Men ett återstår och det är att skriva en ledare till julaftonens tidning. Och det är söndag eftermiddag. Lite brådis med andra ord, det gäller ju att hitta på något att skriva om också. Men Harrison, som är kvällschef förvarnas om att det kan ta lite tid för mig att tvinga fram en text, och Sethsson, som gör denna sida är alltid lika medkännande.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Han berättar i radion om hur en skinka ska tillagas på rätt sätt. Medan han beskriver tillvägagångsättet går det riktigt att höra hur passionerad han är.
Lika passionerad är han när han reser runt i Sverige och föreläser om vikten om att barn får lära sig äta rätt och på ett riktigt sätt. Liksom hur viktigt det är att skolungarna får en bra kost, för att klara skolarbetet på bästa sättet. Mest passionerad är han ändå när han föreläser om våra äldre medborgares rätt till bra nylagad mat. Han gillar inte detta med kylfryst mat, han gillar det inte alls. Just den lösningen har diskuterats i Kinda kommun, och den har diskuterats i Vimmerby kommun, liksom i Hultsfred.
Inget bra alls. Så viktig som maten är för alla och särskilt våra institutionsboende kompisar borde detta vara ett ämne som är fridlyst. Förbjudet område för klåfingriga politiker att försöka rationalisera och effektivisera om.
Det skulle jag ju kunna skriva om förstås, men nej - det måste finnas något annat mer jul-likt.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Förr i tiden, som jag vill minnas det i alla fall, när farsgubben Bertil och jag var ute och åkte, stod det poliser lite varstans och kollade så att han inte pressade upp sin ljusgula BMW 1500 över gällande gränser. Nu är poliserna lika sällsynta som en vit jul, de har bytts ut mot stålkalla varianter som försöker se mer objektivt på tillvaron.
Nu är det vi själva som måste ta ett större ansvar för säkerheten i trafiken. Och det är ju förjordat att det ska behöva vara så, när så många människor stryker med i olyckor. Jag kan inte begripa att Vägverket och de andra som bestämmer inte fattar snart att dessa kameror endast tar en massa resurser från viktigare uppgifter. Nu har de satt ut nästan 1 000 kameror för 500 miljoner kronor och för en årlig driftkostnad på kanske 50 miljoner.
De pengarna borde kunna användas till levande poliser, trafikpoliser och målade polisbilar, för att till exempel jaga fyllerister. Det skulle jag ju kunna skriva om, men nej - inte mycket jul i det precis. Även om just julhelgen sägs vara en av de farligare.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Kommunen skyller på att den inte har något med infarten att göra, att det är Vägverkets ansvar. Tja, jag har just tagit del av Vägverkets prioriteringslista för de kommande tio åren eller så, och där finns inte någon ny infart med. Inte ens som ett kanske i kanten.
Att inte kommunens politiker tycker Ljunghälls är ett kommunalt ansvar är högst märkligt. Den i särklass största arbetsgivaren - näst efter kommunen själv förstås - och kommunens motor vad gäller arbetstillfällen. Vad säger kommunens politiker om Ljunghälls ägare, som tyvärr inte bor i Södra Vi, utan långt, långt bort - plötsligt säger att de satsar sina stålar någon annanstans..?
"Inte vårt ansvar", kanske. Det vore väl något att skriva om. Nej, för dystert så här på julafton.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Från kommunens energibolags sida försvaras denna differentierade prissättning med att värmen i Södra Vi, och Gullringen och Storebro - är nyare än den i Vimmerby och därmed dyrare. Jag ser Södra Vi-borna ila runt i samhället och tycker synd om dem. Jag svänger ner mot Djursdalahållet och funderar på hur det skulle bli i samhället om alla invånare får betala olika taxor baserade på hur stor investeringskostnaderna är.
Det främjar ju inte hela kommunens överlevnad precis. Bra ämne att skriva om. Nja, bättre måste finnas, helt enkelt.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Kanske något att skriva om, men nej, vi får väl i alla fall ge dem chansen inte, vi kanske är alltför kritiska. Det handlar ju bara om 30-40 miljoner?
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Ser vimlet av människor där utanför, vid Vimmerbys nya centrum, och tänker på det när jag åker vidare och passerar Astrid och det ödsliga torget. Vem är arkitekten bakom denna ordning, att skrämma bort kunderna genom att sakta men säkert isolera centrumbutikerna, genom att plocka bort parkeringsplats efter parkeringsplats?
Och hur kan centrumhandlarna låta utvecklingen fortsätta utan att de högljutt protesterar. Det, om något, vore väl bra att skriva om en dag som denna? Nej, på julafton måste det vara gladare grejer.
Men ändå, det gäller ju att hitta på något att skriva om, trots allt.
Nu har jag det
Industriområden då, eller skolbyggnationer, fotbollsplaner, infarter, ombyggnader av stadshus, eller ständiga flyttkaruseller?
När jag parkerar utanför redaktionen på Järnvägsallén kommer jag på det. Äntligen. Så himla enkelt det var. Nu vet jag. Så här ska det vara;
God jul alla läsare och ett jättegott nytt år.
Alf Wesik