Å andra sidan kanske det är en naturlig följd, när opinionssifforna är nere och dallrar på en nivå, som gör att de i sin helhet ryms inom felmarginalen.
Jag tänker på den nuvarande regeringen som allt oftare tar till skattevapnet för att nå sina syften, och jag tänker i synnerhet på de områden, där vi har miljöpartistiska statsråd.
Slår mot landsbygd
Det är inget fel på deras vilja att åstadkomma förändringar i människor beteende, för ett mål som vi alla har nytta och glädje av, nämligen bättre förutsättningar för vårt jordklot att klara sig helskinnat mot miljöbomberna.
Om man använder sig av straffskattesystemet för att uppnå sina mål, kan man vara mycket säjker på att man samtidigt skapar konflikter. Man skapar motsättningar som kanske till och med leder till ett sämre sammantaget slutresultat som att inte göra något alls.
Redan idag spränger den värsta marginalskatten har redan kommit upp till nivån det formligen stinker om den, nämligen 75 procent. Om det fortsätter med olika former av skattepålagor, så kommer det A) ofelbart att bli en riktig kallsup för S och MP, i samband med nästa val och B) allt massivare krav på återställare som gör att det viktiga arbetet hejdas under en period, eller till och med går bakåt.
Det finns massor av exempel, men det jag främst tänker på nu är regeringens förslag till ny bilbeskattning. Förslaget är så utformat att det kommer att slå extra hårt mot boende människor på landet.
Som vanligt alltså.
Större bilar som pickuper och så kallade SUV:ar kommer att drabbas av fördubblade skatter under de tre första åren. Hur ska vi då beskriva de här biltyper? Jo, som bilar som hantverkare, serviceföretag, lantbrukare, barnfamiljer och entreprenörer använder.
Skjuter på bilbytet
Läs igen. Många kanske tycker att de här biltyperna är tuffa, maffiga, eller nåt och det kanske de ska straffas för. Men alla andra, de som har dem för att de hjälper dem att klara arbetslivet och vardagen på landet, de åker ju med ner i samma skampåse.
I det nya så kallade Bonus-Malus-förslaget är koldioxidutsläppet helt avgörande för skattestorleken. Det spelar alltså ingen roll om en sjusitsig stor bil klarar att köra hela släkten runt på grusvägarna och därmed bör vara ypperligt resursutnyttjanden och sammantaget väldigt bra för miljön.
Straffas ska de ändå.
Eftersom skatten höjs mest de tre första åren av en bils levnad, och sedan falelr men ändå inte ner till dagens nivå, så kan följden bli att människor väljer att inte förnya sina fordon, hemma på gårdsplan.
Det kan bli så att människor på landet köper fyra år gamla bilar istället för säkrare, effektivare, bränslesnålare och renare nya bilar eftersom fordonsskatten är orimligt hög på en splirrans ny kärra.
Resultatet av den här straffbeskattningen kan bli en ökad import av fyra år gamla bilar. Det kan leda till uppskjutna bilbyten.
Det kan leda till en försämrad miljöpåverkan.
Exempelvis höjs en hyggligt vanlig bil, som en Volvo Cross country diesel från nuvarande 3 085 kronor per år till 8 587 kronor. Andra bilar får skatter i 30 000-kronorsnivån.
Ett snitt sägs ligga på fördubblad skatt för dieselbilar i storleksordningen upp till 3,5 ton. Det nya Bonus-Malus-förslaget gör inte heller någon skillnad på om bilen körs biodrivmedel eller inte, eller skit samma.
Rent desperat
Protesterna från branschen är våldsamma. Trafikverket vill att regeringen ska besinna sig, vänta med införandet till dess att effekterna till fullo kan överblickas. Samma sak säger BilSweden, Trafikanalys, Energimyndigheten och Maskinentreprenörerna. Samma sak äger HRF, Husvagnsbranschens Riksförbund.
Den senare organisationen kan sägas vara lättviktig i sammanhanget. Men tänk efter. Det rör sig om fordon som i allmänhet körs ytterst få mil per år. Miljöpåverkan blir därför begränsad.
Däremot blir reaktionerna desto kraftfullare.
Jag propagerar för besinning. Resonera med branschföreträdarna, informera, belöna men försök inte nå era i och för sig vällovliga syften med hårda ekonomiska straff.
Resultatet kan i slutändan bli exakt det motsatta. Som så ofta när man är desperat.