Men här handlar det således om en noggrant genomförd undersökning. Jag drar flera slutsatser av detta, dels att åsikten att "jag har inget att dölja, jag är helt grön, så filma gärna så mycket det bara går", dels att våldet och skadegörelsen har nått gränser som gör att många är beredda att prova något helt nytt.
Och denna ökning är inte liten heller. För tio år sedan ville knappt hälften av alla svenskar, cirka 48 procent, ha fler kameror och mer TV-övervakning. Idag stämmer att fler in i fotohyllningen, eller 72 procent av svenskarna.
Det är ju trots allt en ganska överväldigande majoritet som kan tänkas sig att vandra omkring i ett enda livslångt fotografi. Det är skrämmande fakta som redovisas.
Forskningsgruppens mätningar visar dessutom att drabbade av brott ligger på en hyggligt konstant nivå. Detta medan antalet polisanmälningar om brott ökar kraftigt.
En slutsats att dra av detta är självklar, det rör sig om fler brott i vårt samhälle där en tredje person inte drabbas direkt. Det kan alltså röra sig om skadegörelser och liknande.
Men själva brottet och själva skadegörelsen har ju likafullt genomförts. Den har inte kameraövervakningen på något sätt förhindrat.
Även om inte medborgarna står och gör vågen varje gång en uniformerad polis går förbi på gatan, eller en målad polisbil glider förbi, så är det nog ändå här vi hittar en lösning på problemet. All denna teknik som tillförts polisen kanske är bra för tekniknördarna inom kåren - men det viktigaste är nog ändå att vanligt sunt förnuft, i konkret form av levande poliser åter går omkring på gator och torg som helt vanliga män. Och kvinnor. Gärna med hund.
Ny lagstiftning och ny teknik ger polisen vassare verktyg, som nya tillförordnade rikspolischefen Bengt Svensson utrycker saken, men det som i slutändan betyder mest i kampen mot brottsligheten är ändå det grundläggande polisarbetet ute på gator och torg.
Och så är det självklart. Svensson löfte om fler poliser i yttre tjänst, och följaktligen färre i inre tjänst, är ett välkommet löfte.
Alternativ 1, bakom ett skrivbord, med en hög papper att ta sig igenom. Botten.
Alternativ 2, med uniform och batong, vandrandes gata upp och gata ner. Toppen.
Dessutom är det av stor vikt att schemaläggningarna innefattar även kvälls- och nattetider. Kanske inte de populäraste passen för poliserna själva, men definitivt populärast ute bland invånarna.
Det är ju ganska meningslöst att ha poliser i gaturummet klockan åtta på morgnarna, det är åtta på kvällen de ska finnas på plats, eller tolv på natten. Självklart innebär detta också i en förlängning att polisledningen måste tänka mer lokalt igen.
Det håller helt enkelt inte att dels öka de byråkratiska sysslorna, dels göra det i en alltmer centraliserad form, någonstans himla, himla långt borta. Vi måste få levande lokala polisstationer åter, vi måste få patrullerande och bilspanade poliser.
För så här är det, det är bara skurkar och banditer som ogillar poliser. Med en sådan här tingens ordning kanske vi skulle kunna tänka om vad gäller ständigt nya kameror, medborgargarden och mer TV-övervakning från någon obestämd storebror.
Samma forskargrupp som vi refererade till ovanledes konstaterar att 94 procent av svenskarna vill se flera poliser ute på gatorna under kvällstid. Kan det vara så att sex procent av svenskarna är kriminellt belastade..?
Polisen har fortfarande ett hyggligt stöd av svenskarna. Idag är det 48 procent som säger sig ha högt förtroende för polisen. Men för fem år sedan var det 73 procent. Kan det vara så att var fjärde svensk tappat förtroendet, eftersom de aldrig sett en polis i levande livet.
Det enda sättet att få se en polis är snart att titta på Morden i Midsommer, eller Frost.
Svenskarna vill ha fler poliser, men alla dessa polisforskare och professorer och kriminologer, som ständigt och fruktlöst försöker göra sig till folkets talespersoner, säger att det inte finns något samband mellan levande poliser och brottsligheten.
Tur att tf rikspolischef Svensson inte lyssnar på det örat. Pappor och mammor på stan har sedan länge begripit vad det handlar om - nu vill vi se poliser på stan.
Alf Wesik