Som många andra myndigheter brottas polisen med dålig ekonomi. I ett område stort som Blekinge ska noll sommarvikarier plockas in under semestermånaderna. Detta kommer ha till följd att närpolisområdet Vimmerby/Hultsfred, som ingår i polisområde Västervik, och - vi upprepar - till ytan lika stort som Blekinge, inte kommer att ha öppna stationer i sommar. Invånarna kommer att mötas av öppna fylleceller och tillbommade ytterdörrar.
Från Hultsfred försöker dock närpolischefen Gillis Gustafsson lugna oss, oroliga invånare, med den något naiva inställningen att stationerna ska samarbeta och att åtminstone, en av de två stationerna ska vara öppna.
Om utvecklingen fortsätter på detta sätt kommer förtroendet för polisen att sjunka till nya bottennivåer. När det gäller just polisen så betyder den för invånarna så mycket mer än öppettider och antal brott per polisman. Polisens roll i samhället är så mycket mer än just bara kall statistik.
Det handlar om trygghet. Invånarna i Sverige, världens kanske rikaste land, har en självklar rätt till vissheten om att polisen finns till hands om den behövs. Idag tvingas vi allt som oftast höra de mest häpnadsväckande historier - som en följd av centraliserade organisationer och politiska beslut som byggare snarare på statistik än praktiska erfarenheter.
Därför är det mycket bra att Bo Bergman i Hultsfred, socialdemokrat och själv ledamot i länets polisstyrelse, samt Leif Larsson, centerpartist, protesterar mot utvecklingen. De hänvisar dessutom i sin protest till att Migrationsanläggningen i Hultsfred kräver stora polisiära resurser, liksom all turistanstormning till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld under just sommarmånaderna.
En centralorganisation där vakthavande från sin plats i Kalmar ska försöka dirigera enskilda polismän i Polisområde Västervik, funkar helt enkelt inte. För att klara det skulle en geografiutbildning, längre än själva polisskolan, krävas. Således har vi hört skräckhistorier
*när poliser inte hittat till Gullringen, 20 mil bort från vakthavande
*när en polispatrull skickades till Storcks i Mönsterås, efter anmälan om pågående rån mot Storcks i Vimmerby
*när en privatperson drabbades av brott på Gränsö i Västerviks skärgård och han fick beskedet att polisen kunde komma först när polisbåten blev ledig - trots att Gränsö mycket smidigt kan nås med bil, på asfalterade fin-fina vägar
*när en granne anmälde pågående inbrott i Västervik och fick beskedet att det inte fanns någon patrull i närheten. Under samtalets gång såg grannen en polisbil sakta passera utanför fönstret
*när en man låg misshandlad till medvetslöshet på torget i Vimmerby och personalen i en butik ringer till vakthavande och får frågan; "hur tar man sig in i Vimmerby om man kommer från söder?"
*när en polispatrull för en vecka sedan griper en bråkstake och under bilfärden mot stationen får ett nytt larm. Eftersom det inte fanns någon annan patrull att skicka, fick den redan gripne åka med i bilen medan polisen utförde det andra uppdraget.
Nu är det dags att någon säger ifrån med skärpa. Vi kan inte längre leva med ett samhälle där polisen uppmuntrar grannar att gå ihop i olika former av medborgargarden. Grannarna har ingen polisutbildning och mycket otäcka situationer kan uppkomma om situationen plötsligt blir hotfull.
Är nästa steg att grannar går ihop och bildar en egen liten brandkår, för att samhället inte klarar den tjänsten, köper in en jeep lite billigt och målar den röd?! Varför inte utbilda en av grannarna lite snabbt, per korrespondens, till läkare, för enklare åkommor, bildar egen postcentral, egen?
Tja, listan kan göra lång och den blir bara mer absurd ju mer vi tänker på den. Vi betalar skatt för en grundtrygghet i samhället - och den har vi banne mig rätt till. Att mötas av sommarstängda polisstationer inom ett polisområde stort som Blekinge är helt enkelt inte acceptabelt. Att sedan en enskild polisman försöker lindra situationen och påstå att han helt enkelt struntar i politikernas beslut gör inte saken bättre - snarare tvärtom. Vi kan inte bygga en organisation på att de enskilda poliserna tar på sig en större arbetsuppgift än de ska, enligt organisationen. Det håller ett litet tag, ett mycket litet tag.
Om Larssons och Bergmans gemensamma protestbrev i vissa avseenden kunde uppfattas som lite senkommet, hur välformulerat det än är, så finns chansen för dem att nu vara snabbare. Det talas nämligen om att göra polisorganisationen ännu mer absurd - att istället för länspolisorganisationer, slå ihop kommunikationscentralerna till att endast omfatta sex regioner i hela landet. Det vore förödande.
Vi ser framför oss en stackars polis som via telefonen ska försöka dirigera en patrull, under pågående rån, inom ett område stort som Holland.
"Vimmerby, var sjutton ligger det nu igen?" Helknäppt.
Protestera redan nu mot planerna, innan besluten är fattade. Kräv att skattebetalare i Vena, Djursdala och Hjorted ska ha samma rätt till trygghet som Växjö-, Göteborgs och Uppsalabor.
I polisens uppgifter, enligt polislagen (1984:387), läser vi att polisen ska förebygga brott, övervaka?
Tja, redan där stupar vi, den kraftigt underdimensionerade polisorganisationen klarar inte ens av inledningen på ingressen, i den långa, långa arbetsbeskrivningen.
Alf Wesik