Polisen måste ges resurser att stävja vågen av inbrott

En familj var borta i 30 minuter. Så kort tid att familjen lät ljuset vara påslaget i köket. Ändå slog de fräcka inbrottstjuvarna till. Bytet blev guldföremål. På den korta tid familjen var och handlade. Inte nog med det ekonomiska värdet. Krav på en massa oönskade kontakter med polisen, med försäkringsbolag, kanske glasmästare och låssmed.

Ledaren2009-11-24 07:50
Detta är en ledare.

Det viktigaste är att någon annan varit inne i deras bostad, i deras borg, de har rotat i skåp och lådor och kartonger.
De har rotat runt i själen.
Tyvärr är inte det här inbrottet någon unik företeelse på något vis. Vi meddelar i denna tidning så gott som dagligen om människor som tvingats släppa smutsiga främlingar över tröskeln.
Många som drabbas får svåra själsliga men, infekterade ärr som det oftast tar lång tid att läka bort.
Trots att villainbrott har förekommit i "alla tider", som det brukar heta, så är trenden entydig. De ökar i omfattning och de ökar i fräckhet. Tyvärr verkar det som om förövarna dels tar ny teknik och nya metoder till hjälp för att stämma av när villaägarna är hemma, dels är så förhärdade att de inte räds riskerna att åka fast.
Tankarna går genast till någon form av gängverksamhet. Till någon form av organiserad brottslighet.
Och detta gör ju bara saken ännu otäckare.

Bricka i spelet
Det är bra att polisen tipsar villaägare om enkla åtgärder de kan göra för att minska risken för intrång. Det är bra att grannar håller koll på varandras villor.
Jag ställer mig dock tveksam till det riktade arbetet polisen gör vid bildande av olika former av grannsamverkan. Polisen har helt enkelt ingen rätt, rent moraliskt eller juridiskt, att lämpa över något som helst ansvar till olika former av privata samverkansprojekt.
Denna grannsamverkan kan verka harmlös och ingen kan väl egentligen ha något emot den?
Nej, självklart inte - men om de blir mer eller mindre "officiella", vilket de blir om de välsignats av polisen - om villaägarna kanske utbildats av polisen, så blir detta samverkansarbete en legitimerad del av samhällets säkerhetsapparat.
Det handlar visserligen inte om några regelrätta medborgargarden, som tack och lov var vanligare för några år sedan - men följden av denna sanktionerade grannsamverkan riskerar bli en bricka i spelet när resurstilldelning ska diskuteras och beslutas.

Resurser till polisen
Det är polisens sak att upprätthålla lagen i Sverige. Det är politikernas sak att se till att koncentreringen i samhället, liksom centraliseringen, inte sker på bekostnad av glesbygdsboendes säkerhet och trygghet.
Vi är tyvärr där redan nu. Makten har flyttats ifrån oss boende i mindre städer och mindre kommuner. Ansvaret har lastats på flyttbilar och flyttats långt bort ifrån oss.
Om polisen lyfter över en del av ansvaret till privatpersoner så ökar ju inte möjligheten direkt, att driva igenom ökade anslag och stärkta resurser.
Jag är medveten om att polisen kommer att svara att det inte överförs något ansvar alls på privatpersoner. Jag är medveten om att beslut tas på nivåer långt över de lokala polisernas huvuden - men vi måste alla kämpa för att de grundvärden i samhället som vi har rätt att kräva, upprätthålles;
Rätten till bra sjukvård, rätt till barn- och äldreomsorg, till social trygghet, till infrastruktur och skola. Och dessutom säkerhet och trygghet. De värden som polisen är satt att sköta.
Vi kan inte tolerera att gängen får fritt spelrum. Att de tillåts mecka lite med timers, släcka ned lite utebelysning, göra kartläggningar över vilka tidpunkter villaägarna är hemma, respektive lämnar husen tomma.
Polisen måste helt enkelt tillföras resurser så att den kan upprätthålla service dygnet runt, de måste ha resurser att undersöka alla tips som inkommer och de måste tillföras resurser att kunna utföra spaningsuppdrag.

Dubbelhakor i farten
Samtidigt som villainbrotten ökar i antal, och slår allt fler trygga familjedrömmar i spillror, samtidigt kommer nya huvudlösa förslag om att samhällets fiender nummer ett till varje pris ska bekämpas.
Jag tänker på fortkörarna, de som inte orsakar några olyckor, men ändå kör lite för fort förbi en fartkamera. De som orsakar olyckor på grund av för hög fart, åker ju dit ändå.
I syfte att försöka fälla flera av dessa ytterst farliga element i samhället ska polisen ges i uppdrag att besöka fortkörare som inte kan urskiljas på fartbilderna.
Poliserna ska med hjälp av hembesök försöka identifiera hakor. Runda hakor, dubbelhakor och spetsiga hakor.
Observera att detta inte är något skämt.
Bättre vore väl att polisen ägnade den tid det tar att göra hembesök åt att stoppa bilar ute på vägarna. Exempelvis bilister som kör för fort förbi skolor och korsningar, eller rattfyllerister.
Eller lägga tiden som det tar att försöka identifiera hakor, på att försöka avstyra villainbrotten. Följa upp tips, kanske spana kvällstid i utsatta områden.

Alf Wesik