Ledare: Politiska beslut som mjölkar ur intäkterna för hel bransch

Det är absolut inte vad de svenska mjölkbönderna vill höra från Bucht, i en situation som denna. De vill ha svar på frågor och lugnande besked - och de vill framför allt inte tvingas se granngårdar gå under, en efter en.

Det finns flera orsaker till den undergångsstämning som faktiskt råder ute på landet för närvarande. Vi gör det enklast för oss genom att skylla på ryssen. Att landet, som ett svar på sanktionerna, stoppat import av livsmedel från EU, vilket i sin tur lett till ett lika snabbt som stort överskott av mjölk inom EU.

Detta gör att mjölkbönderna får mindre betalt för mjölken.

Prisutveckling
Vi är alla vana vid procentuella uppräkningar av hela vårt liv, år efter år. I allra bästa fall blir den totala procenten något högre varje år, när det gäller intäkter, än utgifter.

De svenska mjölkbönderna kan bara drömma om sådana räkneexempel, där resultatet blir positivt. Som exempel kan nämnas att lantbrukarna idag får mindre betalt per liter levererad mjölk, än för 30 år sedan - alltså i början av 1980-talet.

Samtidigt har en av de större utgiftsposterna för lantbrukarna, nämligen drivmedelspriset, gått upp från cirka två kronor litern vid samma tidpunkt, till 14 kronor litern idag. Det beror bland annat på att oljebolagen vid råoljeprishöjningar är snabba att höja priset ut till konsument, och ut till lantbrukarnas farmartankar, men när råoljepriset faller, är de inte fullt lika allerta.

Detta innebär på tid en snedvridning som naturligtvis drabbar storkonsumenterna värst.

Det är dessutom en rad andra faktorer som arbetar emot mjölkbönderna, förutom Bucht, oljebolagen och ryssen.

Det föreslås bland annat höjda drivmedelsskatter, i ett försök till styrning mot klimatsmartare alternativ. Jag bara undrar, finns det något klimatsmartare över huvud taget, än lantbrukare?


Ingen lön alls
Situationen är så allvarlig att storbankerna varnar för snara nedläggningar av lantbruksföretag och att antalet konkurser eller avvecklingar snabbt kan bli fler.

En lantbrukare, Peter Petersson, i Eneryda, går så långt som att säga att han fruktar att en hel näring är på väg att gå under. Han möter dagligen hårdhudade kollegor som gråter därför att de inte kan betala sina räkningar.

Själv har han inte tagit ut någon lön alls på ett år, utan "lever på frugan, som jobbar inom en välbetald bransch, nämligen vården".

Detta sagt med en ironi, som helt saknas när han beskriver sin egen ekonomi, där intäkter på 800 000 kronor försvunnit i de rekordlåga mjölkpriserna, under det senaste året; "Det är inget man snyter ur näven".

Riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD) tog under torsdagen initiativ till ett krismöte. Riksdagen måste helt enkelt få veta hur mjölkbönderna har det idag, resonerar han. Helt riktigt.

Böjt sig för vinden
Den viktigaste orsaken till en kris, som kan få följder inte bara för alla dessa hårt arbetande och duktiga bönder, utan för deras familjer, för hela byar, för servicenäringen och för kommunerna. För att inte tala om det trista faktum att slyruskorna snart kommer att skymma och förmörka det öppna landskapet.

I Finland kompenseras bönderna med en krona litern och mjölkbonden Peter Peterson efterlyser något liknande. "Ja, men i Finland har de ju fått detta godkänt av EU", gav statsrådet Bucht, som förklaring till skillnaden mellan de två grannländerna. När reportern därför frågade Bucht om Sverige ens sökt något sådant EU-godkännande blev svaret kort och kärnfullt.

En perfekt beskrivning för den hopplösa situation som mjölkbönderna befinner sig i. Nämligen; Nej.
Vad talar då för den svenska mjölkbonden? Frågan gick till statsrådet Bucht. "Jo, enastående tillgångar, som bra miljöhänsyn och fantastisk kvalité".

Ja, kanske det. Men de tycker att de gör ganska goda ostar nere i södra Spanien också, och de är ganska stolta över sina skinkor i Italien. Och polackerna tycker inte att deras mjölk är sämre, liksom britterna föredrar lokalproducerat kött. Om de får välja själva.

Det måste till riktiga argument, riktiga beslut, det måste till regler och kunskap. Det måste till kronor och ören, annars har sädesfälten snart böjt sig för vinden, för sista gången.

Alf Wesik