Men svaret ger ändå en fingervisning om att det formligen kryllar av estetutbildningar på gymnasienivå i Sverige. För att inte tala om alla kvällskurser i ämnet, om alla folkhögskoleutbildningar, friskoleutbildningar etcetera.
Likafullt utreder bildningsnämnden möjligheten att återigen starta estetutbildningen vid Stångådalens gymnasium. Samma utbildningsnämnd överväger också möjligheterna att ha "ridning" som specialinriktning på Vimmerbyskolan.
"Som en del av vår profilering", motiverar nämndledamoten Magnus Danlid (c).
Detta är alltså seriösa förslag från kommunens utbildningsexperter. Samma experter som nyligen lagt en hel årskurs vid Storebro Båtbyggarskola i malpåse. Inget fel på varken esteter eller ryttare, jag har själv ytterst närstående personer som ägnar sig åt både det ena och det andra - men någon särskild profilering handlar det inte om.
Ridklubbar och ridhus finns det mångdubbelt fler av än det finns skolor runt om i våra bygder.
Och när det gäller estetutbildningar, så är tillgången på utbildade esteter vida överlägsen efterfrågan. Det är vad jag förstår inte särskilt lätt för nyutbildade esteter att klara en försörjning på sitt yrkesval.
Socialdemokraterna i Södra Vi har satt upp en ny idrottshall i Södra Vi på sin önskelista. Jamen, det är ju självklart att det behövs en ny idrottshall i samhället. Ett mycket bra initiativ av i första hand sossarna Jan Henriksson och Tomas Gustavsson. En idrottshall har ett stort symbolvärde för ett samhälle och det är ingen som helst risk att en bra hall står tom - alla mår såväl fysiskt som psykiskt bättre av idrottshallar. Även de i Södra Vi som aldrig tänker utnyttja den.
I kommunens budget för innevarande år ligger en halv miljon kronor till projektering av hallen och i nästa års plan ligger ytterligare 8,5 miljoner kronor. Den investeringen kommer snabbt igen. Och Södra Vi är väl den kanske mest expansiva orten i vår kommun för närvarande.
Dessutom, alla ni experter i utbildningsnämnden, försök hitta lite mer originella profileringar än ridning- och estetutbildningar. Att lägga fram sådana förslag vittnar endast om en fantasilöshet på gränsen till det tillåtna - som fem nyanser av brunt, ungefär.
Nu har myndigheten i alla fall kommit på en sysselsättning, som ingen annan pysslar med. Tyvärr handlar det om ett hopplöst förslag. Att slå samman alla riktnummer till ett och samma hjälper ju inte en kotte. Förutom de rent praktiska problemen, som att företag måste göra om alla hemsidor, all reklam och marknadsföring, som att alla växlar och telefonlistor måste justeras, alla joursystem, all alarmverksamhet måste omprogrammeras - så har vi en ännu viktigare invändning;
Riktnumret bidrar till en kommunidentitet och ett hem. När länsbokstäverna på bilarnas registreringsplåtar försvann innebar det en anonymitetsförstärkning. När socken- och gårdsnamnen till viss del försvann, så upplevdes detta av de flesta som negativt.
Inte vill Kindaborna ha samma riktnummer som boende i Finspång eller Norrköping. Och sedan det här med telefonkatalogen, hur tjock blir den egentligen?
Nej, Mellantinget Östsam, får försöka hitta någon annan arbetsuppgift, mitt emellan alla andra myndigheter att lägga sin kraft på. Varför inte ge hela Sverige ett gemensamt riktnummer, 55 kanske, eller 007. Varför inte låta undersöka om alla kan byta namn, till Svensson kanske, så kan vi ju slopa alla andra bokstäver i telefonkatalogen. Hemskt praktiskt.
Alf Wesik