Jag är bara en helt vanlig person. Betraktar mig väl som normalbegåvad, eller i varje fall i underkant bland de normalsmarta.

När det gäller vissa saker i samhället känner jag mig dock fullständigt korkad. Detta till exempel;

Migrationsverkets personal i bland annat Norrköping, sitter och gråter på arbetstid. De sliter sitt hår i förtvivlan. De hinner inte med.

Ändå sysslar de med viktigare frågor än någonsin. Kanske gråter de även för att de får så mycket skäll från höger och vänster - eftersom deras beslut ofta ifrågasätts, spelar ingen roll om beslutet de tar är ett ja eller ett nej.

På tal om arbetstid förresten, den är ofta 14 timmar per dygn och facket protesterar.

Jag hörde en intervju för några veckor sedan där en uppgiven handläggare berättade om hur många tillfälliga akuta platser och bostäder som måste skaffas fram. Varje minut.

Samtidigt som asylärenden ska kontrolleras och livsavgörande beslut ska fattas.

De lyckligt lottade
Läget är numera så akut att åtgärder vidtagits som är så främmande för den svenska kulturen, att de bara för någon månad sedan hade betraktats som otänkbara. Åtgärder i en division som knappt ens Bert och Ian kunnat presentera utan att rodna.

Läget är så förtvivlat att myndigheterna tvingats ta till ytterst märkliga lösningar, som att flyktingfamiljer stuvas in på Migrationsverkets egna expeditioner. De får sova på golvet. Likaså anordnas tältläger. Myndigheterna annonserar efter husvagnar som skulle kunna bli bostäder.

Och då är det ändå de lyckligt lottade vi talar om, de som får tak över huvudet.

Just här. Just i denna situation och just nu - räcker faktiskt inte min begåvning till för att förstå att Vimmerby B&B inte duger för myndigheterna.

Jag är fullständigt säker på att de familjer som tvingas sova på golvet i en gymnastiksal - tycker att Vimmerby B&B skulle vara toppen som alternativ.

Råttorna flyr fältet
Jag har faktiskt inte begåvning nog att förstå varför brandmyndigheterna i ena stunden godkänner vissa lokaler och i nästa ser brister så stora att de akut måste tömmas.

Självklart får vi aldrig, aldrig tumma på säkerheten - särskilt inte i brandhänseende. Särskilt med tanke på vad som händer på och omkring andra liknande boenden runt om i landet.

Men istället för att lägga ner en massa pengar på att evakuera boendet och frakta alla människor till annan ort, eller nån expeditionslokal nånstans, så borde samma myndigheter för en bråkdel av kostnaden kunnat fixa till de brister som eventuellt fanns.

Det är ju bara att skicka räkningen till fastighetsägaren. Det borde ha kunnat ordnas på en dag, eller möjligtvis två.

Jag har sett Arga snickaren på TV. De kan fixa ruckel som är så fallfärdiga att till och med råttorna flyr fältet. Efter tre dygn är huset färdigt för ett flersidesreportage i vilken inredningstidning som helst.

Jag har faktiskt svårt att förstå att fastighetsägaren Henrik Samuelsson envist måste jagas med blåslampa. Vilken arg snickare som helst hade kunnat ordna det hela innan frukost.

Japp, han är fastighetsägare. Japp, han får betalt för lägenheterna. Japp, han har haft tvister med kommunala tjänstemän och politiker förut. Och japp, det förekommer ett visst mått av avundsjuka i Sverige.

Stå till svars
Men det är så det fungerar. Vissa väljer att ta risker och har ständigt svårt med nattsömnen. Det är de som tar riskerna, köper fastigheter och försöker få ekonomi i olika projekt - de som skapar jobb och sysselsättning åt en mängd branscher.

Andra väljer att kunna påverka. Att få chansen att påverka det nuvarande och det framtida samhället. De blir kommunala tjänstemän eller politiker.

Båda kategorierna behövs. Ingen tjänar på att de misstror och missunnar varandra. Ändå sker det ideligen.

Min normalbegåvning (i underkant) har väldigt svårt att förstå hur en häpnadsväckande stor byggsanktionsavgift kan krävas i detta fall. Ärendet som sådant kan omöjligtvis vara en nyhet för politikerna.

Om det är så att Henrik Samuelsson ska drabbas av att inte ha följt bestämmelserna, bör kommunen i konsekvensens namn stå till svars för försumlighet. De borde ha agerat långt, långt tidigare, politikerna i Hultsfred-Vimmerby Miljö- och byggnadsnämnd.

I Boverkets instruktioner angående Plan- och bygglagen stipuleras dessutom i allra första meningen att en byggsanktionsavgift ska, märk ordet ska, sättas ner i "vissa situationer" trots att det skett en avgiftspliktig överträdelse.

Kommunala genvägar
Slutligen förstår jag inte hur Söderköpings kommun och det socialdemokratiska kommunalrådet Mattias Ravander i desperat jakt på bostäder medvetet kommer att bryta mot lagen. Så här säger han till Sveriges Television;

"Vi kan inte säga till Migrationsverket att... ...de får skicka dem någon annanstans. Det funkar inte."

Söderköpings kommun trycker på Start utan vare sig bygglov eller tillstånd. Ett medvetet brott mot lagen.

"Det handlar om civil olydnad", säger kommunalrådet Mattias Ravander med en illa dold stolthet i blicken. "Ibland måste man ta genvägar i lagstiftningen för att lösa grunduppdraget".

Jag kan inte förstå att det är okej för ett kommunalråd att åberopa "emotionella argument" - när privata fastighetsägare får stå till svars närmast som förbrytare.

Jag förstår det inte. Vad sänder det för signaler? Hur stor blir sanktionsavgiften mot Söderköpings kommun om Samuelssons blir 600 000 - för att det saknades småsaker.

Nej, jag förstår det verkligen inte.

Alf Wesik