Bra rutet, men tyvärr lär inte de vackra orden och vackra löftena räcka särskilt länge. Kommunerna i allmänhet, har tillåtit förnuftet sova törnrosasömn i många år, allt medan frossarlustan givits fritt spelrum.
Av den anledningen har låneskulden hos många kommuner ökat drastiskt.
Många investeringar är nödvändiga för att kommunernas lagstadgade servicenivåer ska klaras, andra måste tyvärr kategoriseras som mer tvivelaktiga. Tyvärr verkar det absolut som kommunpolitikerna anno dazumal hade en bättre förmåga att stå emot frestelser av olika art.
Investeringar som sker efter påtryckningar av starka lobbygrupper i samhället, liksom investeringar där personligt intresse ligger i botten - måste stävjas.
De politiker som i dessa tider sticker ut hakan och verkligen gör sparsamhet till sitt viktigaste vallöfte, tror jag kommer att vinna många röster.
I Kinda kommun gäller det att sköta de tre ovan angivna grundåtagandena perfekt, men även sköta och utveckla sin bästa tillgång, nämligen det allt mer attraktiva geografiska läget. Med fördelaktiga hus- och fastighetspriser, kompetent och lojal arbetskraft, och ett lagom pendlingsavstånd till expansiva Linköping, finns oanade möjligheter.
Jag tycker inte Kisa ska välja alternativet att endast bli en sovstad. Lokalt näringsliv och lokal handel måste tillgodoses och stimuleras. Det sker inte genom en förbifart på andra sidan skogen, långt, långt ifrån affärerna och händelsernas centrum. Som exempel.
Hur märkligt det än kan tyckas, så tror jag att bästa vägen till enande är genom sparsamhet. Genom att säga nej till olika projekt av olika slag, av olika dimmiga skäl.
Om folk är trötta på olika kostsamma projekt runt om i våra bygder, så tror jag det gäller särskilt mycket i Hultsfred. De satsningar som nu sker från kommunens sida måste ge minst motsvarande tillbaka till invånarna.
Jag har undvikit att ta upp alla turer kring Rockparty och festivalerna. Helt klart var resultatet av årets festivaler en stor besvikelse inte bara för föreningsstyrelsen utan även alla invånare.
Att verksamheten ändå har ett berättigande råder ingen tvekan om - men frågan är hur trenden ska vändas. Hur de positiva synergieffekter som alltid brukar nämnas i samband med festivalen, ska kunna mätas, ska kunna redovisas.
Det är säkert nödvändigt i en framtid, att ekonomiska satsningar, hur små de än är, verkligen redovisas som en utgift. Och som en framtida intäkt.
Inte i vakra ord och blöta tårar, utan i kronor och ören. Det är utmaningen till Rockparty och till kommunledningen, att grabba tag i.
Den förhatliga offentliga utgiftsspiralen måste hejdas.
Alf Wesik