Det bankar på dörren och utanför i mörkret är det Otryggheten som står och bultar och vill in.
Det är när vi människor prövas, det är när vi människor tvingas se våra invanda och trygga vanor ruckas, som vi märker att det behövs fasta punkter i tillvaron.
Att i sådana tider använda Storebro kyrka, och hota med rivning av densamma, som något sorts kyrkopolitiskt utspel är direkt oansvarigt. Det är handlande icke värdigt ansvarsfulla kyrkopolitiker.
För så måste det väl vara, att kyrkans utspel om rivning av Storebro kyrka, inte är något annat än skrämselskott. Så måste det väl vara..?
Eller har kyrkan något sorts högre mandat att underminera ett helt samhälle?
Och den vid tiden nyligen tillträdde kyrkoherden i Vimmerby, Nils Bergström, tackade i ett brev daterat den 20 augusti 1971 disponent Ivar Gustafsson, som var en av de mest drivande bakom kyrkans tillkomst.
"Inte minst vill jag tacka Dig för att Du personligen offrat tid och krafter på detta företag."
Den 12 oktober 1978 beundrades kyrkan, klockstapeln, de dubbla klockorna från Bergholz klockgjuteri i Töreboda - och inte minst läget på Kullen, med utsikt över hela samhället, av en prydlig samling människor. Det var i samband med besök av Kung Carl Gustaf och Drottning Silvia.
Det är omöjligt att jämföra och betygsätta olika samhällens betydelse i en kommun, lika omöjligt som att jämför olika människors betydelse. Men helt klart är att Storebro på fler än ett sätt bidragit till regionens utveckling, inte minst industriellt. Det borde betyda något i sammanhanget.
Även inom kyrkans administration.
Att jämföra 10-12 besökare i Storebro med 20 i någon av kommunens kyrkor, eller 30 i någon annan, är helt enkelt förbjudet. Som att betygsätta människor och olika människors värde.
Dessutom är det ju så, om vi tillåter oss att ironisera en smula, att 12 besökare i lilla Storebro kyrka, rent procentuellt och nyttjandemässigt, är bra mycket mer än 20 eller 30 i de mycket större kyrkorna runt om. Dessutom är det ju så, om vi fortsätter att ironisera, att Storebro kyrka är relativt fräsch och nybyggd, medan alla andra kyrkor runt om i kommunen är betydligt skröpligare och mycket, mycket äldre.
Nej, sådana jämförelser funkar helt enkelt inte, om vi ska återgå till att vara helt seriösa. Och därför borde kyrkans företrädare akta sig för dylik form av siffer- och faktaexercis.
Och även om den inte är så välfrekventerad så kan vi notera ett par saker; tendensen över antalet besökare är i ökande, samt att - exakt tvärtemot Rumskulla och Pelarne - Storebro har en livaktig syföreningsverksamhet.
Och det viktigaste av allt - i tider av bekymmer och elände - i jobbet, i familjen eller i livets olika skeden, ja - då är kyrkan oändligt viktig. Det kan gälla vid dop, bröllop och begravningar.
Att kyrkan är viktig för Storebro vittnar inte minst det osjälviska och godhjärtade arbete som föreningar, företag och enskilda människor, gjorde för att kunna få den till stånd. Företagen skänkte en stor del av byggkostnaden, inventarier och pengar. Det arrangerades lotterier och fester i parken till förmån för kyrkan. AB Örnmaskiner skänkte några båtar som lottades ut.
Även i nutid har företag hjälpt till med reparation- och underhållskostnader, såsom med nytt trägolv, färg för ommålning med mera, med mera.
Dessutom är den alldeles perfekta tomtmarken skänkt till kyrkan. Att med en sådan bakgrund bara misstänka att kyrkan används som politiskt slagträ är direkt osmakligt.
Även om jag själv inte är Storebrobo längre, och dessutom inte särskilt kyrkligt aktiv, så inser jag självklart värdet för många, många andra invånare.
Det har funnits ett flertal tillfällen även i mitt liv, när just Storebro kyrka, haft avgörande betydelse. För att finna trygghet och skapa förutsättningar för att bäst klara av att gå vidare, längst livets krokiga stig.
Och vid andra tillfällen, som dop, konfirmation och skolavslutningar - skapar kyrkan pirrande känslor av glädje och förväntan. Förväntan generationer emellan.
Om en framtid som alltid är bättre.
Jag tror det kommer att påverka fastighetsmarknaden, flyttstatistik, näringsliv och enskilda människor. Och därmed skatteintäkter åt såväl kyrka, som stat och kommun - och i en förlängning viktig samhällsservice.
Det handlar om Sveriges första vandringskyrka. Dock inte, som kyrkans företrädare av idag påstår, av "tillfällig" art, utan högst stationär. De facto handlar det om Sveriges första stationära vandringskyrka.
Som traditionen bjuder klappade H.H. biskopen teol. Dr. Ragnar Askmark, med assistans av Hugo Rumar, på kyrkporten den 3 maj 1969. Därmed hade "det trivsamma lilla samhället fått sig en kyrka mitt i byn".
Orgeln har fem stämmor i manualen och en i pedalen. Den är tillverkad av Magnussons orgelbyggeri i Göteborg.
Kyrkan har ett betydligt mer långsträckt ansvar än att ta beslut av sådant kortsiktigt slag. Orgelns toner måste få fortsätta ljuda över det trivsamma lilla samhället, i generationer framåt.
Från långt där uppe på Kullen.
Alf Wesik