Det finns människor som tycker 225 meter höga vindkraftverk är vackra. För dem är problemställningen inte särskilt bekymmersam. Det finns människor som inte störs ett dyft av ett ständigt buller i sin omgivning, som klarar den stressen utan problem, liksom det finns människor som tycker att blinkande blixtljus i horisonten är helt okej. Samma personer kanske inte heller har något som helst emot att jakten, fruliftslivet och allemansrätten inskränkes.
Det finns människor som inte bryr sig om att det lågfrekventa ständiga buller som vindkraftverken utsöndrar, det buller som inte hörs, påverkar kroppen fysiskt negativt. Det finns en rad medicinska studier som visar att så kan vara fallet. Det finns de som inte bryr sig ett dyft.
För dessa är det inga som helst problem att det byggs en jättevindkraftpark i södra Kinda.
Oavsett vilken typ av människa man är, den som ställer krav på sin situation, eller den som inte bryr sig, så bör dylika projekt inte få genomföras utan att bygden, kommunen och regionen kompenseras.
Av den anledningen anser jag att ersättningsfrågan slarvats bort alldeles för enkelt i det arbete som genomförts. Men lugn, bara lugn - det finns massor av chanser ännu att ställa krav på exploatören.
Det har talats om en bygdepeng på en miljon från E.ON till bygden, det har också talats om en ersättning från markägaren Svenska Riddarhuset på ett visst obekräftat belopp. Men allt detta är småpotatis, i sammanhanget. Det är nu dags att blanda in en mer värdefull parameter, nämligen pengar. Kronor och ören till kommunerna och bygden.
Dessa pengar kan vi kalla "Lokal nytta". Från E.ON Vinds sida uppger man på direkt fråga att det inte finns några planer på ekonomisk ersättning, förutom till markägaren, i detta fallet Svenska Riddarhuset. Jo, E.ON kan tänka sig att samarbete lokalt på så sätt att vägar anläggs så de passar även kommunen, att det planteras träd på vissa sätt och så vidare, men inga reda pengar till bygden.
Inga pengar till lokal nytta.
Kommunförbundet och kommunerna i Jämtlands län har till exempel beslutat att i det fall de ska ge tillstånd till vindkraftsutbyggnader ska en procent av bruttovärdet av producerad el, gå tillbaka till berörda bygder. Vidare ska lokala aktörer, privatpersoner, företag och markägare, erbjudas möjlighet att köpa in sig på åtminstone tio procent av färdig anläggning.
Om dessa pengar skulle införas vid Horn-Hycklingeverken skulle det i praktiken innebära cirka två miljoner kronor per år till "bygden", eller kommunen. Privata aktörer skulle utöver detta beredas möjlighet att köpa in sig på minst tre av verken.
De siffror som jag redovisar baseras på att de 32 verken i Horn-Hycklinge tillsammans har en effekt på 100 MWh och producerar cirka 250 GWh per år. Jag antar att elpriserna kommer att stiga i framtiden och att bruttointäkterna för vindkraftsbolaget blir cirka 700 000 till 800 000 kronor per GWh och år. Ett verk på 3 MW producerar omkring 7,5 GWh per år.
Detta är ingalunda siffror tagna rakt ur luften på något sätt. Liknande diskussioner om Lokal nytta förs över hela Europa. I andra länder har de kommit mycket längre i kraven på att den lokala nyttan ska vara stor;
I Tyskland, E.ON:s hemland, infördes en ny lag 2009. Den innebär att alla tyska företag betalar skatt till de kommuner där de är verksamma, utifrån hur många anställda de har i kommunen. Men eftersom just vindkraft kräver så oerhört få anställda, finns ett tillägg som säger att 70 procent av den totala skatten från aktuell anläggning hamnar i det lokala kommunen, och bara 30 procent i den kommun där huvudkontoret ligger.
I Norge finns ingen lag. Där är det frivilliga överenskommelser som gäller. I Smöla, väster om Trondheim, finns en park med hela 68 verk, som tillsammans ger 450 GWh, alltså 80 procent mer än Horn-Hycklinge-parken. Där betalar bolaget en årlig fastighetsskatt på cirka 6,7 miljoner kronor per år. Därtill betalades en engångsersättning på 10,2 miljoner kronor.
I Skottland finns något som kallas Community Benefit, alltså Lokal Nytta fritt översatt. Där handlar det om en frivillig ersättning på 2000 pund per installerad MW, alltså cirka 2 miljoner kronor per år för Horn-Hycklinge. Men Highland Council arbetar för en höjning.
I Spanien tas en byggskatt på minst 150 000 euro ut. Sedan kan kommunerna efter beslut i spanska Högsta domstolen ta ut 100 000 euro per år i 20 år. Även för redan befintliga verk. Där är det dessutom vanligt att vindkraftsbolagen ersätter kommunerna med olika typer av anläggningar, såsom idrottsanläggningar.
Vad sägs om södra Sveriges största äventyrsbad utanför Horn?
Det bästa är givetvis att det inte byggs någon vindkraftsanläggning alls, av dessa gigantiska mått i Horn-Hycklinge. Men ska det byggas, måste kommunen och bygden, Horn- och Hycklingebor och alla andra som berörs, kompenseras rejält. Det måste ligga i E.ON:s kalkyl.
Alf Wesik