Då var det enkelt att vara turist. Vi börja må illa redan i Målilla, Salme och jag, men Bertil bara gasade och Pia var så liten att hon inte ens hade vett att bli åksjuk. Hur befriande var det inte att komma fram till havet, till Revsudden, och färjan till Öland.
Åksjukan förbyttes raskt till sjösjuka - men visst var det fantastiskt skoj. Vår plats på gamla Böda Sands camping mitt emot Rosas Handel, stod reserverad, och snart dök de andra Storebrofamiljerna upp; det var Jonssons, Fjällgårds, Perssons och alla de andra.
Då var allt så enkelt, så himla enkelt.
Nu ska man aktivera sig. Nu för tiden måste man vila upp sig de sista veckorna på jobbet, bara för att orka med allt på semestern. En kvart utan någon meningsfull aktivitet är en förlorad kvart.
Turistbranschen har dessutom bytt namn till det betydligt flottare Upplevelseindustrin - och kulorna rullar allt fortare.
Men visst, det råder ingen som helst tvekan om att turistbranschen, eller upplevelsebranschen, har alla möjligheter att fortsätta växa. Både i storlek och betydelse.
Och rent statistiskt sysselsätter turistbranschen jättemånga människor i vitt skilda verksamheter. På "statsistiskt vis" gör man det enkelt för sig och konstaterar att omsättningen i antal miljoner är detsamma som antalet sysselsatta.
Jojo, med den logiken sysselsätter spelbranschen i Sverige över 100 000 människor. Och kanske är det så, jag vet inte.
Nu ska det till mångmiljoninvesteringar, digitalt styrda turistattraktioner och paketlösningar med kost och logi och fullspäckade dagsscheman.
Dessutom gäller det att samarbeta för att kunna bräcka alla andra inom Upplevelsebranschen. Vi hörde på radion häromdagen att det knappast duger med Öland som turistmål längre, och inte heller med Glasriket, med Västerviks skärgård och vissatsningar, med Hultsfred och dess välljudande festival, eller med Vimmerbys Astrid Lindgrenidyll.
Nej, men med samarbete kan alla dessa hävda sig gentemot Sveriges allra bästa besöksmål. Då kan vi verkligen tala om genomslagskraft. Om miljardsatsningar som känns rätt.
Men ingen sa något om att det ska vara enkelt. Ingen sa något om de investeringar, som måste inte bara gå runt, utan även ge investerare skälig avkastning. Ingen sa ett pip om att ribban höjs år efter år. Efter år.
Jag skulle vilja påstå att en sådan tanke inte ens är godtagbar uppe i de norra delarna av länet. Den är heldöd.
Det vore politiskt självmord att bevilja så mycket som en hundring till flygplatsen i Kalmar.
I Vimmerby, Hultsfred och Västervik har vi länge tvingats konstatera att Kalmar län är långt, samt att det blir längre år för år. Vi har fått vidkännas massor av neddragningar i norr, där de betydligt större orterna i söder istället prioriterats. Vi kan se det på viktiga områden som polisverksamhet, på sjukvård och på övrig statlig tjänstesektor - som försäkringskassan, skattekontor och mycket, mycket annat.
Om nu regiontänkandet och samarbete över alla kommungränser är nödvändigt inför en framtida hårdnande konkurrens - så kanske vi behöver en förutsättningslös diskussion där vi helt enkelt delar upp gracerna.
Huvudsätet för sjukvården kanske ska ligga i söder i framtiden, men i så fall kanske polisens huvudort kan bli Västervik, eller Vimmerby.
När det gäller just flygsatsningar så har Vimmerby just avslutat ett samarbete med Hultsfred angående aktiviteter på Hultsfreds flygplats. Västervik har kraftigt dragit ner sitt engagemang i Mommehål. Dessutom är det så att Västervik har betydligt mer anknytning till flygplatserna i Norrköping, Nyköping och Linköping - än till Kalmar. För Hultsfreds och Vimmerbys del kan -köpingslistan adderas med Axamo i Jönköping samt Växjö flygplats.
När det gäller de allt mer kostsamma satsningarna inom Upplevelsebranschen vore ett mycket enkelt sätt att eliminera allmänhetens risker att helt enkelt överlåta investeringarna och ägaransvaret till de som rätteligen bör ha dem - nämligen privata aktörer, istället för kommunägda bolag och stiftelser.
Då vore det åtminstone enklare att vara skattebetalare.
Alf Wesik