Det var för tre år sedan politikerna i Västervik tog beslut om att satsa tre miljoner kronor om året i sex år på att försköna centrum i kuststaden. Upplägget på hela omdaningen är mycket bra.
Designstudenter har anlitats och dessa jobbar i nära samarbete med tekniska förvaltningen, miljö- och byggnadskontoret, kommunledningskontoret och kultur- fritidsförvaltningen. Grundtanken var redan från början att accentuera kontakten mellan hav och centrum. Detta till glädje för såväl turister som Västervikare.
Fordonstrafik skulle inte bannlysas helt, men de skulle tvingas framföras på fotgängarnas villkor, inte tvärtom. Och under högsäsong skulle biltrafiken helt eller delvis stängas av.
Första etappen i den sexåriga planen blev Fiskaretorget.
Tanken var att skapa en mer storslagen stadsmiljö. En grupp under ledning av landskapsarkitekt Mats Haglund tillsattes. Dessutom tillsattes en referensgrupp bestående av representanter från kommunen, fastighetsägarna, köpmännen, kyrkan, länsstyrelsen och några till. Det beslutades redan från början att allmänhetens synpunkter nästan överdrivet skulle beaktas. Så snart en protest hördes, gjorde planarbetet halt och frågan utreddes. I vissa fall tog man hjälp av en neutral bedömare för att lösa knuten.
Dessutom informerades allmänheten genom att 20 presskonferenser planerades in, redan från början, samt inte mindre än 40 guidade visningar.
Torget har vunnit en rad utmärkelser, som Sienapriset från Sveriges arkitekter, hedersomnämnande från juryn för det europeiska arkitekturpriset för offentliga miljöer, European Prize for Urban Public Space, samt The Royal Institute och British Architects (RIBA) pris, tillsammans med de allra bästa brittiska byggnadsverken.
Då är väl allt frid och fröjd då?
Nej, knappast. Kommunalrådet Kjell Henriksson, som alltid haft en öppen korridor öppen för tillgänglighet, har tvingats låsa om sig. Hoten har haglat och det har bildats olika politiska allianser, för och emot. Stortorget kallas numer Döda torget i offentliga debatter och folk förstår inte riktigt storheten i det nya pampiga Stortorget.
Torghandlarna trivs inte längre, eftersom det är så stort och pampigt och ödsligt. De ratar torget. Fester och konserter som arrangerats på torget har inte blivit odelade succéer.
"Den demokratiska processen med allmänheten har försummats. Avsikten var att skapa mer handel i centrum, inte att ta bort trafiken som just ger möjligheten till mer handel."
Sammanfattningsvis kan sägas om ovan exempel att det inte är särskilt enkelt att tillfredsställa alla viljor när det gäller centrumlösningar i städer. Särskilt inte om det gäller själva torgen, stadens vardagsrum. Det går helt enkelt inte att vara tillräckligt noggrann i förberedelserna.
Frågan är om beslutande politiker och tjänstemän i Vimmerby tagit tillräckligt stor hänsyn till kommuninvånarnas synpunkter, när det gäller såväl centrumringar, alltså trafikflödet i centrum, som Vimmerby torgs framtida utseende, som rådhusets användningsområde och turistbyråns flyttning. Inte ens i Kalmar och Västervik, där de demokratiska processerna har prioriterats, har allt fungerat smärtfritt. Tvärtom faktiskt.
Det finns verkligen mycket enklare sätt för politikerna, att försöka sätta en historiskt stämpel på sitt styrande, än att med några penndrag och amatörmässiga tyckande rita om en hel stadskärna.
Således skrotas skylthysterin i såväl danska, som tyska och holländska städer. Förbudsskyltarna skrotas klumpvis och ersätts med en enda skylt; högsta rekommenderade hastighet 10, 20 eller 30 km/h och gångare har företräde. Högerregler, parkeringsförbud och trafikljus ersätts av sunt förnuft, blixtlåsprinciper och färre olyckor.
I holländska Drachten, till exempel, ser man bilister som lugnt spanar efter andra trafikanters avsikter, istället för efter pilar i gatan, eller rödljus i skyn.
Därmed inte sagt att detta skulle vara rätta melodin i Vimmerby, det är bara en föraning om vartåt vi är på väg, när det gäller stadsplanering och centrumplaner. Som en ren upplysning, helt gratis, utan gruppresa.
Alf Wesik