Men det behöver inte gå till överdrift för den skull. Det behöver inte vara så att svenska myndigheter väljer bort svenska bilar och istället köper importerade för att slippa risken att få några obehagliga stämplar nitade i pannan.
Stat, kommun och landsting i Sverige köpte 2008 26 procent svenska bilar, medan tyska myndigheter köpte 88 procent tyska bilar och Frankrike köpte 98 procent franska märken.
En marknadsekonomi präglas av fri konkurrens, men det förutsätter att spelreglerna är glasklara, alla måste få exakt samma chans.
Förvånansvärt bara att svenska politiker finner sig i detta faktum som starkt bidrar till konkurrens på olika villkor.
Detta faktum innebär ju i klartext att personalkostnaderna blir betydligt lägre för dessa utländska tillverkare, eftersom företagen får en viss procentuell del tillbaka i köpekontrakten. Mellanskillnaden står staten för.
Jag är ganska säker på att de svenska personbilsarbetarna är så stolta över vad de gör, och sina respektive märken, att med en subvention i bottenplattan skulle en stor del av dem köpa de bilar de själva tillverkar.
Vi läser i bladet om de senaste marknadsföringsmässiga genidragen.
För visst är det genialiskt att marknadsföra vissa menyer som hårt nyttigt käk enligt tallriksmodellen.
Visst är det smart att montera upp eluttag utanför drive-in-restaurangerna, så att kunder kan tanka sina elbilar samtidigt som de tankar sig själva med hamburgare.
Visst är det smart att som komplement till den vanliga colan i pappmuggar, servera även starköl, till dem som önskar. Så kommer nu att ske vid en av kedjans restauranger.
McDonalds försöker i ett enda slag få oss att tro att de serverar nyttig och miljöriktig mat, inte bara till ungar av alla de slag och storlekar, utan även till äldre pilsnerkunder.
Tja, nu kan jag räta ut frågetecknen, jag inte bara tror att det är smart, jag vet det. För nu har ju även jag skrivit om, och hjälpt till att marknadsföra, påhitten.
Alf Wesik