoner för Kinda, och närmare 20 miljoner i Västervik.
Det rör sig om kommuner i olika storlekar och rent kommunernas budgetar påverkas rent procentuellt olika mycket men nog finns det anledning för semmelkalajs.
Ja, men det där är falskt statistik, protesterar någon, "eftersom det till stor del handlar om invandrare".
Ja, Sveriges mindre kommuner tar sitt ansvar och tar emot procentuellt många personer, om vi jämför med storkommunerna.
Det innebär visserligen mycket jobb att ordna med boende till alla dessa, vårdapparaten ställs på prov, liksom skolan, SFI och så vidare. Men i skuggan av Mr. Donald "Fake News" Trumps så har alla en skyldighet att se nyktert på tillvaron.
Stad eller land
Alla nya invånare till våra mindre kommuner innebär problem, men i de allra flesta fall angenäma problem. De ger varje kommun som ser chansen att utnyttja situationen möjlighet att utvecklas, kulturellt, fritidsmässigt, sportsligt, föreningsmässigt och invånarmässigt.
Serviceföretag får nya möjligheter, kommunikationerna blir viktigare, liksom omsorg, vårdcentraler, butiker och handel. Ny kompetens flyttar in, företag kan utvecklas.
Nu gäller det för kommunalpolitikerna att snabbt forcera sina arbeten. Och allra främst med planarbetena. Vi vet att det tar tid att skapa nya möjligheter för boende innan ens spaden satts i backen.
Det är brådis, för oavsett bakgrund så kan vi se att flyttmönstren inom landet är lika i alla grupper, flytt från landsbygd till storstad i en viss ålder, flytt ut till vidderna, de billigare husen och gräsmattorna längre fram i livet.
Alla kolumner
De flesta kommunpolitiker måste förmå sina kollegor inom respektive kommunala bostadsbolag, att lossa handbromsen en smula och investera i fler lägenheter. Eftersom medelåldern går upp är det allt fler äldre som vill flytta från sina sedan länge betalda villor och in i bra hyreslägenheter, gärna med tillgång till hiss eller på markplan.
Det löser dessutom automatiskt behovet av fler villor.
Det är bra att allmännyttans politiker är försiktiga och vill konsolidera, såväl sig själva som sina bolags ekonomier. Men allmännyttan har en uppgift i samhället, och den måste verkställas.
Granskar vi siffrorna lite närmare, bland gräddspill och tårtsmulor, så ser vi att de positiva resultaten åstadkommits genom ökningar i de flesta kolumner.
Det verkar bland annat vara febril aktivitet och mycket hej baberibba i sovrummen runt om i småkommunerna och de flesta kommuner kan glädja sig åt födelseöverskott.
Ett wienerbröd till, någon?