Riksrevisionen riktar svidande kritik mot Vägverkets skötsel

Plats: Fikarummet på Vägverkets kontor någonstans i Sverige. Ärende: Planering av dagens arbete. Syfte: Att få dagen att gå. "Tjolahopp, tjolahej - idag åker vi ut och byter lite räcke. Eller är det någon som känner för att asfaltera. Eller..?"

Ledaren2009-11-18 07:52
Detta är en ledare.

Ja, scenen är naturligtvis överdriven. Men ändå?
Jag skrev i förra veckan om det jag menar vara godtycket inom Vägverket. Där de övergripande målen saknas och min slutsats att Vägverket backar in i framtiden. Jag efterlyste viltstängsel utmed hela vägsträckningen på RV 23, det som tidigare till stora delar hette RV 34, från Växjö i söder till Linköping i norr. Så här skrev jag:
"I realitet innebär detta att verkligheten sprungit ifrån Vägverket. Myndigheten har helt enkelt inte klarat av sin uppgift, det vill säga utveckla vägnätet, istället för att inveckla det. Istället för att satsa alla resurser på sänkt medelhastighet med hjälp av fartkameror till ingen eller ringa nytta - så borde Vägverket satsa framåt, mot högre standard, bibehållna eller höjda hastighetsgränser, samt säkrare trafik.
Vi måste få bättre vägar, särskilt i vår del av landet, där infrastrukturen är motorn för hela samhällsapparaten."

Enskilt tyckande
Som ett brev på posten, eller snarare mail på datorn, kom så den slutgiltiga bekräftelsen på tisdagen; Riksrevisionen riktar svidande kritik mot Vägverket som revisionen menar utför sitt arbete mer eller mindre godtyckligt.
"Risken är att skattemedel för underhåll inte investeras där de bäst behövs".
Just precis så är det. Riksrevisionen menar att Vägverket saknar utvecklade system för att värdera underhållsbrister, prioritera objekt, följa upp och välja åtgärdsstrategi för underhåll av vägar.
Trots att Vägverket pysslat med sin uppgift sedan urminnes tider har myndigheten svårt att bedöma det samlade underhållsbehovet. Även uppskattningar av kostnaderna är bristfälliga. Verket saknar tillförlitligt underlag som styrker den egna uppgiften att det eftersatta underhållet uppgår till 20 miljarder kronor.
Vägverket centralt saknar riktlinjer för hur arbeten ska prioriteras och utformas för att vara så effektiva som möjligt. Och det kanske mest allvarliga av allt;
"I regel avgör enskilda projektledare på regional nivå prioritering av insatser. Den svaga styrningen innebär att Vägverket inte säkerställer en effektiv underhållsverksamhet."
Enskilda människors tyckande styr således över kalla fakta.
Uppenbart märkligt
Även regeringen får en släng av kritiken eftersom regeringen varit ganska passiv med åtgärder mot bristerna. Riksrevisionen har redan tidigare riktat kritik mot Vägverkets undermåliga organisation och regeringen har ställt krav på förändringar. Men detta har inte följts upp - inget har hänt.
Vägverket har fortsatt med sitt i högsta grad svajiga arbete. Ändå gäller det rent samhällsekonomiskt ett av de viktigaste områdena i landet, nämligen infrastrukturen. Det handlar om stora pengar, varje år investerar staten 8 miljarder kronor i drift och underhåll av statliga vägar. Lika mycket investeras i nya vägar.
Några uppenbara märkligheter i vår del av landet; 18 fartkameror på RV 23. Men placerade på den i särklass bästa och säkraste sträckan av riksvägen, nämligen mellan Målillarondellen och Gullringen. Precis där vägen blir sämre norrut, upphör kamerorna, precis där vägen blir sämre söderut, upphör kamerorna.
Det är viltstängsel bland annat mellan Storebro och Vimmerby och på kortare sträckor söder om Linköping. Men inga stängsel alls där det är krokigt, skogigt och där viltolyckorna sker. Jag körde själv på ett rådjur söder om avfarten till Haraldsbo i söndags. Det blev inga stora skador, men visade återigen att vårt krav på viltstängsel hela sträckningen är högst berättigat.
Just nu byts vägräckena ut på hela sträckningen mellan Gullringen och Kisa, men vi kan inte se skymten av en enda meter viltstängsel.
Defensivt verktyg
Viltstängsel kostar mellan 600 och 800 kronor metern för två sidor av vägen. Det är väl värda kronor.
Vi talar om mycket hårt trafikerade vägaavsnitt. Sveriges pulsåder E4:an slukar mellan 21 000 och 25 000 fordon öster och väster om Linköping. Söderut trafikeras RV 23 av 7 800 fordon per dygn, det tunnar av söderut men norr om Kisa är det ändå hela 5 400 dygnsfordon. Söderut från Kisa är det 3 060 fordon per dygn och 940 av dessa tar av eller kommer ifrån Horn.
In och ut från Gullringen åker varje dygn 900 fordon. Mellan Vimmerby och Södra Vi passerar 3 070 fordon varje dygn. 4 070 fordon trafikerar 33:an mot Frödinge och cirka 1100 tar av eller kommer ifrån Frödinge. Mot Pelarne och Eksjö trafikeras 33:an av 2 330 fordon.
Mellan Vimmerby och Storebro framförs varje dygn 5 570 fordon och mellan Storebro och Hultsfred 4 630. Till och från Silverdalen färdas 1 760 fordon, mot Vena 1 180 fordon. Söder om Hultsfred körs 4 580 fordon på RV 23 varje dygn. 3 150 framförs på vägsträckningen RV 34 söder om Målilla och 2 130 på RV 23 mot Virserum och Växjö.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Riksrevisionen kräver skärpning, vi kräver skärpning. Vi kan inte backa in i framtiden och lösa alla trafikproblem med det mellanmjölksdefensiva verktyget att istället för trafiksäkerhetshöjande åtgärder satsa kosingen på ständigt sänkta hastigheter.

Alf Wesik